tisdag 26 april 2011

Foten i huvudet, huvudet i foten...

I morgon har jag återbesök hos sjukgymnasten. Jag är nervös. Hur ska jag förklara för honom att jag sprungit flera 16-20 km-pass? Men det har ju känts (ganska) bra! Om jag berättar för honom att jag även beställt en balansplatta så kanske han förbiser mina synder...

Har jag ont i foten eller inte? Ibland är det något som känns i foten när jag springer. Det gör inte ont, men är vagt olustigt. Det känns som jag kliver något - ett veck i strumpan eller en mosad potatis. Men det finns inget där, det syns ingenting. Kan det vara en nerv som lagt sig fel i samband med stukningen? (Hobbydiagnoser var det ja...)

Samtidigt så blir man helt fucked up i huvudet efter en skada. Om man tänker så mycket på en kroppsdel, foten i detta fall, så kan man ju nästan inbilla sig att saker känns där bara för att man flyttar allt sitt fokus dit? Det är mycket foten, foten, foten i huvudet nu!

6 kommentarer:

Malin sa...

Det du beskriver låter nästan som min fina diagnos, Mortons neuronom. Googla det så kanske du får fler hjärnspöken. Hoppas det inte är det. Det gör inte ont men känns väldigt obehagligt. Min fot har läkt ihop fint, men jag misstänker att jag skulle behöva ta bort fler nerver. Blir det någon söndagslöpning framöver? Lycka till med din fot!

slans sa...

Jo, lite sitter det säkert i huvudet nu, men samtidigt har du säkerligen inte vilat tillräckligt.

PUSS

Julia sa...

Hm, det lät knasigt. Man har ju lite konstiga egna diagnoser för sig. Min diagnos är kokade fotsulor när jag ska sova på sommaren. Men hör du med din sjukgymnast, så kanske du kan få bukt på det hela!

andreas sa...

Det blir säkert bra snart igen själv börjar jag bli less på min förkylning sabbar min uppladdning något. Vi kommer iaf heja på dig den 28 maj på plats :) kramar

mbh sa...

har läst allt men kommenterar bara ett inlägg. blir spännande att se vad han säger. du är väl ärlig?
fina kort från vallen. hade gärna varit med på ert army camp! eller som man också skulle kunna kalla det kajsa kavat-träning = man tager vad man haver :) puss

Annika sa...

Men gud ja. Det är precis så det är. Men nu har jag snart bestämt mig för att mitt ben är bra. Imorrn hämtar jag hem ett par ortopediska sulor och när förkylningen är borta ska jag börja springa lätt igen. Komma igång långsamt, fast jag längtar efter intervaller.