måndag 30 juli 2012

Gymråtta i källaren

Även om vi jobbar nästan hela sommaren vill jag försöka fånga sommaren ändå... Det kan man göra med enkla sätt! Ta kaffetermos med sig och åka upp till Åsledstoppen en söndagsförmiddag. Tända grillen en eftermiddag. Eller som idag, åka ut till Leksboda, bli bjuden på sallad och ta ett svalkande dopp i Opplimmen tillsammans med Elina.

Måndagkvällen avslutades sedan med ett besök på gymmet. På vägen dit såg jag löpare som sprang i den ljumma sommarkvällen... Själv kröp jag ner i vårt källargym som en gymråtta. Något positivt i eländet är att jag sista veckorna fått till 3-4 timmar styrketräning i veckan, med bra kvalitet. Och då kommer utvecklingen snabbt. Min kropp älskar styrketräning och jag har ganska lätt för att bygga explosiva muskler. Idag lyfte jag 40 kg 8 rep x 3 set i bänkpress. Målet är fortfarande att lyfta på 50 kg i början av september. Som sista övning ställde jag mig i stakmaskinen och drömde om vintern...

söndag 29 juli 2012

Cykelbrud



Eftersom jag fortfarande inte kan springa så blir det cykling istället! Idag var det riktigt varmt och soligt, jag cyklade runt Alvik, Almo och Siljansnäs. Alla sommarens dofter slog emot mig, blommande ängar, hö, söta vindar från Siljan...

Jag avslutade med att cykla runt Leksboda där min duktiga lillasyster tog cykelbilder på mig. Och det är kul att cykla, det tycker jag syns på bilderna också! Men trots det känns det riktigt tungt att sommardagarna rinner iväg utan att jag kan göra den löpträning jag tänkt.

Nu är semesterveckan slut, den innehöll 60 års kalas, fäbodvistelse, bad i Opplimmen, besök till Wij trädgårdar i Ockelbo (bilder här och här), styrketräning, cykling, pizzabakande, fika, utflykter, grillning och mycket annat... Om finvädret fortsätter tror jag att det blir en hel del somriga aktiviteter även kommande vecka!

torsdag 26 juli 2012

Som en liten del av himlen - Kinnvallsjösätra







Jag är hemma igen! Och jag har inte alls glömt bort bloggen, jag försökte blogga från min telefon men det gick sisådär... Vi har haft underbara dagar i vårt andra hemma, stugan belägen i Malung-Sälens kommun.

Och jag förlorade mig igen, förtrollades, förälskades, förundrades. Av fjällkossor, den intensiva vilda grönskan, det sällsamma ljuset vilande över fjället, den frid som genomströmmar hela ens väsen när vi är där.

På minussidan står att jag efter nya försök konstaterat att jag fortfarande har för ont i fotled och vad för att kunna springa ett enda steg! Det känns så tråkigt då jag inget hellre vill än jogga, springa, löpa!

fredag 20 juli 2012

Som en liten del av himlen - Skarbohäll



Igår smygstartade jag semestern, och for ut till Skarbohäll. En halvtimme hemifrån men som en helt annan atmosfär, som en liten bit av himmelriket... Där har mina föräldrar en stuga, ett båthus, en vedeldad bastu och några bryggor i total avskildhet. Min lillasyster och föräldrar var redan där när jag kom.

Vi styrketränade på bryggan, vi badade och simmade i Siljans svala vatten - men ändå, 19 grader! Jag badade vedeldad bastu tills svetten rann i rännilar efter min kropp.Och badade igen. Vi grillade, promenerade, språkade, åt godis och det var så fint att det värker i bröstet. Vi fyra - lissköllorna, mamma och pappa!

Imorse åkte jag tillbaka, till "stan", till jobbet. En så kort visit, men så värdefullt att det är inte klokt.

Och efter en arbetsdag och en energisk eftermiddag där jag bockar av återvinningscentralen, gräsklippning, pantning, handling, städning och matlagning så känner jag nu mig redo för en veckas semester! Om ett par dagar bär det av till Kinnvallsjösätra, också en del av himlen för mig!

torsdag 19 juli 2012

Ett vykort från Vansbro

En pigg bror - En trött syster

Från de flesta lopp får man beställa fotografier för dyra pengar. Men inte Vansbro terrängmarathon inte! Där får man helt gratis ladda ner högupplösta bilder från deras hemsida. Tack för fantastisk service!

