Igår föll det mer än en tår. Det känns så bittert. Igår kväll rann näsan mer än någonsin och huvudet kändes som en bultande badboll. Hostningar som kommer och går. När jag gick och lade mig kände jag en enda sorg i bröstet.
Imorse när jag vaknade kände jag mig något piggare. Prövade att gå ut och promenera ett par kilometer och svettades som en gris. Jag vet fortfarande inte. Jag hostar fortfarande, snorar, nyser. Jag har prövat det mesta, glass, ingefära, vitlök, citron, vila, vatten...
Jag och JW anmälde oss till Vasaloppet redan i juli 2010. Jag köpte rullskidor, löptränade med stavar (inte särskilt frekvent men ändå). Redan den 20 november var det premiär för ländskidor! Sedan dess har jag åkt 771.5 kilometer. Jag har även styrke-, sim-, och löptränat. Hela min vinter har präglats av skidåkningen! Det har varit så många underbara kilometer i skidspåren. En del mindre underbara också, såklart. De milen kan inget ta ifrån mig, det har jag tidigare sagt.
Jag åkte Tjejvasan och klarade mitt mål. Sen var det Vasaloppet kvar. Seedad till led 7. Vasaloppet som levt i tankarna ända sedan juli, eller egentligen ända sedan i mars förra året när jag någonstans tänkte att nästa år ska jag stå på den där startlinjen! Hela säsongen har gått så bra, allt har gått bättre än förväntat. Inga skador, inga sjukdomar. Sen händer det som absolut inte får hända. Jag blir sjuk på måndagen samma vecka som Vasaloppet är.
Om jag inte skulle kunna åka är det en besvikelse så stor att jag inte vet hur jag ska hantera den. Det kanske låter överdrivet, men för mig är det stort. Det dröjer så länge till jag får samma chans igen. Om ett år vet jag inte alls hur livet ser ut. Om jag kan eller vill göra en Vasalopssatsning. Samtidigt som jag inte är så korkad att jag tänker starta sjuk. Jag har för många upplevelser framför mig för det. Jag är mer rädd om mig själv, min kropp, om livet än så.
Idag måste vi lämna in skidorna för vallning. Det är inte billigt, men jag har inte gett upp helt än. I morgon ska vi åka upp till stugan. På söndag smäller startskottet. JW ska stå på startlinjen och göra sitt livs lopp, sin stora utmaning. Jag vet fortfarande inte.
10 kommentarer:
Jag finns med dig genom allt. Vasalopp eller inte. <3
Din Slansiebaby var det som skrev.
Tack älskade systeryster.
Håller alla tummar för att du ska bli mirakelfrisk. Förstår din vånda eftersom jag var halvsjuk innan vasan förra året. Trodde jag var frisk när jag åkte men insåg under tiden och efteråt att jag förmodligen inte var helt frisk när jag åkte. Det enda råd jag kan ge är att bara åka om du känner dig helt frisk.. det blir inte kul annars..
Hoppas du hinner bli frisk!! Förstår att det känns trist att bli sjuk just nu, men samtidigt som du säger så är det inte värt att riskera något genom att starta sjuk. Då blir inte Vasaloppet den upplevelsen det är heller.
En helt annan fråga; jag funderar också på att köpa rullisar, vilka har du? Fungerar de bra? något tips? =)
Häller tummarna så hårt att de blir blå. Hoppas du får åka!
åh vad jag hoppas för din skull :)
Kan tänka mig att det känns tungt... Jag skickar som sagt alla friska kramar och celler jag har så du piggar på dig till lördag så du har en frisk dag innan loppet!
Jag håller också mina tummar, allt jag har! Har själv fått hoppa över 2 maror och en halvmara pga förkylningar, det är aldrig kul även om det såhär efteråt inte gör något. Jag försöker ändå tänka så att man (jag) oftast anmäler sig till olika lopp för att få bra, fokuserad träning och träningen har man ju genomfört även om själva loppet inte blir av.
Jag håller alla tummar kära syster
Skicka en kommentar