lördag 30 april 2011

22.2

Dagens långpass bestod av tre varv runt Limsjön. 22.2 km och cirka 2.10 h stannade klockan på (5.50 min/km). Så långsam att kossorna somnar... men men. Fartträning kanske kan få upp tempot i sommar. Förutom att en tånagel sprack och jag fick brännsår av pulsbandet som jag inte använt på länge så var det en fin tur. Limsjön - jag ska skriva en kärleksförklaring till denna sjö och stig snart. På fötterna hade jag mina nya älsklingar! GT 2160 i sommarens färg... En mängdträningssko för mig. Och tills vidare en allt-annat-sko också, eftersom jag oftast bara har ett par löpskor åt gången. Jag provsprang även i DS Trainer men eftersom jag pronerar ganska kraftigt så kändes den något för instabil för mig. Till sommaren skulle jag vilja ha ett par snabb-skor också.


Benen idag var inte superpigga men samarbetade ändå fint. Jag har tagit mig runt Limsjön varje dag denna vecka! De dagar jag inte sprungit där har jag gått/stavgått över en mil. I morgon ska benen få vila!

torsdag 28 april 2011

Funderingar om kvällskvisten

8 km fartlek, därefter pastamiddag och 4 hål på golfbanan. Jag var caddie.

Fartleken gick ok, totalt sett 5.30-tempo men betydligt högre i de fartökningar jag körde.

Det är bara att konstatera. Ska jag slå tidigare pers denna löparsäsong måste jag träna hårdare. Bli hårdare. Köra tuffare kvalitetspass. Intervallträna. Tävla. Inte vara rädd för smärtan. Jag ska göra det. Punkt.

En månad till marathon!

GUD! När jag insåg detta blev jag plötsligt jäkligt nervös! Om EXAKT en månad har jag sprungit i 4 timmar! Undra hur långt jag har kvar av loppet då? (Med den här löpträningen har jag inga förhoppningar kvar om att springa på sub 4. Skulle jag springa någon minut bättre än i Köpenhamn är jag väldigt glad)

Efter jobbet ska jag och JW ut på ett pass. Jag tänkte försöka piska upp fart i bena då, i någon form av fartlek eller backintervaller. Inte för tuff fart dock, det ska jag vara försiktig med. Distanspass och långpass är det viktigaste just nu för mitt marathongenomförande. Fart sliter, och jag måste vara rädd om min nyläkta fot. Värsta bästa gänget följer mig till Stockholm - hur grymt är inte det? (Bilden lånad från Stockholm marathons hemsida.)

onsdag 27 april 2011

En dag under solen

Nu blev klockan sådär mycket igen. Det är ju skitsvårt att lägga sig tidigt när kvällarna är så ljusa och långa... Idag har jag njutit av ledig dag! Tuff arbetsvecka det här...

Lillasyster har varit här hela dagen. Vi har hunnit med frukost på Gårdscaféet, löpning, mys med syskonbarnen, köpte tyg till en köksgardin som jag (!!!) ska sy. Ok, mamma ska hjälpa mig.

Jag har även storhandlat, varit till återvinningscentralen, fått stötvågsbehandling på Sportskadekliniken, lagat mat, bakat bröd, kokat rabarberkräm, fikat på Åkerö, betalat räkningar.

Herregud! Det låter som ett skämt när jag läser det såhär. Hur sjutton har jag hunnit allt detta? Det har ändå känts som en lugn dag!

Kanske är det när man inte sätter på datorn eller tvn på hela dan som man hinner...

tisdag 26 april 2011

Kött, vatten och min feministplatta

Blä. Jag satte i mig några skivor grillkött jag hittade i kylen och känner mig sådär äckligt däst som man blir av att pressa kött. Fast jag hade nyss pressat mitt eget kött också, på gymmet... men jag står inte ut med att slänga mat! Allra minst kött. Allt detta slängande av mat äcklar mig med konsumtionssamhället...