Bilden slänger mig tillbaka dit, in i de djupa Västerdalaskogarna, myrarna, spångarna, den tvåldoftande sommarskogen, den brännande solen. Tänk att jag fick göra det tillsammans med min bror! Att han sprang med mig i 18 av 23 km, fast han var så stark.

Nu vill jag kunna springa igen! För hur häftigt det än var, så är det harmligt att jag gjorde illa mig...

tisdag 17 juli 2012

På väg mot 50, och en gnutta ledigt

Jag har helt klart fått ett annat driv med styrketräningen! Idag var jag visserligen både trött och på dåligt humör när jag cyklade iväg till gymmet, men vem har sagt att det inte kan vara en bra grund för träning?

Nu längtade jag efter bänkpressen, att låta musklerna brinna. Jag har tappat en del i explosiv styrka men lyfte ändå enkelt 40 kg 3 x 6 rep. Innan sommaren är slut ska jag lyfta på 50 kg igen, så det så.

Igår njöt jag av ett marathon på cykelsadeln. Nu när jag tvingas till springvila, är jag så glad att ha en annan utomhusidrott att växla över till! Att det regnade i början gjorde ingenting, några droppar i jämförelse med Vätternrundan, vad är det... frisk luft fick jag, och frisk luft var det jag längtade efter.

Tre arbetsdagar kvar tills en veckas semester väntar! Min och sambons enda gemensamma på hela sommaren. Hans enda på hela sommaren förresten. Behöver jag säga att vi nästan längtar ihjäl oss tills vi sitter i bilen på söndag förmiddag (tack bästa Fia) på väg upp mot vårt andra hem?

måndag 16 juli 2012

Deppig och peppig på samma gång

Något hände när jag sprang Vansbro Terrängmarathon. Jag vrickade till många gånger under loppet, det är inga konstigheter, det blir så i den terrängen. Ont gör det inte heller, , när musklerna är varma och mjuka.

Men efteråt har jag fått problem med vänster ben. De sista tio dagarna har jag bara sprungit två gånger och då har smärtan tilltagit. Det känns stelt, ömt och stumt ända från foten och upp i vaden, både baksida och framsida vad. Det känns även instabilt, som om ligament(?) blivit uttöjda. Jag känner av smärtan både när jag går och springer. När jag cyklar eller styrketränar känner jag ingenting. Någon som har en idé? Är stretch bra i detta läge, eller kan det rentav försämra om det nu är något som slitits ut, töjts ut? Det känns deppigt eftersom jag nu har fullt löpfokus, mot Lidingöloppet, efter simning- och cyklingsäsong som tagit tid.

Som tur är, behöver man ju inte sluta träna för att man har ont på ett ställe. Jag får ta chansen att styrketräna och cykla istället! Förra veckan kickstartade jag styrketräningen med över fyra timmars styrketräning. Från noll till hundra eftersom jag skolkat med styrketräningen under en period. Särskilt nöjd är jag med lördagens pass då jag verkligen lyckades köra slut på mig. Ibland kan det vara svårt på ensamma gympass, men jag gick in för att plåga musklerna ordentligt. Det gav utdelning, den träningsvärk jag fick i magmuskulaturen har jag aldrig varit med om! Och jag kom åt både höga, låga, sneda och djupt sittande magmuskler. Nu ska jag bli superstark, och skadefri!

söndag 15 juli 2012

Kalaskvällar!

