måndagen den 14:e april 2014

Inte alltid kul

I början av förra veckan fanns det en chans att vi skulle vara både katt- och husägare inom en dryg vecka! I morgon tisdag den 15 april skulle det senare ske... om allt slog in.

Men allt gick liksom fel förra veckan. Vi var för långsamma med att fatta beslut om katten, så han fick flytta hem till en annan familj. Och det var ju helt rätt och riktigt för kattens skull. Tråkigt för oss bara.

Och sen i torsdags morse kraschade husdrömmen. Drömmen om ett stor, nymålad röd timmervilla med många rum, oändligt med charm, utsikt över åkrar och ängar, närhet till skola och förskola, trädgård med möjlighet till vildvuxna rabatter och kanske ett litet morotsland... den drömmen kraschade.

Och så hade vi fortsatta sömnlösa nätter och nya tänder på gång och en dammig skitig lägenhet och en förkylning som aldrig ger upp och allt bara eländades...

Nu blir det en bättre vecka i alla fall! Påskveckan!

lördagen den 12:e april 2014

Träningsglädjen

Anmäld till årets Siljan Runt 120 km! Dags att plocka fram racern... 
Nu när jag fortfarande inte KAN träna pga. en seg förkylning, slår det mig VARFÖR jag tränar. Hur mycket det betyder för mig, och för min hälsa. Fortfarande sover jag och Knut väldigt dåligt på nätterna. Han vaknar, äter, somnar snabbt om, vaknar igen, äter litegrann, och sådär håller det på. Ska man då prioritera att träna? Ja, det är ju just det en ska! För träningen ger energi, träningen för dig piggare, starkare, gladare, friskare. Även när du har konstant sömnbrist.

När jag springer med "min löpgrupp" på onsdagarna så slår det mig också. Det är sådan GLÄDJE i att träna. Att utmana sig tillsammans med andra, att uppleva, leva, andas in all den där friska luften, svettas, plåga sig litegrann, känna lyckoruset och lugnet i kroppen efteråt. Att samla upplevelser och få känna sig sådär LEVANDE i varenda liten muskel och cell i hela kroppen.

När någon i all välmening säger att vi tjejer ska passa oss för att lyfta för tungt för att inte riskera att få "tjurnacke" tänker jag att det skiter jag i, om jag nu mot alla odds skulle få det. Jag vill bli stark. Om jag får stora muskler är det en sidovinst.

För faktiskt är det så med träningen, de där utseendemässiga fördelarna den eventuellt ger, det är bara sidovinster. Jag är så glad att det inte är därför jag tränar, att det inte är mitt huvudskäl! När jag ramlar in på en del Instagram- och Facebookkonton får jag känslan av att för många är dock utseendevinsterna huvudskälet till att en tränar. Alla dessa hundratals tusentals poseringsbilder, som inte inspirerar mig i alla fall. Däremot en bild på ett leende svettigt ansikte, som just kämpat sig genom ett löppass, den stolta blicken efter ett avklarat lopp, det ger mig inspiration.

måndagen den 7:e april 2014

Intensiva dagar

Sedan sist har det varit full rulle. Vi har nämligen haft dop för vår Knut Valentin! Vi valde att "bara" samla närmsta familjen, dvs. syskon med familjer, föräldrar och farföräldrar. Då vi är en stor familj blev det ändå över 30 stycken! Det var en solig aprillördag och det blev så fint allting. Vi kände oss som världens rikaste med våra familjer samlade för att fira Knut. Bilder därifrån kommer, när jag fått dem från mina systrar... 

Dessvärre har jag blivit dunderförkyld med halsont, hosta, trött och matt. Det känns tråkigt eftersom jag sprang så bra och tyckte det var så himla kul! Men det hade kunnat vara mycket värre och om några dagar är på banan igen. Tills dess händer det mycket annat spännande... hoppas kunna berätta mer sen. 

onsdagen den 2:e april 2014

Ett par dagar i Östanhol

Ett par dagar vid Östanhol. Först 1 års kalas för älskade Elis, Knuts kusin och bästa kompis! 



