Tio månader och tjugoen dagar

Jag tillhör den utdöende skara som fortfarande, parallellt med Facebook, blogg, mail, och Bilddagbok, skriver dagbok. Idag skrev jag sista raderna i denna blommiga bok. Första raderna skrev jag 080908, då låg jag i en säng i en vindslägenhet där jag bott knappt en vecka. Det var tio månader sedan.

I dagboken lägger jag ibland in en del minnen. Det finns en söndertummad karta från Agadir, en pepplapp och ett brev från Elina, en handlingslista till Hinnsjön, en vers till en morfar som inte jag skrivit. Det finns ett fotografi på en ändrad Relationship Status på Facebook, utifall Facebook kraschar och jag vill för alltid ha kvar den bilden som jag inte kunde sluta titta på.

Tio månader är inte ens ett år men det har hänt så otroligt mycket på de här tio månaderna. Nu ska jag skaffa en ny dagbok och nu blir det både en ny dagbok och nya, stora händelser i livet närmsta tiden. Det viktigaste och det som bär mig är att att Du, Du, Du och Du och Ni finns kvar i mitt liv, med mig. Då kommer månaderna som kommer att fortsätta vara de bästa i mitt liv.

Nej tack...

Tränings- och tävlingsglädje framför allt. Mamma på morgonjogg, Puerto de Pollensa maj-08.

Idag tackade jag nej till att vara med i Siljansnäs Skid- och löparklubbs tävlingslag i Vasastafetten löpning. Jag orkar inte med att ha varenda helg uppbokad, jag måste få tid att vara tant också... äta långa lördagsfrukostar, lyssna på Ring Så Spelar Vi och ta dagen som den blir. Dessutom tränar jag hellre för Sthlm halvmara i lugn och ro än att känna att jag sabbar för ett helt lag med dålig form. På torsdag väntar 12 km Olsnäsmästerskap terränglöpning. Det där med terräng har jag förträngt. Undrar just vad det innebär, jag springer ju bara på grus- och asfaltsvägar annars, om inte Limsjön regnat igen så man får plöja genom sjöar.
*

Fast istället för att säga som det var, så sa att jag fått förhinder... Varför är det så svårt att bara säga att man faktiskt inte vill och orkar?

Ett hjärta på tummen

En olycka i köket händer så lätt. Tur att jag har Anna-Lenas hjärteplåster i badrumsskåpet... ser ut som en fingerborg, ungefär!

Kärleksbomb

Nu är det söndag kväll och semestern är slut, inte hela långa semestern men vår lilla enda sommarsemester är slut och det var så underbart och alldeles för kort och när jag skriver nu får jag en tår i ögat för det. Det var en 50 mil lång bilresa som inte kändes för lång utan lagom lång. Och någonstans strax söder om Örnsköldsvik svängde vi av, in i ett böljande grönt och blått landskap med sjöar, skog och åkrar så långt ögat når.

Jag slängde mobiltelefonen i ett hörn dit örat inte når, förlåt kära familj för att jag gick upp i rök och inte hörde av mig särskilt ofta. Jag var för uppslukad av att bada vedeldad bastu, slänga mig i Hinnsjön, dricka en öl, ta fikapauser, äta mat, fiska (!!!), springa, promenera, bläddra i en tidning, dricka kaffe, pussas miljoner och miljoner gånger, ha långa, fina samtal med en fin familj och en fantastisk morfar och en pojkvän som inte är av denna världen...

Och inte ens ett ihållande regn som piskade sönder både väg och mark kunde förstöra hur glad jag är för detta. Att sova i en lillstuga med plåttak och höra regnet slå och smattra mot det, är dessutom så trevligt att hjärtat värker. Då gör en tillfällig ryggvärk ingenting.

Nu sitter jag och är så in i hjärtat glad både för detta och för andra saker och för många saker och för hela livet i sig kan man säga. Och när jag har ordnat över korten till datorn så ska jag visa er en del av hur bra det är där uppe, i en stuga, vid en sjö, i Norrland.

Nu far vi!