Jag gick en lång promenad med en fin vän numer bosatt i huvudstaden tidigare i kväll. Hon kan så mycket om miljö- och samhällsfrågor, jag tycker det är så spännande! Jordens vattenresurser är ett område hon arbetar med nu! Hur häftigt är inte det? Men det började redan på gymnasiet, då var bl.a. torskfisket en av hennes hjärtefrågor.

På tal om politiskt och samhälleligt engagemang, jag har insett att musik med tryck i ger en extra dimension i löpträningen. All lugn musik som min telefon är fylld med ger ingen sprutt i benen. När jag däremot laddade över en gammal feministplatta från min ungdom, som mer politiskt intresserad (Miss Universum heter den för de som är intresserade) och får den käcka musiken med lätt aggressiva undertoner i öronen - då händer det grejor!

Foten i huvudet, huvudet i foten...

I morgon har jag återbesök hos sjukgymnasten. Jag är nervös. Hur ska jag förklara för honom att jag sprungit flera 16-20 km-pass? Men det har ju känts (ganska) bra! Om jag berättar för honom att jag även beställt en balansplatta så kanske han förbiser mina synder...

Har jag ont i foten eller inte? Ibland är det något som känns i foten när jag springer. Det gör inte ont, men är vagt olustigt. Det känns som jag kliver något - ett veck i strumpan eller en mosad potatis. Men det finns inget där, det syns ingenting. Kan det vara en nerv som lagt sig fel i samband med stukningen? (Hobbydiagnoser var det ja...)

Samtidigt så blir man helt fucked up i huvudet efter en skada. Om man tänker så mycket på en kroppsdel, foten i detta fall, så kan man ju nästan inbilla sig att saker känns där bara för att man flyttar allt sitt fokus dit? Det är mycket foten, foten, foten i huvudet nu!

måndag 25 april 2011

Och ett påskägg med påskträning












I mitt påskägg finns också fartfylld träning! Kinnvallsjösätra army camp är ett pass värt att nämnas... Jag och mamma körde svettig träning utomhus, med hjälp av kroppsvikten, stenar, kvastar, vedträn, och dinosaurier! Vi blev skitiga och trötta. Jag hade även målat mig med kol i ansiktet för att se ännu tuffare ut...

Terränglöpning - ett annat spännande pass! Jag plumsade genom myrar, hoppade över stock och sten, balanserade över spångar. Jag blev blöt, lerig, trött men njöt så in i bängen!


Idag avslutade jag påsken med att springa 20 km. Det var tungt, mest för att det var så jäklarnas hett. (Dalarna har varit hetast i landet idag, sa de nyss på SVT). Rutinerat nog lade jag även passet mellan 13.o0-15.00... då är det ju svalt och skönt, liksom.


Jag hade delmål under löpningen, fick bl.a. sällskap av lillasyster under en del av passet, sprang förbi golfbanan och hejade på sambo och svärfar och fyllde vätskedepåerna. Jag hade löparkeps och vätskebälte men tål ändå värmen dåligt. När jag kom hem drack jag vatten och vätskeersättning men får ändå huvudvärk och illamående efteråt. Någon som har tips? Jag gruvar mig väldigt inför en ev. värmebölja under Stockholm marathon eftersom jag inte gillar att springa i stark värme. Konstigt egentligen, jag tål ju solen annars, älskar att vara utomhus i solen, kan vara ute timme efter timme...


Varför är min lillasyster med på ett fotografi här, kanske ni undrar? Jo, för att jag upptäckte att hon inte var representerad på en enda bild trots att jag delat nästan varje minut av påsken med henne. Hon har även nyligen kommit tillbaka i träning efter FYRA veckors förkylning-influensa... vi sprang ihop idag, och laddar för en härlig löparsommar tillsammans!

Ett påskägg fullt med soliga bilder





























lördag 23 april 2011

En påskhälsning på påskafton! Att vara här nu känns som paradiset. Det är så varmt, och så soligt! Igår var vi ute från morgon till kväll, gick bara in för att gå på toaletten. Fikade och åt mat ute... Jag och mamma körde ett svettigt Kinnvallsjösätra Army Camp ute på fäbodtunet. Idag blir det terränglöpning. Och då menar jag riktig terränglöpning, inte på torra grusstigar... utan ut i skogen, i väglöst land över myrar, stock och sten! Blöta skor och strumpor utlovas. Vi ses en annan dag, då med bilder från allt det roliga.

onsdag 20 april 2011

Balansera mera!