Klädkod: Färgglatt. Så stod det på inbjudningskorten och ingen vågade något annat, för då skulle man bli utan tårta!


Och sen en sådan där "vanlig dag". Föräldralediga tillsammans. Och dessutom med en snorig storkusin med. Vi var ju redan snoriga allihopa så... Jag vet redan nu att jag någon gång i vinter kommer se tillbaka på de här bilderna och grina av längtan!








 Det är mycket fart nu... fartfylld bäbis!
 Leka affär gjorde vi. Och Odin hade nya strumpor från Budapest som han ville fotografera.

Limsjön marathon - anmälan öppen!

NU SMÄLLER DET! Nu öppnar vi ANMÄLAN till Limsjön Marathon24 maj 2014! Start första varvet 08:00! Limsjön marathon är ett etapplopp där vi springer 1-6 gemensamma varv runt Limsjön med paus emellan. Första start alltså 08:00. Du väljer själv - allt ifrån gå ett varv till löpa sex varv! Sex varv ger ett marathon, 42 km, då ett varv mäter 7 km. Lätt som en plätt - världens snällaste lopp!

Du anmäler dig genom att maila till limsjonmarathon@yahoo.se Du skickar ditt namn och telefonnummer. Du behöver ej ange vilket eller vilka varv du tänker springa. Det går även att efteranmäla sig på plats på tävlingsdagen. Men! Det är bara de föranmälda som garanteras medalj och vissa andra förmåner. Vi är givetvis glada ju fler som föranmäler sig då det underlättar planeringen av loppet. Senast den 25/4 vill vi ha din anmälan!

Det närmar sig - mindre än två månader kvar till loppet..!


Det vore hur skoj som helst om några av bloggläsarna ville komma på loppet!

måndagen den 31:e mars 2014

Äntligen 10 km löpning

Äntligen första milen sedan Knut föddes! Det tog längre tid än jag trott innan. Eller egentligen hade jag väl inte trott och tänkt så mycket... hur skulle man kunna veta, när en inte fött barn innan? Hur lång tid det skulle ta för kroppen att komma någorlunda ikapp? Att det sen blev ett kejsarsnitt och så vidare... Jag tycker själv att jag utökat ganska smart och sunt, med några plumpar i protokollet.

Mina mål för den här löparsäsongen är att bli stark och snabb på de "kortare" distanserna. Jag har inte riktigt motivationen att satsa på långlopp riktigt än. Jag skulle så gärna vilja slå personligt rekord på 5 och 10 km. För att bli riktigt nöjd skulle jag vilja springa milen på runt 47 minuter. För att klara det krävs att jag får vara skadefri, frisk och får till bra löpträning med kvantitet och kvalitet.

Lätt som en plätt?

tisdagen den 25:e mars 2014

Påskutmanarna!

#påskutmaningen har växt sig riktigt stor! Över 50 personer har anmält att de är med! Det är ju ganska galet.

Om jag får skryta, och det får jag ju på min egen blogg och behöver inte ens be om ursäkt för det, så är jag stolt över denna idé! Först och främst Limsjön marathon, men även löpgruppen och Påskutmaningen som blivit så bra! Det är en himlarns aktivitet kring de här "sidoarrangemangen". Folk lägger upp bilder och peppar varandra och sig själva. Jag har fått mail där det stod att "utan det här hade jag inte börjat springa"!

Jag och Emelie arbetar på med Limsjön marathon dit anmälan snart öppnas. Stötestenen just nu är att hitta en huvudsponsor som kan tänka sig att sponsra oss med medaljer och nummerlappar. Många är intresserade att sponsra med "saker" från sina företag, och det är jättekul, men vi vill ju så himla gärna att löparna ska få en medalj när de går i mål! Idéer mottages tacksamt.