Åh, vad jag älskar när dagens handling består av en flaska vin, flasköl, picknickmat, en stor påse smågodis, popcorn, te, kaffe! Mat för semester, för en lång bilresa, för lata dagar.

Och det är helt underbart att plocka ihop smågodis åt oss två med helt olika godissmak. Jag, en chokladtjej, han, en chipskille som gillar surt och syrligt. Och när hans favoritgodis inte finns på lösvikt, så köper jag det i en separat påse och häller ner i smågodispåsen... För vi måste faktiskt sitta och slåss om samma påse i 50 mil!

Nu har jag bakat, tvättat, handlat, nu är det bara en del packning kvar och I MORGON åker vi! Upp till en stuga i norr och till fin familj och släktingar, till lediga dagar tillsammans, jag är så glad! ♥

Over and out, jag tar även Internet- och bloggpaus, kommer tillbaka nästa vecka.

Bra beslut

Tack för tipsen! Jag tog ett klokt beslut och vilar mig i form! En långpromenad i duggregnet med H istället var perfekt. Det var det där med kvalitet istället för kvanitet, att inte bara klämma in mängdpass i hopp om bättre resultat, utan tänka smart och tänka kvalitet istället. Jag tar två vilodagar på raken, hoppas på att bli 100 % och kunna ge järnet på några turer med darling uppe i norr!

Inga moln under fötterna

Jag kände igen mig i Emelies tillfälliga brist på motivation. Tröttheten, segheten. En förkylning som aldrig bryter ut, eller bara frånvaro på lätta steg, flow, ös? Nu sitter jag och kan inte bestämma mig för vad jag ska göra! Jag hade planerat ett 25-km långpass, kläderna framplockade, rutten uttänkt, vätskepaus planerad. Men. Igår sprang jag och Honey ett kortare 7.5 km distanspass. Det går så tungt för mig, pulsen är hög, steget segt, inget går av sig själv. Om 9 dagar ska jag tävla. 12 km Olsnäsmästerskap. Jag behöver komma upp i hastighet. Hitta känslan av att vara lätt, stark, snabb. Mitt mantra. Vad är smartast i dagsläget? Ett 25 km-pass som kan bli ren löparglädje i stil med Jag klarade det!, ökat självförtroende eller ett intervallpass runt milen, på löpbandet, där jag får piska upp farten i bena, kanske öka chanserna att kunna göra en något bättre tid nästa vecka. Ett långpass är grejor det, men hjälper mig knappast att springa snabbt på 12 km nästa vecka... Sluta vela, fatta ett beslut!

Andra uppdateringen från bagarstugan

Nu är jag färdigbakad. Det blev...
-Muffins
-Banankaka med nötter
-Bär- och syltrutor i långpanna
-Hälsolimpa
-Lätt långpannebröd
Nu känns det som att jag never ever vill baka igen. Eller äta bröd. Men vaddå, man måste ju smaka det man bakar... Fast nu längtar jag efter riktig mat, och träning, svett, endorfinpåslag och trötta muskler.

Första uppdatering från bagarstugan

Etapp 1 avklarad cirka 7.15. Pga dålig planering saknade jag en hel del ingredienser och fick således mjukstarta dagen med brownie-muffins med choklad- och kokosglasyr. Nu avnjuter jag frukost del II, grönt Kvitten-te och smörgåsar samtidigt som jag läser bloggar. Utanför fortsätter spöregnandet...

Attans att gymmet inte öppnar förrän 09:00 på måndagar! Har de inte tänkt på oss semesterlediga?

En handlingslista med många mjölsorter är nu färdig. Åtminstone tre sorters matbröd borde det bli idag.

Min bagarstuga

God morgon! Eller är det god kväll? Jag vaknade halv sex, pigg och utsövd som man blir om man somnar före tjugotvå på kvällen! Så nu har jag tänt ljus i lägenheten och det är både mörkt och regnigt ute. Det känns ungefär som en oktoberkväll, inte en julimorgon. Men det är helt okej, jag gillar olika väder.

Idag ska jag ha bagarstuga hade jag nämligen tänkt! Kanske får jag sällskap av en trevlig ung dam med hjärtformade solglasögon och en talang bland annat för pärlplatteskapande.

