Löparlycka runt Limsjön

Hade jag skrivit det här inlägget i eftermiddags hade jag nog varit mer euforisk än jag är just nu, 22:37 med ögon som svider av trötthet! Vår lille övernattare vaknade strax efter 6.00 imorse...

Fick ett stalltips från brorsan att terrängspåret runt Limsjön - min allra mest älskade löpvända - var springbart igen! Snön och vattnet har blåst och töat bort. Då kunde jag inte hålla mig! Det gick bara inte... en underbar aprildag, strålande sol, sviktande stigar... Att kliva in på gymmet kändes inte som ett alternativ.

Termometern visade nästan +15 gr! Jag tog vätskebältet med mig. Fast jag måste springa kortare sträckor så är det bra att öva på att dricka under passet. Och vattnet behövdes! Det var så varmt, svetten lackade och ansiktet blev grusigt av salt.

Efter ett varv och cirka 7.6 km löpning, jag kände inga ärtor under fötterna... inga smärtor eller skavanker heller. Stigarna var mjuka, leriga och ljuvliga att springa över. Jag hade först tänkt pröva ett varv, och sen ev. gå ett varv. Men nu sprang jag hela andra varvet också! Totalt 15.2 km löpning, det gick sakta men jag höll mig ändå under 6.00-tempo. Det tog knappt 1.5 h att springa. Något längre än sjukgymnastens rekommendation.... Men jag lyssnade verkligen på kroppen, jag hade inte fortsatt om jag haft ont.

Men visst sjutton kändes det efterlängtat och otroligt skönt att äntligen få springa längre än en mil. Nu hoppas jag allt jag kan att det fortsätter att kännas bra, så jag kan ösa på med fler och längre pass kommande veckorna! Inte helt fel att få sitta i gräset och stretcha efteråt... och lufta sina blekvita ben!