Min egen löpning börjar "lossna" på riktigt. Det känns bättre och bättre, och jag har t.o.m. börjat uppskatta att jogga med vagnen. Påskutmaningen triggar mig och förra veckan sprang jag fyra gånger tror jag. Nu är det bara att ta tag i styrketräningen också...

tisdagen den 18:e mars 2014

Tänk om jag hade en liten liten apa

Min kompis Fridah är en otrolig tjej. Hon började blogga när hon var typ 11 år, nu är hon 20 och även skribent i Metro och andra tidningar. Varenda ett av hennes bloggrubriker är en textrad eller titel från en låt! Hur otroligt är inte det? Vi snackar tusentals...

Innan jag fick Knut kunde jag nästan inte en enda låt utantill. Jag kunde inledningsraderna på några få barnlåtar. Men nu, oj oj. Det sjungs och det sjungs här hemma! Så nu kan till och med jag hosta upp ett antal rubriker i form av textrader...

Som bloggläsarna märker får bloggen inte så mycket kärlek just nu. Jag lägger mycket tid (för mycket, men det är en annan femma, ska sätta mig själv på avvänjning) på sociala medier, men just nu måste jag prioritera Limsjön marathon-projekten, Påskutmaningen, löpgruppen mm. Bloggen uppdateras då och då men det blir mycket bilder från mitt liv som föräldraledig. Bloggen får liksom vara anpassad efter vart jag är i livet just nu...
 Elis, snart 1 år!
 Och Knut snart 5 månader!

 Ljuvlig dag i Östanhol.

 JW har fastnat i Cirkeln och Eld, jag förstår honom!

 Två festfina gossar, Odin och Gustaf, på mammas 60-års fest!

måndagen den 10:e mars 2014

Doften av en kall vårkväll





Hemma efter en härlig helg i Kinnvallsjösätra! Nu längtar jag till påsk! Att sitta på gäststuggubron med vårsolen värmande ansiktet, och en glad bäbis i knäet, det är ren och skär lycka det.

Träning blev det klent av förra veckan. Två korta löppass och några gånger mammamage. Min komatrötthet satte stopp för en del träning, och i helgen hade vi räknat med längdåkning. Det fanns tyvärr inga spår alls, och vi var inte så sugna på att ut och halka på skaren. Som troligtvis ej hållit för vår tyngd heller...

I kväll snörade jag äntligen på mig löpskorna. Det var en sådan där underbar vårkväll, som verkligen doftade kylig vår. Jag kände mig lätt i steget och hade nog kunnat fortsätta springa ganska länge... det blev fartleksvariant på passet då jag sprang och rekade bana inför onsdagens löpgrupp. Denna gång väntas intervaller igen!

Jag tycker att du ska passa på och gå in och läsa min lillasysters inlägg om amning, klokt och bra funderat tycker jag!

torsdagen den 6:e mars 2014

19 tjejer och 3000 meter

Igår var vi 19 (NITTON!) stycken på löpgruppen. Det känns mer och mer surrealistiskt. Vi sprang en bana på 3000 meter som jag mätt upp och testsprungit dagen innan. Frivillig tidtagning, för att springa samma bana senare i vår och se om det blivit någon utveckling!

I övrigt en fullproppad vecka med mycket sociala aktiviteter. Nästa vecka ska jag nog boka in mindre saker, tror jag... men känner jag mig själv rätt brukar det gå sådär.

I morgon åker vi upp till stugan över helgen, det ska bli superhärligt.
Mina pojkar, fint foto som Elina tagit. 

måndagen den 3:e mars 2014

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Alltså, den här sömnbristen...

Som egentligen är en brist på "sammanhängande sömn".  Det känns nästan som en klyscha att klaga på sömnbrist som förälder till en bäbis. Och de första månaderna klagade vi verkligen inte! Knut sov så bra, vaknade bara 1-2 gånger för att äta. Jag kände mig inte alls urlakad av sömnbrist.

Men sen vände det... och nu vaknar han som bekant varannan timme hela nätterna. Ibland inte ens två timmar mellan gångerna. Han äter mer på nätterna än på dagarna. Fast varje gång han vaknar på nätterna vill han inte äta, ibland bara vara nära.