Jag försöker vara duktig. Numer lägger jag in ett balansavsnitt i varje gympass. Allt för att träna upp fotleder, fötter och min minimuskulatur. En dag kanske jag är lika välbalanserad som Lassi Karonen - den stora, kraftiga OS-roddaren. Han stod stadigt med båda fötterna på en liten boll när jag såg honom på gymmet. Eller min sjukgymnast - som kan stå på knä på en medicinboll och göra rörelser! Snacka om genomtränade människor... ingenting lämnas förbi.

I morgon åker vi upp till stugan för påskfirande! Så nu blir det bloggtorka igen. Men jag utgår från att de allra flesta lämnar datorerna och sitter ute i solen och äter påskgodis istället? Om ni ska resa bort, glöm inte att packa ner korta löparshortsen. Det ska bli 20 gr varmt i helgen! Jag tänkte försöka mig på ett längre löppass innan avresa i morgon, men hoppas på härlig löpning under påskhelgen också. Skönt att bryta av ätandet med det...
GLAD PÅSK!

En kväll på akuten

Det blir aldrig som man tänkt sig! I måndags kväll kom en av min sambos vänner springande och meddelade att JW skadat sig under en fotbollsmatch. Hans axel/arm hängde ur led, eller var bruten. Vi visste inte vilket. Innan jag förstod vad som hänt fylldes hela jag av en paralyserande rädsla.

Vi ringde ambulansen. JW hade fruktansvärt ont och man kunde med blotta ögat se att det var något stort fel, axeln och armen hängde ner i en onaturlig ställning. Ambulanssköterskorna fick till slut in honom i ambulansen. Jag jagade efter ambulansen till akuten i Mora med vår bil. Mitt livs värsta bilresa, varje kilometer kändes milslång och jag skakade av nervositet.

För att göra en lång historia kortare... Efter mycket morfin, annat smärtstillande, smärtsamma förflyttningar, lustgas, två röntgen, flera sjuksköterskor, två läkare lyckades man till slut konstatera att inget var brutet, men axeln hoppat ut ur sin led. Man lyckades få tillbaka den även om det tog flera timmar från olyckstimmen tills axeln gav med sig! En stark läkare stod bl.a. och drog så hon blev röd i ansiktet, men ändå gav den då inte med sig. Till slut "knäppte" det till i axeln och den flyttade tillbaka sig i rätt läge.

Med hjälp av en ambulansförare kunde vi baxa ut en illamående (av allt morfin) JW i vår bil och jag kunde köra hem. Fram emot 23.00-tiden kom vi hem. Vi har cirka 45 min till sjukhus. Nu har han armen i ett bandage och man räknar med knappt en månads återhämtning för skadade ligament etc.

Det var en hemsk kväll. I efterhand är jag glad att det inte var något värre än så och att det gick bra. Det blev en inblick i akutsjukvården inifrån... Vi fick jättebra hjälp och väntetiderna var korta. Även jag fick vara behjälplig och trycka på knappar! Känslan av att se den man älskar ha så vansinnig smärta är fruktansvärd. Och att inte veta, är det något allvarligt, något stort som gått sönder... Även om jag själv inte hade ont så led jag med honom varje minut. Hela dagen igår kände jag mig som en trasa, på jobbet fortfarande mosig av både sömnbrist och alla känslor som skakat om.

söndag 17 april 2011

En massa massa mys!












I helgen har det varit mycket mys med syskonbarnen! Först och främst sov Gustaf över hos oss fredag-lördag. Det gick hur bra som helst! Han längtade inte hem och vi hade en jättemysig kväll och förmiddag. Jag älskar att höra 4-åringen gå och filosofera... Det är verkligen vår på riktigt nu! Jag har längtat och längtat efter våren... och titta här vilka vackra blommor!

