tisdag 30 oktober 2012

Ut, och in i mörkret

Idag var jag verkligen, verkligen inte sugen på att ge mig ut och springa.

Ni vet, känslan... Efter en arbetsdag, blivit serverad en god middag, pysslar hemma, spikar upp tavlor, pöser runt. Byta om till löparkläder, buff, reflexväst...

Ut skulle jag. Och ute var det kolsvart. Lika svart som att bege sig in i ett värkande, ångestfyllt bröst.

Isfläckar, slask och tö. Varje steg kändes tungt och trött. Inte en levande själ ute, men med det finns det ju fördelar också. Ingen som såg min eländiga uppsyn, ingen som hör om jag pruttar.

Nu kanske ni tror att det kommer att komma ett, men det var ändå så himla fantastiskt härligt hallelujah träningseufori! 

Nej, det var nog mitt minst inspirerade löppass på länge. Fast det är klart, soffan skulle inte känts lika skön nu om jag inte tagit mig ut. Och jag fick en daglig dos med frisk luft!
En löptur i Turkiet... Var det verkligen bara några veckor sedan vi var där? Nej, nu längtar jag efter skidåkning. Basta. Tur att det ryktas om att de börjat packa snö i Källan...

måndag 29 oktober 2012

Män som tjurar och kvinnor som svanar?

Idag på gymmet när jag öste på med axelträning, tänkte jag på när en kvinnlig gruppträningsinstruktör sade att vi kvinnor skulle passa oss för att träna vissa muskler för mycket, för vi vill ju inte få tjurnackar. Nä, vi vill ju ha smäckra svanhalsar, vi kvinnor. 

Jag blir ganska bestört när jag tänker på det, men där och då kom jag mig inte för med att reagera.

Är det så, att man som kvinna och man uppmuntras till att träna olika saker av utseendemässiga skäl? 

Jag skulle nog svara ja på den frågan. Som ett exempel, på  mitt gym består spinningpassen av 85 % kvinnor. På gymmet är det 70 % män. Det är fortfarande det klassiska, kvinnor fostras till att framför allt vara smala och slanka, medan män ska vara muskulösa. En väldigt trång norm, som mig veterligen leder till mycket dåligt mående och dåligt självförtroende hos både kvinnor och män som inte passar in i normen. 

Oneways reklam var ett ytterligare exempel på detta, och det gör mig så förbannad! En bekant till mig skrev så klokt (...)Har sett en annan reklambild från samma märke, med lättklädda kvinnor som posar på fjället och bredvid, en atletiskt man som tävlar. De visar ju tydligt vilken bild de har av män och kvinnor i denna värld. Kvinnor som objekt, män som subjekt, kvinnor som passiva, män som aktiva. Inga ideal vi behöver!

För mig har det tagit många år att försonas med min kropp. Jag kan med sorg minnas hur jag som tonåring drömde om att vara liten och tunn, jag såg framför mig hur jag skulle glida omkring i oversizekläder som skulle hänga löst på min tunna lekamen. En ouppnåelig dröm då både jag och min storasyster ärvt vår pappas mer muskulöst byggda kropp. 

För mig har kärleken till träning gett mig en helt annan syn på min kropp. Jag kan villigt erkänna att i början tränade jag framför allt av utseendemässiga skäl. Det gjorde inte så mycket gott för min självbild, jag fortsatte att ha en tråkig relation med min kropp. Men när jag började träna mer och mer för och av glädje, så fick jag en annan relation till min kropp. Jag började uppskatta kroppen för dess funktioner, för att den är min, för allt fantastiskt jag kan göra med den. Den är mitt tempel och jag tänker fortsätta ta hand om. 

Och DÄRFÖR blir jag heligt förbannad av dessa trånga normer, för att många mår dåligt och har taskig självbild trots att de har välfungerande, funktionella kroppar, för att fortfarande är normerna så förenklande och trånga, för att vi fortfarande ska vara si eller så, att kvinnor framställs mer som objekt än subjekt, att vi därför ska träna mer för att vara slanka och snygga att titta på, än funktionella, starka och ha roligt... 


Men fortfarande, 28 år gammal, har jag svårt för vissa fotografier och vinklar för att jag tycker att jag ser ut på ett visst sätt. Det är ett ständigt arbete att tycka om sig själv! Jag tränar hela tiden på att inte bara lägga ut fotografier på mig själv där jag ser "mer fördelaktig" ut osv. Men idag gillar jag mig själv och min kropp och den glädjen unnar jag alla.  

söndag 28 oktober 2012

Den där extra timmen

Den kan man göra mycket med!