Jag blir ganska påverkad av detta. Orken och motivationen tar stryk. Jag längtar mer efter sömn, än efter ett tvåmilapass i löpskorna eller ett köttigt gympass. Trist men så är livet just nu och jag får anpassa situationen efter hur livet ser ut. Igår sprang jag drygt 5 km, fast jag tänkt göra distansrekord efter graviditet och springa 8-9 km. Men jag sprang i alla fall...

lördagen den 1:e mars 2014

En vanlig dag

Det finns inte så många vanliga dagar. De flesta dagar händer något som oftast inte händer. Men det finns mönster i dagarna, som brukar gå att återse åtminstone några veckor. Och just nu, i februari 2014, har det sett ut såhär.

Nu börjar dagarna någon gång efter 06.00, ibland så sent som 07.15. Innan dess har vi varit vakna ganska många gånger. Vår lilla pojke tycker om nattmat, och vill äta så ofta som varannan timme fast han har hunnit bli fyra månader. Får han inte mat snabbt blir han rosenrasande, men när han får en slurk varm mjölk somnar han om snabbt. Jag är inte så svårövertalad klockan 04.00...

Så att dagen börjar 06.30 är en sanning med modifikation. Men nåväl, då börjar vår "dag". Vid det laget ligger Knut i vår säng, och för det mesta är han glad vid den tiden. Vi brukar ligga kvar i sängen en stund, prata och kramas och inte göra oss någon brådska upp. Pappa JW kommer tillbaka in en liten stund efter frukost, så ligger vi där hela familjen och önskar att vi kunde göra det hela förmiddagen.

När jag äter en tallrik fil med frukt och müsli sitter Knut i babysittern och gungar, och tuggar på någon skallra eller snutte. Efter en liten stund tröttnar han på detta och får komma upp i knäet. Det blir inga långfrukostar. Men han är tålmodig och brukar gå med på att jag plockar ur och i diskmaskinen och torkar rent i köket, bara jag pratar och skojar samtidigt.

Dagen fortsätter med lek inne på filten i vardagsrummet. Vi busar och sjunger. Aldrig har jag sjungit så mycket som nu... En liten mört, Bussen i staden, Tänk om jag hade en liten apa och andra favoriter sjungs högt redan vid 7.30 på morgonen. När Knut har varit vaken i cirka 2 timmar, är det dags för en liten sovstund. Då går vi och lägger oss igen. Det är fortfarande lite skumt ute och jag har pyjamasen på mig. Jag ammar Knut och lägger sedan ner honom tätt bredvid mig, vi ligger mage mot mage. Och så sover vi i bästa fall en knapp timme så. Det är en av dagens bästa stunder, vår egen lilla morgonsovning. Jag tror att han vaknar före mig, och ligger lugn en stund och tittar på sin sovande mamma. Efter en stund börjar han gruffa och muttra, och då vaknar jag. Jag älskar den här stunden.

Nu är det förmiddag, och vi har en lång stund inne på skötbordet med tvätt och påklädning. Efter det brygger jag kaffe och brer mina smörgåsar. Sedan sitter jag på en puff på golvet med Knut bredvid mig, och pratar med honom när jag fikar. När fikat är uppätet fortsätter leken. Ganska ofta ska jag sortera någon tvätt och Knut får hänga på. Jag beskriver vad jag gör, det här är en blå handduk, den ska tvättas i sextio grader, allt går att göra lite roligt.

Efter ett par timmar börjar det bli dags för mat igen, blöjbyte, påklädning och en promenad med vagnen. Knut somnar snabbt när jag lagt honom i vagnen. Vår vanligaste promenad går bort mot Japanska parken, efter Strandpromenaden till Kajen, upp till Limavägen och hem igen. Nu sover Knut kanske ett par timmar. Jag får en stund för mig själv hemma när han sover, äter lunch, plockar och städar, förbereder middagen.

