Alltså, kära vänner. Det är verkligen inte långt kvar till Stockholm marathon nu. På lördag är det sex veckor kvar. Och min försäsong går åt skogen... i år igen! Förra året plågades jag av ett löparknä och kom igång sent-sent med löpträningen. I år fick jag en fotskada av en onödig stukning (tror jag). Och sista veckan har jag haft besvär med halsont, förkylning och snuva. Så, hur tänker jag? Jag hoppades och trodde såklart på en bättre försäsong i år. Men jag börjar även inse ett och annat.
- Att satsa på Vasaloppsveckan och Stockholm marathon/annat majmarathon samma vår är ej kompatibla faktorer. Det är helt enkelt för kort tid emellan. Jag åker nästan uteslutande skidor fram tills början av mars. Då är det 2.5 månad kvar. Det är alldeles för kort tid att bygga upp sig långsamt på. Det blir för skört. Med bara 2.5 månad fokuserad löpträning riskerar minsta skada eller förkylning att spoilera allt.
- Inför 2012 tänker jag annorlunda. Nu blir det fullt löpfokus fram tills november när skidsäsongen tar vid. Därefter blir det skidor fram tills Vasaloppet. Efter det, om jag bestämmer mig för att slutföra En Svensk Klassiker, blir det cykling och löpning under våren 2012, och ev. ett senare marathon hösten 2012. 
Men! Jag SKA springa Stockholm marathon den 28 maj 2011! Såvida jag inte bryter ett ben eller så. Jag vägrar att missa både Vasaloppet och Stockholm marathon samma vår. Visst, jag kommer inte att vara supertränad, jag kommer kanske inte springa snabbare än i Köpenhamn (som var målet från början), men jag vill genomföra det. Jag vill uppleva löparfesten i Stockholm, och jag vill göra det springande.
Men! Jag SKA springa Stockholm marathon den 28 maj 2011! Såvida jag inte bryter ett ben eller så. Jag vägrar att missa både Vasaloppet och Stockholm marathon samma vår. Visst, jag kommer inte att vara supertränad, jag kommer kanske inte springa snabbare än i Köpenhamn (som var målet från början), men jag vill genomföra det. Jag vill uppleva löparfesten i Stockholm, och jag vill göra det springande. Jag har ju ändå tränat. Även om inte långpassen i löpning duggat tätt, jag hade några 17-20 km löppass i januari-februari, så har jag härdats i långpass på skidor. Jag har åkt 30-40 långpass på skidor, stått och pumpat i timmar. Det borde stärkt kroppen, hjärtat, skallen.
Hur ska jag nu lägga upp resterande sex veckor? Sjukgymnasten tycker jag ska öka försiktigt, ja, men inte så försiktigt som han tycker. Jag tänker många och korta pass i första skedet. Därefter utöka till fartpass och långpass. Några långpass på runt 25 km måste jag få i benen för att få självförtroende inför maran. Och jag vet att jag kan. Jag tror erfarenheten från att ha gjort det förut kommer att betyda mycket. Jag vet att jag kan springa 42.2 km. Jag har gjort det. 
Jag tryggas av vetskapen att det finns flera lopp. Även om jag skämmer ut mig i Stockholm, så har jag fler chanser under säsongen. Fler chanser på både 10, 21 och 42 km. För jag ska tävla, jag ska våga tävla och inte låta bli av rädslan för att inte springa snabbt. Vad spelar det för roll vad andra tycker om mina tider? Jag springer ju för att jag älskar det och mår bra av det. Jag tävlar för att jag tycker att det är kul. Vem vet, innan löparsäsongen 2011 är avklarad kanske jag har slagit något personbästa också.
Jag tryggas av vetskapen att det finns flera lopp. Även om jag skämmer ut mig i Stockholm, så har jag fler chanser under säsongen. Fler chanser på både 10, 21 och 42 km. För jag ska tävla, jag ska våga tävla och inte låta bli av rädslan för att inte springa snabbt. Vad spelar det för roll vad andra tycker om mina tider? Jag springer ju för att jag älskar det och mår bra av det. Jag tävlar för att jag tycker att det är kul. Vem vet, innan löparsäsongen 2011 är avklarad kanske jag har slagit något personbästa också. 
8 kommentarer:
that's the spririt!
ta det lugnt bara jonna du fixar det,som du skriver du har ju inte legat på latsidan även om du inte sprungit så mycket som du velat kramar
Rätt inställning! :)
Och KUL att du bestämt dig för Sthlm. Var rädd att du inte skulle kunna köra det heller, men det vore ju höjden av otur. Tror absolut att du kommer greja det (utan att skämmas) och kunna ha roligt också. Du har ju en grym grund att stå på. Ta det bara lite försiktigt så att fot, ben och allt hänger med nu också :)
Jag däremot, har mer eller mindre bestämt mig för att inte köra. Men ska fundera det sista och formulera det för mig själv. På så vis är bloggen bra. Man får konkretisera sina tankar och ventilera.
Ska bli kul att följa dig. Det är alltid spännande med olika satsningar för man vet aldrig vad som händer efter vägen.
Kram!
klart du ska springa! Jag skulle satsat på mestadels lugna distanspass och långpass. fartträningen både sliter mer och har mindre betydelse för marathon. (klart att de också är viktiga, men om man måste välja så är distansen viktigare)
You go sis! De förlorade löpmilen tar du igen med din aggression mot skador och sjukdomar. Ser fram emot att vara en stolt lillasyster på plats!
det var så lite så! maila mig om du är intresserad av coaching "på riktigt" :)
det låter bra, du fixar det så klart om du får vara frisk o skadefri nu!
Härlig inställning!! Visst är det kul att jaga tider och rekord, men glöm inte bort varför du från början fastande för löpning och ta med det till startlinjen (talat från en som blir uttråkad efter 20 min löpning).
Skicka en kommentar