Idag använde jag den till att springa två gånger, en morgontur och en kvällstur, åka till Insjön med storasyster på shopping och fika, äta wienerbröd tillsammans med en annan bästis, laga en god middag, pyssla hemma. Tänk vad man hinner på en enda timme...

Nåja, jag kanske kan säga att den där spontana kvällslöpningen var frukten av vintertiden.

Idag har bloggar, Instagram och twitter svämmats över av bilder på oerhörda vinterlandskap. Så vackert att jag tappar andan! Imorse fick vi hjälpa en utsocknes person att hitta på sig en löprunda. Vi lockade ner honom på strandpromenaden som ligger längs med älven. Efter en stund hittade vi honom liggande på knä, ivrigt fotograferande älven där solen bröt igenom dimmorna som lättade, guldgula bäddar av höstlöv och rimfrostsmyckade träd... Jag förstår att han blev tagen av vyn, sagolikt var det.

Jag tog inte ett enda kort. Men det var faktiskt lika vackert för det!

lördag 27 oktober 2012

Sådärja...


De sista veckorna, och egentligen hela hösten, har varit ganska kämpig. JW har ofta haft 11-12 timmars dagar - åkt hemifrån före 5:50 och kommit hem sent. Jag har haft ett nytt jobb som varit intensivt att sätta sig in i. Sista veckan har varit extra allt, långa, tuffa dagar på jobbet och flytt hela kvällarna. Dessutom skadade JW sin axel förra helgen...

Nu ser vi ett ljus i tunneln, idag blev vi så gott som klara med flytten även om det är städning kvar. JW har bara några dagar kvar på sin långa praktikperiod. Nu kan det ju bara bli bättre! För att pausa i flytten smet jag ut på en löptur sent på eftermiddagen. Solen hade redan hunnit blekna, men jag njöt ändå av att springa fram över isiga, snöiga vägar. Det var som att springa genom både höst och vinter. Över 12 km skrapade jag ihop och efteråt kände jag mig så mycket piggare än innan!
Och nu sitter vi här med elden sprakande i vår öppna spis! I en lägenhet i centrala Leksand. Det känns rätt gott, måste jag säga. En känsla av att bo i hus, fast vi ändå är kvar på vår kära gata.

onsdag 24 oktober 2012

Hejdå dagsljus, vi ses i februari!

Nu är det riktigt, riktigt mörkt ute. Men jag gillar det på något sätt, det varslar om kommande vinter och snö! Och att springa i det omfamnande mörkret trivs jag så bra med. Den kalla luften är lätt att andas, det känns som jag har en extra växel att springa på i jämförelse med när jag springer i kvalmig värme.

För två år sedan kunde vi börja åka skidor redan i mitten på november, och sedan åka hela vintern... Tänk om det kunde få bli så i år?

tisdag 23 oktober 2012

Domen mot One Ways reklam

Nu är domen mot One Ways annonsering publicerad offentligt på Reklamombudsmannens hemsida. Här hittar ni hela Reklamombudsmannens (RO) dom mot One Way och deras reklam...
http://www.reklamombudsmannen.org/uttalande/banner-for-skidor-fran-one-way

För er som inte hängt med från början
- I juni anmälde jag och en till privatperson deras annons till RO. Om det kan du läsa här! 
- I slutet på september fick jag domen. Om det kan du läsa här.
Andra som reagerade var bland annat landslagsåkaren Maria Rydqvist, och fantastiska bloggaren Lisa. Hennes kloka inlägg läser du med stor behållning här! 

Jag bifogar ett urklipp på deras eget "svar" på våra anmälningar...

(...)Det finns inga intentioner åt det sexistiska hållet och dagens skidåkare är mycket mer utmanande och lifestyleorienterade än vad som varit fallet förut. Annonsören tror inte att en bild som denna inom andra sporter eller gällande andra typer av produkter än produkter ens hade fått en kommentar men längdskidåkningen har och är fortfarande en relativt traditionell idrott.

Det finns idag exempel på både annonser och övriga bilder där man visar betydligt mer och där man rent av inte bär kläder över huvud taget och det är inte fallet i denna annons. Annonsören bifogar ett fåtal exempel på annonser och bilder där till exempel toppåkarna i det norska damlandslaget tränar i bikini.(...)