 Först, en magisk fredagskväll i Sunnanäng. Vi blev serverade tre rätters middag av våra vänner Emelie och Mathias. Tillsammans med ett kärt gäng gick timmarna fort, vi njöt av allt gott och solnedgången över Siljan, sjöng visor och avhandlade det ena ämnet efter det andra! På bilden glider Gustaf Wasa majestätiskt förbi...
 Och igår, en 25 års- och examensfest för min kära lillasyster! Iförd min nya, blommiga klänning och en fläta i håret kände jag mig som den partypingla jag var för några år sedan... Elina, Per och föräldrarna hade ställt till med stort kalas i Leksboda och vi satt ute, i ett stort tält, tills natten var mörk och timmen sen! Middagen var försvinnande god och tre sorters jordgubbstårta avsmakades som sig bör på sommarkalas!
 Snyggingarna Mats och Malin!
 Både stora och små hade en härlig kväll och det klättrades i träd, kastade bil, spelade boll och grillades korv...

Tack alla som bidragit till sommarens mesta och bästa kalashelg! Inte en enda bild fick jag på födelsedagsbarnet från kalaset igår (frånsett några tuggbilder) men såhär vacker var hon i fredags. Jag tänker att inom kort hittar ni bilder på hennes egen blogg. 

torsdag 12 juli 2012

Kärlek till mat!

Om man följer mig på Instagram (JonnaFartfylld) så ser man att många av mina fotografier är bilder på mat!

Alltifrån dagens smoothie på nektarin, banan, jordgubbar, turkisk yoghurt och mjölk till chokladtårtor, popcorn, rabarberkräm, fredagsgodis, laxpasta, frukostfrallor, sallader, smörgåsar, pannkakor med blåbärssylt och syltmunkar från Rättviks marknad.

Många av recepten hittar du ju förresten på Systrarnas Receptsamling! 

Mat är och har alltid varit en stor del av mitt liv! Och jag har fått det med modersmjölken. I min familj har mattraditioner varit viktiga och heliga! Min storebror Andreas sa vid ett tillfälle att vi är uppvuxna på fil och sur lingonsylt. Det stämmer inte helt! Men mycket filmjölk (som jag fortfarande äter minst en gång varje dag), och mycket älgkött och jordpärur! (Jollpärur, dalmål för potatis) Och så mycket annat. Jag är tacksam för att jag fått kärlek till mat med mig. Även om vår moster vid något tillfälle sa att vi i vår familj var besatta av mat och golvet framför kylskåpet alltid var slitet och nött...

onsdag 11 juli 2012

En onsdagskväll

I kväll bakar jag bröd till helgens festligheter, tomat- och timjanbröd som passar bra till exempelvis en buffé. Recept finns här!

Vissa kvällar är det skönt att bara bocka av saker på att göra-listan! Även om jag med en viss längtan tänker tillbaka på mina lediga onsdagar, då kunde jag göra allt sådant och ha kvällarna fria. I sommar blir det dessutom inte mycket semester utan mycket jobb, jobb, jobb för både mig och min JW. Men vi kämpar på!

I morgon tänkte jag pröva ett powerbar-pass (bodypump). Det var länge sen sist och brukar vara en kroppschock! Träningsvärken från styrketräningen igår är redan brutal, det kan lika gärna byggas på med mera!

tisdag 10 juli 2012

Kom tillbaka solen

Solen, finns den? Vi har då inte sett den på flera dagar... I Leksand föll det under lördag-måndag lika mycket regn som i Mariannelund. Vägar har blivit bortspolade, källare vattenfyllda och vattendrag översvämmade.

Vädret är nog det enda det pratas om just nu! Regnet, regnet, regnet!

Jobba och träna går ju att göra ändå. Igår kväll löpning i duggregnet, uppfriskande och uppiggande i syrerik luft.

Och idag, äntligen återvände jag till gymmet! Det är tråkigt att ha tappat en del i kroppen, men jag hoppas snart vara tillbaka. Nu när det inte duggar lika tätt med tävlingar borde det finnas förutsättningar för en obruten träningsperiod "ostörd" av innan/efter tävlingsupplägget. Och det finns fler fördelar med att styrketräna sommartid, det är inte direkt proppfullt på gymmet - trots regnet!

I vått och torrt

video
Min lillasyster är en av mina mest hängivna supportrar oavsett om hon är på plats eller inte. I veckan åkte hon till Vansbro för att se mig under cirka 50 meter löpning, målgången! Den filmade hon, och videosnutten visar en rätt trött tjej med inget vidare klipp i steget!