En hel del filosoferande om dinosaurier, hajar och pruttar är det också! Igår kväll hade jag och storasyster tjejmys med hennes små söner, medan öldrickande karlar intog mitt eget hem. Här kommer bilder i en salig röra! Efter en sådan helg är jag alldeles varm i hjärtat.

Mitt eget Blogger Boot Camp, eller så

Även om jag inte var med på Blogger Boot Camp - som verkar varit tokhärligt - så har jag haft en egen grym träningshelg i solen! Gårdagens korta långpass, och idag smällde jag till med en dubbel. Varför inte, när man har en helt ledig, ljuvlig söndag till sitt förfogande? Dryga timmen helkroppsstyrka i gymmet, hem för lunch, fika och vila, och sedan ett drygt 8 km löpning runt Limsjön. Jag hade JW med mig på cykel, så han fick hålla i kameran! Personligen tycker jag det är roligt med bilder från träningspassen när man skriver om träning, det ger en känsla för väder, vind, miljön... det är roligare än bilder från hallen på ett svettigt ansikte efter passet. Även om det är ok det med! Kolla översta bilder, ni måste förstå att jag älskar Limsjön och Leksand!

lördag 16 april 2011

Löparlycka runt Limsjön

Hade jag skrivit det här inlägget i eftermiddags hade jag nog varit mer euforisk än jag är just nu, 22:37 med ögon som svider av trötthet! Vår lille övernattare vaknade strax efter 6.00 imorse...

Fick ett stalltips från brorsan att terrängspåret runt Limsjön - min allra mest älskade löpvända - var springbart igen! Snön och vattnet har blåst och töat bort. Då kunde jag inte hålla mig! Det gick bara inte... en underbar aprildag, strålande sol, sviktande stigar... Att kliva in på gymmet kändes inte som ett alternativ.

Termometern visade nästan +15 gr! Jag tog vätskebältet med mig. Fast jag måste springa kortare sträckor så är det bra att öva på att dricka under passet. Och vattnet behövdes! Det var så varmt, svetten lackade och ansiktet blev grusigt av salt.

Efter ett varv och cirka 7.6 km löpning, jag kände inga ärtor under fötterna... inga smärtor eller skavanker heller. Stigarna var mjuka, leriga och ljuvliga att springa över. Jag hade först tänkt pröva ett varv, och sen ev. gå ett varv. Men nu sprang jag hela andra varvet också! Totalt 15.2 km löpning, det gick sakta men jag höll mig ändå under 6.00-tempo. Det tog knappt 1.5 h att springa. Något längre än sjukgymnastens rekommendation.... Men jag lyssnade verkligen på kroppen, jag hade inte fortsatt om jag haft ont.

Men visst sjutton kändes det efterlängtat och otroligt skönt att äntligen få springa längre än en mil. Nu hoppas jag allt jag kan att det fortsätter att kännas bra, så jag kan ösa på med fler och längre pass kommande veckorna! Inte helt fel att få sitta i gräset och stretcha efteråt... och lufta sina blekvita ben!

fredag 15 april 2011

Ett sovande barn

Nu sover Gustaf inne i vår säng, tillsammans med två dinosaurier. Själv får jag sova på en madrass i vardagsrummet eftersom Gustaf ville ha JW bredvid sig i sängen istället för mig. Håhå jaja. JW är alla småkillarnas idol känns det som...

Vi har grillat hamburgare (som blev väldigt sotiga, men oroa er inte A&F, vi stekte åt G i stekpannan istället för att han inte skulle äta bränd mat), sett på Haja Läget!, ätit glass och sen nattat. En bra kväll! Nu smyger vi omkring här hemma, rädda för att väcka honom!


Trevlig helg!

torsdag 14 april 2011

Hög på frisk luft

Jag och JW är lyckligt lottade som har en stor, kärleksfull familj runtomkring oss. Igår var hans pappa och L här hela kvällen, hjälpte oss med nya soffan, åt middag tillsammans. Idag var vårt hem fullt med folk igen! Min pappa, mamma, Odin - som var salig över att få agera hantlangare åt morfar, Malin tittade in. Och i morgon ska store lille Gustaf sova över hos oss!