Det känns som ganska klassisk retorik att åberopa - vi är inte värst! Nä, men det gör ju inte att er marknadsföring är mer okej? Eller att ni blir utan ansvar att förbättra er?

Och, är det något som är traditionellt är det väl den typ av illaluktande sexism och könsroller som de förmedlar med denna typ av reklam?

Jag lade även in en länk till domslutet på deras Facebook-sida. Får se hur länge den får vara kvar?

En dom från RO leder inte till så mycket mer än just en dom, kanske ett pressmeddelande och i bästa fall en negativ uppmärksamhet som leder till att de nästa gång gör klokare avvägningar och börjar fundera. Men det är i bästa fall.

lördag 20 oktober 2012

28 års kalas


I torsdags, den 18 oktober, fyllde jag 28 år! Det har jag firat i flera dagar, barnslig som jag är. Frukost på säng och paket, lunch och tårta på Siljans konditori, födelsedagslöpning med sällskap, hämtmiddag... Och igår bjöd vi hit föräldrar och syskon på afterwork/afterschool/afterdagis. Som mest var vi 17 stycken samlade i vår lägenhet, varav fem barn! Nu har jag vackra blommor överallt hemma, jag har fått fina vykort och underbara paket. Det är kul att fylla år, det kommer jag aldrig att sluta tycka!

Nu har vi fått nycklarna till vår nya lägenhet, som ligger 1.5 meter från vår nuvarande, och kommande veckorna kommer det att bli mycket flyttbestyr! Lediga stunder kommer jag att lägga på träning, så kanske blir det inte så mycket tid över för bloggande. Fast helt och hållet kan jag nog inte hålla mig härifrån...

onsdag 17 oktober 2012

Planera in den 18 maj 2013!

Igår blev det klappat och klart - Limsjön marathon 2013 kommer att gå av stapeln lördag den 18 maj!
Upplägget på dagen kommer att bli ungefär detsamma som 2012. 6 x 7 km med varvvila. En etapptävling, en utmanade träningsdag där vi tillsammans spränger gränser!

Limsjön marathon 2013 finns som "event" på Facebook, och det finns även en särskild blogg, Limsjonmarathon.blogspot.com

Förra året deltog 80 personer, det är inte en alltför vild gissning att vi 2013 kommer att bli över 100 startande?

Limsjön marathon är mitt hjärteprojekt och kanske det som jag är mest stolt över någonsin.

Faktiskt så längtar jag redan! Kan det inte vara den 18 maj snart?

tisdag 16 oktober 2012

Dagens inspiration - min bror!

På vår magiska sommarsolståndslöpning till Åsledsberget
Min storebror är i grunden en duktig innebandyspelare, med spel i division 2 och ett oomtvistligt stenhårt skott. Dock har det blivit svårare och svårare med lagspel, regelbundna träningstider och matcher varje helg när han arbetat heltid och numer har en familj med tre små barn på 1, 4 och 6 år.

Så, Andreas har gått över mer och mer till löpträning! Ofta springer han sent på kvällen, när barnen och mörkret lagt sig. Härom veckan fick jag ett sms 22:09 Invigt pannlampan nu, 17.8 km så kul, så nöjd! Att en sen måndagskväll ensam springa nästan 18 km med pannlampa, det är imponerande! Resultaten har inte låtit vänta på sig. Snittempot per kilometer för september månads träning låg kring 4.45. Härom veckan fick han ihop 60 km totalt på en veckas löpning.

Kan han, kan du! Kan han, kan jag! Säga vad man vill om löpning - men det är en oslagbar motionsform när man är tidspressad och har svårt att hålla sig till precisa tider. Småbarnsföräldrar är hjältar oavsett, och jag vill även tro att en löpande småbarnsförälder är en gladare och piggare förälder. Det hoppas jag kunna leva upp till om jag blir förälder någon gång!

Att min storebror blivit en löpare, som upptäckt löparglädje och pratar löpskor, löpträning och löputrustning varje gång vi ses - ingen kunde vara gladare än jag! Ingen än han själv förstås...

Nu jobbar jag på att försöka få honom att vara med i Lidingöloppet 2013!

måndag 15 oktober 2012

En vecka i fjärran land


Utsikten från vår balkong, en fästning och en ringmur långt där borta.

Här tillbringade vi de flesta dagarna...

Innan varje middag fick vi in bröd, såser och kryddsmör.
Dagens fisk


Molnig himmel men lika ljumt i vattnet ändå...
En hand på magen.