När vi satt i bilen till Vansbrosimningen fick jag den mest härliga låt skickad som ljudfil till mobilen... Som vi skrattade! Vi lyssnade på den både en och tre gånger...

Tack för att din entusiasm och peppning! I helgen är det du som ska firas!


Heja Jonna Heja Jonna
Simma på i Vansbros stora blå
Kanske du mer än du tror kan din tid trimma
när du nu ska iväg och simma
annars får du på någon annan limma
och bli dragen in i mål
och inte ner i ett bottenlöst håååååål
Heja Jonna Heja Jonna
Simma på simma simma på
i Vansbros stora blååååå
Försök att inte på alla plaska
Blir du trött kanske du på botten kan traska
Ett simtag i taget så blir du i det vinnande laget
Heja Jonna Heja Jonna
Simma på simma på
i Vansbros stora blååååå!

söndag 8 juli 2012

Vansbrosimmet 3000 meter

 Dagen började så fint! Vi blev upphämtade av mina föräldrar och Odin! Jag är så lyckligt lottad som på alla mina påhitt har ett supportergäng med mig! 
Tyvärr så regnade det... och regnade... och regnade... Och när vi hade några kilometer kvar till Vansbro så stod det still. Fullkomligt. Jag vet inte hur länge, men det var länge och de sista kilometrarna tog lång tid. Så lång tid att det blev riktigt bråttom när vi till slut kom fram! Jag och JW fick slänga oss ut, springa och hämta startkuvert, springa mot starten, kissa bakom en buske, byta om i en busskur, kleta på vaselin, kränga på sig badmössan och ställa sig i startkön några minuter före start!

Många hann inte fram till sin start i tid och det var en trafiksituation likt Vasaloppet 2010. Här har nog Vansbrosimmet en del att fundera på! Vi åkte hemifrån i väldigt god tid och hann ju också fram, på håret.
 Det isade till när jag klev ner i älven, vattnet kändes kallare än det utlovade 17.8 grader. Jag började simma och simmade lugnt, försökte arbeta stort, glida långt, ta energisnåla simtag...

Det fungerade bra, för helt plötsligt hade vi simmat 1000 meter utan att jag fattade hur det gick till. 1500, 2000, jag kände mig stark. Vid drygt 2000 meter vänder man hemåt och får motströms. Det kändes trögt, vattnet arbetade mot istället för med. Samtidigt, nu såg jag ju nästan målet!
Bästa svärfar, Karin och Bernt stod och hejade allt vad de orkade och det gav extra kraft. Jag försökte simma fortare än tidigare, tog rygg på en tjej som höll bra tempo. Det var trångt och jag fick några sparkar. Jag lade mig i ytterspåret istället för att få simma fritt. Jag simmade om mer än jag blev omsimmad sista 400 metrarna. Lät musklerna arbeta, bara mata på... Och så såg jag storebror och hela hans familj. Barnen ropade och hejade entusiastiskt och jag ropade till dem. Ytterligare en bit längre fram stod föräldrar, sambo och Odin och gav mig sista kraften! Vi vinkade och ropade. 

1:11 efter att jag lämnat starten lade jag handen på målplattan. Jag är riktigt nöjd med dagens simtur! Framför allt för att jag kände mig så stark och pigg hela vägen. Nästan så att jag grämde mig i mål, tyckte att jag kanske kunde gått hårdare första 2000 metrarna. 

Kallt var det hela vägen, men vad gör det när jag blir så varm av min familj! Så lycklig jag är att de lägger en hel dag på att åka till Vansbro, heja fram mig, stötta och supporta mig på alla tänkbara sätt. Jag är så stolt över er och hoppas få stå som supporter åt er många gånger i framtiden!

Nu är 3/4 av En Svensk Klassiker klar. "Bara" Lidingöloppet kvar och jag ser fram emot kommande tid med  mer löpträning och att återvända till gymmet. 

lördag 7 juli 2012

Jag simmar, simmar, simmar...

Nåja, vi ska inte överdriva! Men jag packade i alla fall simväskan och åkte till Opplimmen imorse. Helt ensam i sjön simmade jag 35 minuter iförd våtdräkt...