Mycket fixande inomhus, men jag är beroende av frisk luft också! Varje lunch ser jag till att promenera och lapa i mig så mycket frisk luft jag kan. Om jag har ett möte som ligger nära min arbetsplats tar jag tjänstecykeln dit.

Igår kväll och i kväll har jag tagit sena joggingturer. Det är ljust så länge nu, det doftar vår och luften sjunger av vår! Det har känts godkänt i foten också. Idag hade jag med mig hunden Doris. Märkligt hur man, när man släpper tankar på hastighet och kilometerantal, kan upptäcka nya sidor av sina intrampade löpturer. Idag sprang vi bort från stigen och in i skogen på mindre stigar. Det är magiskt i skogen en sen kväll i april! Ljuset som faller mellan tallstammarna...
Godnatt, från naturromantikern Jonna...

onsdag 13 april 2011

Jag SKA springa, jag SKA tävla!

Alltså, kära vänner. Det är verkligen inte långt kvar till Stockholm marathon nu. På lördag är det sex veckor kvar. Och min försäsong går åt skogen... i år igen! Förra året plågades jag av ett löparknä och kom igång sent-sent med löpträningen. I år fick jag en fotskada av en onödig stukning (tror jag). Och sista veckan har jag haft besvär med halsont, förkylning och snuva.

Så, hur tänker jag? Jag hoppades och trodde såklart på en bättre försäsong i år. Men jag börjar även inse ett och annat.


- Att satsa på Vasaloppsveckan och Stockholm marathon/annat majmarathon samma vår är ej kompatibla faktorer. Det är helt enkelt för kort tid emellan. Jag åker nästan uteslutande skidor fram tills början av mars. Då är det 2.5 månad kvar. Det är alldeles för kort tid att bygga upp sig långsamt på. Det blir för skört. Med bara 2.5 månad fokuserad löpträning riskerar minsta skada eller förkylning att spoilera allt.

- Inför 2012 tänker jag annorlunda. Nu blir det fullt löpfokus fram tills november när skidsäsongen tar vid. Därefter blir det skidor fram tills Vasaloppet. Efter det, om jag bestämmer mig för att slutföra En Svensk Klassiker, blir det cykling och löpning under våren 2012, och ev. ett senare marathon hösten 2012. Men! Jag SKA springa Stockholm marathon den 28 maj 2011! Såvida jag inte bryter ett ben eller så. Jag vägrar att missa både Vasaloppet och Stockholm marathon samma vår. Visst, jag kommer inte att vara supertränad, jag kommer kanske inte springa snabbare än i Köpenhamn (som var målet från början), men jag vill genomföra det. Jag vill uppleva löparfesten i Stockholm, och jag vill göra det springande.

Jag har ju ändå tränat. Även om inte långpassen i löpning duggat tätt, jag hade några 17-20 km löppass i januari-februari, så har jag härdats i långpass på skidor. Jag har åkt 30-40 långpass på skidor, stått och pumpat i timmar. Det borde stärkt kroppen, hjärtat, skallen.

Hur ska jag nu lägga upp resterande sex veckor? Sjukgymnasten tycker jag ska öka försiktigt, ja, men inte så försiktigt som han tycker. Jag tänker många och korta pass i första skedet. Därefter utöka till fartpass och långpass. Några långpass på runt 25 km måste jag få i benen för att få självförtroende inför maran. Och jag vet att jag kan. Jag tror erfarenheten från att ha gjort det förut kommer att betyda mycket. Jag vet att jag kan springa 42.2 km. Jag har gjort det. Jag tryggas av vetskapen att det finns flera lopp. Även om jag skämmer ut mig i Stockholm, så har jag fler chanser under säsongen. Fler chanser på både 10, 21 och 42 km. För jag ska tävla, jag ska våga tävla och inte låta bli av rädslan för att inte springa snabbt. Vad spelar det för roll vad andra tycker om mina tider? Jag springer ju för att jag älskar det och mår bra av det. Jag tävlar för att jag tycker att det är kul. Vem vet, innan löparsäsongen 2011 är avklarad kanske jag har slagit något personbästa också.