Att skriva och skicka vykort hör till!
På kvällarna lystes balkongerna upp, discoljus!
Vi gick dock och lade oss tidigt och gick upp vid 08.00 varje dag.
Estetiken på restaurangerna var ganska speciell...

Tuesday bazaar! Nötter, frukter, grönsaker och kryddor!


Och så lite fika på café... men vad gäller kaffebröd tycker jag nog Sverige drar det längsta strået. Småkakorna var ingen höjdare.




På turkisk afton i en borg från 1500-talet!

Turkisk dansuppvisning. imponerande!

Morgonjoggen!



Det vågade ordentligt sista dagen, och det var hur kul som helst att bada och gunga med i vågorna!


Hejdå Turkiet! Kanske tar jag JW med mig och kommer tillbaka?

söndag 14 oktober 2012

En bra helg

En bra träningshelg är till ända!
Fredag - 75 min styrketräning, bröst, triceps, mage
Lördag - 1.25 h löpning, 15.25 km
Söndag - 65 min styrketräning, rygg, axlar, ben

Mikael frågade mig om säsongen är slut och vad mina mål är just nu. Jag har inga inplanerade tävlingar just nu, förrän efter nyår när skidtävlingarna drar igång. Jag unnar mig att njuta i oktober - inte av träningsvila, att vila från träning är inte belöning, det är mer som ett straff... Att träna är belöning! Nä, men att njuta av att få träna ostrukturerat, det jag känner för, det jag vill.

Men med skidsäsongen i tankarna. Tanken är att det blir fokus på styrketräning och löpning. Styrketräningen ska vara både funktionell och maxad. Löpningen ska göra mig uthållig. Stavträning ska också läggas till. Kanske blir det något sim- och spinningpass någon gång. Kanske någon löptävling om det dyker upp något i närheten?

Dessutom suktar jag efter utmaningar. Jag har några idéer, en av dem är att november ska bli en sockerfri månad. Men jag har inte bestämt mig än. En annan är någon form av löputmaning, kanske att jag springa runt Limsjön varje dag i en vecka. Men sådana utmaningar är lite vanskliga, då jag inte är så bra grundtränad för löpning och vill inte dra på mig onödiga skador.

Så tänker jag just nu! Men just precis nu blir det födelsedagskalas för en 4-åring och därefter god middag med min man som jag inte sett på 10 dagar!

lördag 13 oktober 2012

Två olika löpturer i olika länder

Två olika sorters löpturer... men ändå, samma kropp, samma känsla efteråt av glädje. Löparglädje. Träningsglädje. Känslan av att jag älskar min kropp! Ja, det gör jag faktiskt. Den är stark och sund. Den gör det mesta jag ber den om! Den är fungerande. Den är min. 
Alanya, Turkiet. Jag sprang nästan varje morgon, före frukost på balkongen, utefter strandpromenaden. Mamma och Elina promenerade, vi möttes här och var. Några gånger testade vi utegymmet med utsikt över Medelhavet. En morgon fick jag för mig att jag skulle springa något längre än den vanliga joggen. Jag sa hejdå till mamma och Elina och joggade iväg. När jag var nästan hemma på hotellet igen vek jag av åt helt fel håll i en korsning. Det går snabbt att komma vilse när man befinner sig i en ny stad i ett främmande land! Helt plötsligt var jag totalt vilse. Jag hade ingen aning om vilket håll jag skulle åt, hela tiden fick jag chansa på nytt. Och insåg att jag hade noll koll på vart jag var.

Efter att ha frågat ett antal människor om hjälp lyckades jag till slut hitta tillbaka. På balkongen stod mamma och Elina och kikade orolig efter mig. Det är obehagligt att springa vilse. Även om jag insåg att jag förr eller senare skulle hitta tillbaka så insåg jag att de där hemma började oroa sig. Jag kände mig ganska tom i tanken dessutom, eftersom jag sprang före frukost och det var kanske 25 grader varmt ute.
Leksand, Dalarna. Hemma igen. Med en kropp värkande av gårdagens styrketräning tassade jag iväg ut mot Lima by. +6 grader, kyliga höstvindar men strålande sol och en fantastisk färgprakt. Efter dessa vägar har jag sprungit så många gånger, risken att springa vilse är lika med noll. Jag rundade golfbanan, Lycka by, Tibble, Norsbro, Noret och över Lekandsbron. Därefter vände jag ut mot Moskogen och G:a Källberget, förbi Källan och hem mot Noret igen. 15.25 km i 5.34-tempo skramlade jag ihop och det kändes riktigt bra idag!