Trots min negativa inställning så var det faktiskt kul! Och det kändes bra! Det är ju lite häftigt, att simma runt, titta på vattnet, himlen, fåglarna, röra sig ett annan element. Nu känner jag mig styrkt inför morgondagen, jag ska nog klara av det till slut. Vansbrosimningen - nu kör vi! 14:35 startar jag i morgon!

torsdag 5 juli 2012

Vansbro Terrängmarathon 23 km

Sommarens finaste dag, +23 i skuggan och dags för Vansbro Terrängmarathon! Jag, storebror och Anna-Karin styrde kosan mot Vansbro, en timmes bilresa hemifrån. 
Väl där träffade jag Karin, som hade en galet snygg löparoutfit! Tyvärr syns inte de matchande kompressionsstrumporna på bilden. Karin skulle springa 43 km precis som förra året.
Starten för 43 km!

Vi blev utkörda med buss till startplatsen för 23 km. Solen gassade men när starten gick sa jag självsäkert att den här värmen känns ju inte så jobbig! Det är ju inte 30 grader varmt direkt! Det fick jag äta upp. Kanske inte 30 grader i skuggan men i solen. Den första milen går banan mycket uppförs, mot Gruvvallarna och Knösen. Jag låg i rygg på brorsan och försökte tänka positiva tankar men kände mig trött tidigt i loppet.

Det kändes som en evighet innan vi till slut nådde Knösens topp. Men har man sprungit upp, får man även springa ner. En naturlag kan man säga. Trycket i bröstet lättade och vi sprang på bra över smala stigar och spångar. Ända fram till kontrollen vid Gladtjärn med 8 km kvar rullade det på. Visst var det tungt och jag fick slita och kriga, men det gick! Omgivningarna var vackra när vi sprang uppe på Hästingsleden, barrmjuka stigar, tvålaktigt doftande skog, intensivt blåa sjöar och tjärnar...

 I Gladtjärn stod mycket folk och hejade även detta år. Vilka människor! Vi kände oss som superstjärnor när vi kom springande och alla jublade och hejade!

Efter kontrollen i Gladtjärn var det nästan 4.5 km tills nästa kontroll. Det kändes långt när värmen var tryckande i skogen, och jag började bli ordentligt trött. Gång på gång sa jag till min storebror att han skulle springa iväg. Han var så mycket starkare än mig hela loppet. När vi passerat 18 km ökade han farten och försvann framför mig. Jag kände stoltheten dunka, duktiga, starka storebror som blivit en sådan löpare! Det kändes skönt för egen del att han drog iväg, då jag inte ville sakta ner hans tempo för mycket men fick slita ont för att hänga på. Nu bestämde jag mig för att gå 2 minuter och sen springa 5. Jag varvade korta gångavsnitt med löpning fram tills att jag passerat sista kontrollen, med 3 km kvar.

Jag kollade klockan ideligen och såg att om jag inte tappade för mycket tid skulle jag kunna klara under 2:30. Nu sprang jag helt ensam över skuggiga stigar, branta små stigningar och över små gårdstun.Till slut kom jag in mot Vansbro och sprang utmed Vanån. Där simtränade många inför söndagens prövningar... På något sätt får man alltid mirakulös kraft sista 500 metrarna och ökar kilometertempot betänkligt.

När jag närmade mig målgången hörde jag lillasyster, svåger, sambo och storebror ropa. Jag passerade mållinjen på 2:27 och kände mig väldigt nöjd med det. Trött, saltig i ansiktet och över armarna, värkande ben och fötter, fotleder, men glad! Jag fick en ordentlig genomkörare, ett besked om vad jag behöver träna på inför höstens lopp, och jag slog förra årets tid med 5 minuter trots att jag fick slita mer i år och värmen var jobbig. Framför allt lyckades jag i viss mån slå tillbaka de negativa tankarna som kom och gick i vanlig ordning.
 Andreas lyckades kapa 6 minuter på de där sista 5 kilometrarna!
 Kokt...
Vinnarna! Fina Anna-Karin från Leksand som åkte med oss vann 23 km!

onsdag 4 juli 2012

Inför Vansbro Terrängmarathon

Varje gång jag skriver en veckoplanering på bloggen går det åt fanders! Jag börjar tro att det vilar en förbannelse över detta. Det är som att utmana ödet.