När Knut vaknar är det såklart matdags och blöjbyte. Eftermiddagstimmarna kan ibland vara "långa", det är inte Knuts bästa tid på dagen, han kan vara gnessig och svårroad. Vi får försöka underhålla oss så gott det går och variera oss med det som finns. Ofta har vi något inplanerat, en fika med någon eller ett besök någonstans. Och framåt 15.30-tiden är det dagens sista sovstund. Då sover Knut så himla gott, så jag ofta får lov att väcka honom för att han ska gå att lägga på kvällen... och vid 17 kommer pappa hem.

Det är underbart att se hur glad Knut blir av att pappa kommer hem. Hela hans runda ansikte lyser upp som en sol och JW behöver nästan bara titta på honom för att han ska skratta. Det är som att han längtat, och tröttnat litegrann på mitt ansikte efter hela dagen. Vi äter middag, och sen är det pappa-son-mys och bus. Jag kanske springer en sväng då, eller senare när Knut lagt sig för natten. Vi badar Knut (ett par gånger i veckan), och det tycker han mycket om. Vid 18.30 är det pyjamas som gäller, och nattning. Amning och mys en stund innan han somnar i sin spjälsäng senast klockan 19.00.

Och sen sitter vi ofta som två trötta fågelholkar i soffan, ser på tv, surfar, och springer, det gör vi faktiskt bägge två, just nu tre gånger i veckan ungefär. Hur trötta vi än är, försöker vi ta oss ut. Motivera varandra, jo men jag tror faktiskt, jag vet att du mår bra av det, du blir piggare, kom igen nu... Stunden i soffan med te och kvällsfika är helig. Ofta är klockan inte mer än 21 när vi lägger oss. Vi vet ju liksom aldrig hur mycket vaket det blir på natten...

och så sitter vi såhär, pratar förälskat om Knut, tittar på bilder, och längtar efter honom så det gör ont i kroppen, fast det bara var någon timme sen vi höll i honom.

och ofta tänker jag, att det här är min bästa tid i livet, och jag saknar den här tiden innan den ens är förbi. Jag vill liksom frysa tiden, samtidigt som jag njuter av hans framsteg och utveckling och tycker att det bara blir roligare hela tiden. Jag hoppas att det fortsätter så länge, länge. Att det bara blir ännu roligare. Knut var så otroligt efterlängtad, och allt i mitt liv har blivit bättre sen han kom. Aldrig har jag skrattat, skojat, gråtit, sjungit och älskat som nu.



fredagen den 28:e februari 2014

Löparglädje och sportlovsdag

I onsdags var det dags för fjärde onsdagsträningen! Vad fort det går, fyra veckor har redan gått... vi blir bara fler och fler, den här gången var vi 14 st. tjejer som var med. Totalt har det nog varit ett 25-tal personer med. Det dyker fortfarande upp nya ansikten, men jag tror att vi kommer vara mellan 10-18 på träningarna och det räcker ju gott! Den här gången sprang vi backintervaller uppför den rejält branta Hägergatan. Hela 9 st. intervaller klarade alla av, även jag!

Det är så surrealistiskt att vi har en löpgrupp nu, som folk faktiskt åker en bra bit för att vara med på. "Bara" för att springa tillsammans! Och att jag är "ledare". Jag har ju såklart aldrig utgett mig för att vara någon löpcoach, men försöker presentera ett upplägg som kan passa en ibland ganska ojämn grupp och få alla att känna sig nöjda och trötta efteråt. Hittills har det fungerat så himla bra och den här löpgruppen glädjer mig så mycket.
Torsdag, en av veckans bästa dagar... nu hade vi en efterlängtad sportlovsdag tillsammans med båda mina systrar och deras pojkar, hemma i storasysters underbara hus i skogen. Bloggläsare med gott minne kanske minns att de sett både lodjur och björnar (!) vid tomtgränsen.


 foto: Odin



Nu är det fredag kväll, JW har varit ledig idag och vi har haft det lugnt och skönt. Helgstädning, andra gympasset sedan min fyra månaders frånvaro därifrån, bakande av sockerkaka och god middag på kvällen. Härligt med helg! I morgon ska jag få efterlängtad sovmorgon...