Snabbdistans med landslagstränare...

Idag skulle jag äntligen våga mig på att löpträna i grupp, med Leksands orienteringsklubb. Min kontakt i klubben hade informerat om att det är fartträning av något slag som gäller på tisdagkvällar. Fartträna... det är urjobbigt ju!

Gruppen idag bestod av tre tonårstjejer, två kvinnor och jag samt tränare på cykel. En av kvinnorna är landslagsledare för seniororienteringslandslaget fick jag höra... Tränaren berättade att på schemat idag stod snabbdistans! Uppvärmning, och sedan 5 km snabbdistans enligt en bana runt Sundet-Styrsjöbo-Heden-Källan. Nervös!

När vi nått till startlinjen efter cirka 3 km uppvärmning i lugnt tempo kändes det nästan som "tävling". Landslagsledaren hade peppat oss och gett några tekniktips, guld värt! "Startskottet" gick...

Jag och landslagledaren sprang tillsammans i början och växeldrog. Banan vi skulle springa var ganska kuperad och isig, men jag kände att kroppen var med mig från start! Benen var pigga och fulla i kräm, och trummade bra över is och asfalt. Jag tänkte på vad tränarna sagt, det gick som mantra i huvudet. Ibland kom tränaren på cykel och ropade små peppande saker! När det var cirka 2.5 km kvar gick jag ifrån. Banan avslutades med en mastig stigning upp till klubbhuset, men jag kände mig pigg och spurtade sista 500 metrarna. Jag höll under 5-minuters tempo (drygt 24 min) och det är jag så himla nöjd med idag! Det var is, det var backar, jag har inte fart- eller löptränat mycket alls sista månaderna... och det var så kul att springa med en grupp, och en (två) tränare! Jag kände som att jag vunnit över mig själv och min osäkerhet över min egen förmåga, och jag njöt av känslan i varje löpsteg och den skymmande kvällen.

Vilken alldeles underbar tisdagskväll!