måndag 29 oktober 2012

Män som tjurar och kvinnor som svanar?

Idag på gymmet när jag öste på med axelträning, tänkte jag på när en kvinnlig gruppträningsinstruktör sade att vi kvinnor skulle passa oss för att träna vissa muskler för mycket, för vi vill ju inte få tjurnackar. Nä, vi vill ju ha smäckra svanhalsar, vi kvinnor. 

Jag blir ganska bestört när jag tänker på det, men där och då kom jag mig inte för med att reagera.

Är det så, att man som kvinna och man uppmuntras till att träna olika saker av utseendemässiga skäl? 

Jag skulle nog svara ja på den frågan. Som ett exempel, på  mitt gym består spinningpassen av 85 % kvinnor. På gymmet är det 70 % män. Det är fortfarande det klassiska, kvinnor fostras till att framför allt vara smala och slanka, medan män ska vara muskulösa. En väldigt trång norm, som mig veterligen leder till mycket dåligt mående och dåligt självförtroende hos både kvinnor och män som inte passar in i normen. 

Oneways reklam var ett ytterligare exempel på detta, och det gör mig så förbannad! En bekant till mig skrev så klokt (...)Har sett en annan reklambild från samma märke, med lättklädda kvinnor som posar på fjället och bredvid, en atletiskt man som tävlar. De visar ju tydligt vilken bild de har av män och kvinnor i denna värld. Kvinnor som objekt, män som subjekt, kvinnor som passiva, män som aktiva. Inga ideal vi behöver!

För mig har det tagit många år att försonas med min kropp. Jag kan med sorg minnas hur jag som tonåring drömde om att vara liten och tunn, jag såg framför mig hur jag skulle glida omkring i oversizekläder som skulle hänga löst på min tunna lekamen. En ouppnåelig dröm då både jag och min storasyster ärvt vår pappas mer muskulöst byggda kropp. 

För mig har kärleken till träning gett mig en helt annan syn på min kropp. Jag kan villigt erkänna att i början tränade jag framför allt av utseendemässiga skäl. Det gjorde inte så mycket gott för min självbild, jag fortsatte att ha en tråkig relation med min kropp. Men när jag började träna mer och mer för och av glädje, så fick jag en annan relation till min kropp. Jag började uppskatta kroppen för dess funktioner, för att den är min, för allt fantastiskt jag kan göra med den. Den är mitt tempel och jag tänker fortsätta ta hand om. 

Och DÄRFÖR blir jag heligt förbannad av dessa trånga normer, för att många mår dåligt och har taskig självbild trots att de har välfungerande, funktionella kroppar, för att fortfarande är normerna så förenklande och trånga, för att vi fortfarande ska vara si eller så, att kvinnor framställs mer som objekt än subjekt, att vi därför ska träna mer för att vara slanka och snygga att titta på, än funktionella, starka och ha roligt... 


Men fortfarande, 28 år gammal, har jag svårt för vissa fotografier och vinklar för att jag tycker att jag ser ut på ett visst sätt. Det är ett ständigt arbete att tycka om sig själv! Jag tränar hela tiden på att inte bara lägga ut fotografier på mig själv där jag ser "mer fördelaktig" ut osv. Men idag gillar jag mig själv och min kropp och den glädjen unnar jag alla.  

11 kommentarer:

Malin sa...

hihi här blir man uthängd ;) men du har rätt. som vanligt!

andreas sa...

du är så klok jonna kramar

Andréa sa...

Helt befängt är vad det är! Sjukt. Det är ju liksom. 2000-talet sedan ganska lång tid tillbaka nu, men det hjälper tydligen inte ett smack. Det känns alltid som en seger när man får höra om de som är tillfreds med sin kropp!

Ulrika sa...

Jag håller med dig i det mesta. För egen del är jag så oerhört glad att jag hittat crossfitvärlden som uppmuntrar både tjejer och killar att bli så starka och funktionella som möjligt och där starka kvinnor beundras.

Jonna sa...

Ulrika det vore intressant att höra vilka delar du inte håller med om, lärorikt för mig om inte annat! ;)

felicia sa...

fyfan.. det är så ledsamt att det stämmer korrekt det du skriver.. nu ska jag träna för att bli större!:) haha.

Elina sa...

Ja du, alla dessa ideal. Man blir matt. Bra inlägg!

Emelie Hummel sa...

Jonna! Jag blir så jäkla glad av din blogg! Tränar inte själv, mer än promenade och längskidor, men det är så peppande att läsa och du slår huvudet på spiken så många gånger. Man känner verkligen livsglädjen! :D

Bluemalin sa...

Hög igenkänningsfaktor på detta! Det genomsyrar ju klädindustrin också, man känner sig rätt fel som bredaxlad tjej när man försöker handla skjortor eller tröjor t ex. Eller när man inte kommer i största storleken i affären trots att man har ett BMI på 22 och verkligen inte är överviktig. Vi bombarderas med orsaker att bli missnöjda med oss själva, så det är inte konstigt att det inte är så lätt att vara nöjd!

elly sa...

vi har gjort samma resa, du och jag (och många med oss). jag är visserligen inte där till hundra procent, men numera är det väldigt sällan jag ens tänker efter när jag tar en chokladbit eller lassar på en portion till. jag äter det jag vill när jag vill för att jag tycker om det, och tänker att "äh, det här behöver min kropp". sen blir träningen en positiv spiral för mig - ju mer jag tränar desto mer noggrann blir jag med maten, ser till att få i mig det jag behöver. för jag vill inte att min kropp ska börja knapra i sig av mina surt förvärvade muskler, jag vill bli stark. så det så!

Ida sa...

Det är helt sjukt vilka fördomar och normer det finns när det gäller kvinnor och män och de gör mig så förbannade!På mitt gym tränar alla killar i princip enbart biceps och bröst, vilket är bara helt fel! Bra inlägg Jonna! :)