Äntligen fick jag känna mig stark på cykelsadeln! Igår cyklade jag ett fint pass runt Hästberg och Rälta med Marie. Idag var det jag, JW, svärfar och Pär som cyklade iväg. Det blåste lätt och regnade. Efter ett tag var jag blöt in på skinnet... och läckert brunprickiga blev vi allihopa!
Men vad gör det när jag fick känna mig stark, och att jag nästan kunde hänga med killarna utan att sinka. Jag fick också känna på det berömda suget för första gången. Det där som uppstår när jag vågar ha ett säkerhetsavstånd mindre än 5 meter till framförvarande cyklist...
Nästan 50 km cykling en vardagskväll, och för första gången med ett snittempo över 25 km/h! Mitt snabbaste cykelpass hittills och jag är så glad att jag lyckades kravla över 25 km/h i snitt. Nu har jag småstumma ben men det är ett skönt kvitto på mitt bästa cykelpass hittills.
7 kommentarer:
lite slött med cykel kan jag tycka mest rulla å vila ;) kramar
Märkligt att du kan få cykling i regn att låta riktigt kul!
Skönt med en bra känsla! Hoppas den kvarstår ända fram i "mål" nu :)
Heja heja heja! :)
Härligt med bra cykling! Starkt jobbat i busvädret!
Åh kul! Nu är du på g! Inga mer dumma förkylningar som stör så kommer du snart vara i ditt livs form.
Det kan jag absolut göra, för det var ett himla enkelt och bra recept! :) skickar sen när jag sitter vid datorn.
heja, bravo och jippie!!!
Skicka en kommentar