Efter måndagens långa simtur (50 meter) fick jag ett sådan där svidande liten skata i halsen i går. Inbillning eller inte? Det vet inte jag. Troligen inbillning, när det är ett riktigt halsvirus så är det oftast inga tvivel om att det är på riktigt. Men jag vågade ändå inte springa tuffa banintervaller. Det känns trots allt lite för mycket för att bara vara inbillning...  men man vet ju aldrig, jag känner mig mentalt sjuk i halsen ibland. Så igår satt jag på balkongen och käkade pizza, väldigt gott kan jag meddela. Städade, såg på Allsång och engelsk mord- och blodserie.

Idag törs jag heller inte träna. Jag ska ju trots allt tävla i morgon. Till min stora besvikelse fick inte JW ledigt. Det kändes så tråkigt, det var ju vi tre, de tre musketörerna, jag, JW och storebror som skulle genomföra detta! Nu blir det jag och brorsan. Han verkar prickat in sitt livs löpform. Jag får försöka bita i så gott jag kan...
För ett år sedan
För i morgon smäller det! Vansbro terrängmarathon 23 km! Som jag minns var det sjukt jobbigt, och sjukt kul! En skräckblandad förtjusning och förväntan... 23 km i så tuff terräng är långt, och garanterat plågsamt emellanåt. Ändå vill man göra det igen och igen!

måndag 2 juli 2012

Veckoplanering - Ta mig hem till Vansbro...

Ta mig hem till Vansbro, en strålande låt av Svenne Rubins som känns väldigt aktuell denna vecka! Ni kan lyssna här!

Måndag: Vila/Test av våtdräkt i Opplimmen
Tisdag: 400 m banintervaller
Onsdag: Simning
Torsdag: Vansbro Terrängmarathon
Fredag: Simning
Lördag: Vila
Söndag: Vansbrosimningen

Det blir en spännande vecka! Idag testade jag våtdräkten i skarpt läge, i vår barndoms badsjö Opplimmen. Det var inte alls så kallt som jag befarat, kanske 18 grader. Dock kände jag mig otymplig, orörlig och klumpig i våtdräkten. Men så känner jag mig alltid när jag simmar... Frågan om maxtid på Vansbrosimningen känns allt mer aktuell. Kanske kan jag slå något slags rekord?


söndag 1 juli 2012

Ett halvår

Nu har ett halvår av 2012 gått! Ett halvår sedan nyårsafton, som spenderades i Kinnvallsjösätra som sig bör.

2012 har börjat väldigt spännande! Det har varit fullt av upplevelser, äventyr och nya erfarenheter. Under ett halvår av 2012 har jag gjort fler saker jag aldrig gjort förut, än på flera år tidigare... 
 Jag har åkt Vasaloppet för första gången!
 Jag arrangerade ett marathon för 80 deltagare! Limsjön marathon!
Och jag kände att det var dags att gå vidare i yrkeslivet, tackade för mig och vandrade vidare den 1 juni. Knappt tre veckors semester spenderades i Kinnvallsjösätra, hemma, Uppsala och Motala.
 Jag började cykla landsväg! Efter att ha bestämt mig för att inte ställa upp i Vätternrundan pga. bristfällig cykelträning, stod jag ändå på startlinjen fredag kväll 21:40 den 15 juni... Och gick i mål drygt 13 timmar senare, helvetet tur och retur som min storasyster uttryckte det.
Och sen började jag mitt nya arbete som statligt anställd på en myndighet vars namn börjar med A och slutar med n! Jag har två minuter till jobbet, och nu har nog de flesta räknat ut vart jag arbetar numer!

Fler spännande saker väntar, bara kommande vecka väntar två tävlingar varav en är i simning... Och så önskar jag mig en fin, solig höst och framför allt annat kärlek och hälsa till mina närmsta och mig själv. En klyscha, men det är ju det enda som spelar någon roll när allt kommer kring!