*
Det kanske är överdrivet, men det finns ju bara ett Vasalopp! Jag kan inte anmäla mig till ett annat lopp, jag måste vänta minst ett år för att få chansen igen. Jag har suttit och sökt på nätet och hittat ett 70 km skidlopp i Norrland nästa helg, men det kändes inte som samma sak. Det är inte Vasaloppet. Det är inte samma sträcka. Jag kan anmäla mig till tio löplopp under våren och sommaren, men det tar ändå inte bort förlusten.
*Det kanske är överdrivet, men det finns ju bara ett Vasalopp! Jag kan inte anmäla mig till ett annat lopp, jag måste vänta minst ett år för att få chansen igen. Jag har suttit och sökt på nätet och hittat ett 70 km skidlopp i Norrland nästa helg, men det kändes inte som samma sak. Det är inte Vasaloppet. Det är inte samma sträcka. Jag kan anmäla mig till tio löplopp under våren och sommaren, men det tar ändå inte bort förlusten.
Hela min skidsäsong gick ju så bra, nästan för bra. Skidpassen var nästan alltid kul. Så känns det inte med någon annan träning, där finns det många dåliga pass också. När jag väl står ute i spåret med skidorna på så älskar jag det.
*Längdskidåkningen är egentligen den enda idrott jag känner att jag blivit bra på under relativt kort tid. Jag älskar löpningen men jag tror aldrig jag blir något annat än en medelmåtta där. (Inte för att jag är någon tävlingsåkare inom skidor heller, men ni fattar...) Med längdskidorna har jag ändå känt att jag utvecklats hela tiden. Att jag har en kropp och fysik som passar för skidåkningen. Ibland har jag tänkt att om jag skulle fått "välja om" och satsat på en idrott som ung så skulle jag valt skidorna.
*Jag vet att jag får vara glad att jag åtminstone kunde starta i Tjejvasan och prestera bra där. Jag vet att jag kan åka hur många Vasalopp jag vill i framtiden - om jag får vara frisk osv. Men jag har fortfarande inte smält besvikelsen att kroppen inte lät mig starta i år. Jag skulle så gärna velat sett hur det var, upplevt Vasaloppet inifrån, sett vilken tid jag hade kunnat göra.
*
*
Nu har jag ältat det hela ännu en gång, nu kanske jag kan släppa det. Och hoppas på en sjuhelsikes löparsäsong, med stark utveckling, härlig träning och bra tävlingar...
.
4 kommentarer:
Mm, fina Jonna! Absolut ska du få älta en liten stund. Sörja förlusten så att säga. Snart går det över. Så fungerar det tack och lov. Oavsett vad det handlar om. Jag hade lite dåligt samvete just för din skull när jag skrev om min (trots allt) glädjefyllda upplevelse. Jag vet också att du hade gjort en grym prestation om du fått åka. Men all erfarenhet finns samlad i din kropp och du kommer kunna plocka fram och få nytta av alla milen nästa år också :)
Själv är jag just nu glad att ha löpträningen att fokusera på direkt för att inte hamna i någon slags post-lopp-depression :)
Älta på du! Förhoppningsvis kan ni både älta och bearbeta och muntra upp varandra där hemma.
Men jag måste säga att du utvecklats inom träningen på många sätt, inte bara inom skidåkningen. Jag minns när man fick dra runt dig på en cirka 5 kilometer lång springrunda. Nu springer du marathon! Och du har ju även utvecklats kunskapsmässigt. Du kan ju så mycket om hur man lägger upp träning osv. Men jag förstår tanken om att man skulle satsat på något redan som ung. Våra fotbollskarriärer gick ju inte så bra, och inte heller klarinett/fiolspelandet.
<3
håller med slans!
nästa år får du gå på ngn teknikträning med skidklubben då kan du nå oanade höjder, mde din fysik och bra teknik kommer det att gå ännu bättre nästa vinter!
Du är en sån inspirationskälla för mig! Just nu sitter jag inlåst mest hela dagarna på Sjögatan. Opererade en fot i måndags. Får skavsår i röven av att sitta still! Men snart är jag på det igen! Ha en trevlig helg i fina våriga Uppsala!
Skicka en kommentar