Rädd för både hajar och lejon?

I kväll kommer ett långt inlägg om mina tankar både kort- och långsiktigt inför tränings- och tävlingssäsongen 2011-2012! Missa inte det.

På fredag ska min 4-årige brorson Gustaf sova över hos oss! Det ska bli så roligt! Vi ska grilla hamburgare och se på film. Härom dan pratade vi på telefon om vilken film vi ska hyra.
-Jag vill se en film med hajar och fiskar! säger G bestämt.
-Mhm, men nja, du vet JW, han är väldigt rädd för hajar... säger jag, i ett försök att vi ska få hyra en mindre läskig film. Det går en stund, G funderar en stund på detta. Efter det säger han:
-Men Jonna, är han lika rädd för lejon som han är för hajar?

tisdag 12 april 2011

Stötvågsbehandlad...

Jag har inte skrivit om hur det går med foten. Det är så uttröttande att älta skadebekymmer... samtidigt som det upptar en stor del av min tankeverksamhet. För er som missat den tråkiga fothistorien - för cirka en månad sedan skadade jag foten under ett löppass.

Idag besökte jag Sportskadekliniken och sjukgymnasten för tredje gången. Hittills har han behandlat foten med laser och el. Idag låg jag på britsen, intet ont anande... när det plötsligt small till under foten. Tänk er en liten hammare som får frispel och trummar allt den kan. Han prövade stötvågsbehandling! Måste glömt säga till mig bara... Det var en smärtupplevelse! Det gjorde vansinnigt ont! Jag stod ut en stund, men när det började om vrålade jag AJ! SHIT! var på han minskade intesiteten och tog ett mindre munstycke. Det gjorde ont ändå, men för den goda sakens skull stod jag ut.

Men tro inte jag kan springa för det... i torsdags fick jag ont i halsen och blev hostig, och det sitter fortfarande i. Jag känner stor stress och oro inför detta, och igår fick jag startbeviset till ett visst lopp i brevlådan. Men detta måste jag nog ägna ett eget inlägg åt... .

måndag 11 april 2011

En golftjej?

Gud, vad har hänt? Jag läser med rysningar om uppgörelsen i Masters på Augusta. Jag läser gamla blogginlägg om dagar och kvällar på golfbanan och kommer på mig själv med att längta dit. Ni som följt bloggen vet ju att min fästman är en duktig golfspelare. Alltså duktigare än Medelsvensson och Medelgolfaren, om jag får skryta lite. Och jag skryter ju gärna om honom. Men själv har jag ju inte ens grönt kort.

Och ni ska veta att jag verkligen funderat. Ska 2011 bli säsongen jag försöker ta grönt kort? Det finns många fördelar. Istället för att bara gå med, skulle jag kunna spela själv. Vi skulle kunna spela tillsammans när vi reser, och så vidare. Samtidigt kommer det alltid vara ljusår mellan mig och honom i nivå.

Antagligen blir det inget grönt kort i år heller. De främsta anledningarna till det är tid och pengar. Men jag längtar ändå. Till härliga dagar och kvällar på banan, gå bredvid, titta på spelet, njuta av naturen, bära bagen, lära mig mer och mer.

söndag 10 april 2011

Doft av grill och nybakt bröd

Oj vilket bloggande idag. Man kan ju tro att jag inte har något annat för mig. Här kommer några bilder från vår grillpremiär idag! Syrran skrev att hela gatan kommer prata om oss nu när vi drog fram grillen och fyllde hela området med grillrök.


Vi åt grillad svensk fläskfilé, jag gjorde egen marinad, grillad majskolv, klyftpotatis, en kall chilisås jag gjort själv, sallad, nybakta havrebaguetter. Till det ett glas kranvatten. Det var så gott!