Jag tänkte börja nu snart med muffins och banankaka. Senare under dagen ska jag gå in på hard stuff. Brödbaket.

Oj vad klockan springer iväg, nu är den 6:16 redan! Bäst att börja! Jag återkommer med en bagerirapport senare.

mina rosa drömmar

Jag är rätt mycket inne på rosa drömmar just nu. Först var det cykeln, nu en ljuvlig kjol från Asos. Den skulle även sitta som ett smäck på min kjolfrände, Fridah. Även om hon mest sett mig i tränings- och mjukisbyxor.... Hon har ofta fina kjolar och klänningar med färg, i like!

Och nej, mina digitalkameror är fortfarande trasiga.

Nu är det dags för min lillasysters pojkväns stora sommarfest!

En liten löparhistoria

Vaknade imorse och var riktigt sugen på att springa en tur före frukost. Däremot var jag inte särskild lockad av stresslöpning, springa och hålla koll på klockan på armen, sekunderna som far iväg, se att jag inte springer så fort som jag vill, besvikelsen på mig själv. Nej, jag ville bara springa på känsla, lugnt och avspänt, bara njuta av flytet i steget, luft som är lätt att andas tidigt på morgonen, fågelliv runt Limsjön, grönska så grön att det svider i ögonen.

*

Så det gjorde jag. Sprang 8 km, det var en fin tur, även om jag alltid när jag tränar på helt tom mage känner mig ganska kraftlös. När jag kom hem och kollade på väggklockan såg jag att det inte gått så fasligt sakta heller. Lördagslyxfrukost med smoothie på banan, svarta vinbär, naturell lättyoghurt, kanelmüsli med nötter, fjällimpa med leverpastej, kokt ägg och te på balkongen väntade sedan! Och Ring så spelar vi, såklart.

*

Det här med att alltid springa på tid och mäta kilometertider är utvecklande såklart, jag kan hålla koll på formen, utvecklingen, vilken fart jag ska lägga mig på, är det tävlingsfart, Easy-fart, intervall-tempo... samtidigt så tycker jag att det ibland förtar en del av löparglädjen och känslan för löpningen, det enkla och okomplicerade. Innan jag började med tidlöpning var jag glad bara att jag sprang, gick på hur känslan var, glad att jag klarade nya mål, springa 10, 11, 12 km och så vidare.

*

Nu blir det att det enda som räknas är snabbare, snabbare, längre, längre. Och det är klart att jag blivit mycket bättre, idag kan jag springa halvmaror utan större problem och springa ett 7 km-lopp i 4.18 min/km-tempo. Men ibland vill jag bara ha det enkla, fina i en löptur på känn, utan minuter och sekunder.

Nedräkning

Och mesta glädjen ligger i tanken och vetskapen att det bara är några dagar innan jag och finaste packar in oss i bilen och ger oss av. Tillsammans med kaffekorgen, pocketböckerna, badkläderna, upp till norr och till att leva stugliv. Det är så ofantligt efterlängtat av mig, att få ledig tid tillsammans med han som får hjärtat i brand om och om igen, mer och mer för var dag. Utan väckarklockor och späckade scheman. Bara vara där och glömma minuter och sekunder. Dricka kaffe, äta bullar, ta en öl, hänga, prata. Det är ju så jag ryser bara jag tänker på det!

Olika lycka

Solbrillor som passar en folkskygg.

Efter fem dagars semester är jag redan folkskygg. En vända till Systembolaget och Hemköp känns som det mesta jag orkar med. Förutom att träffa de redan nära och kära... lycka är att ha alla tre syskon, svägerska och syskonbarn samlade i trädgården på förmiddagskaffe! Tack Malin. Lycka är dessutom att få åka ut till föräldrahemmet för en efterlängtad grillkväll med mamma, pappa och älskling i kväll, ha kylen fylld med både öl och grönsaker, valnötsglass i frysen och länge ledigt ännu...

Bilder från Elinas födelsedag.

Potter och de andra

Efter en kväll full av Tom Riddle, Dumbledore, Hemione och de andra vaknar jag upp fredag morgon och känner mig pigg som en mört och solen flödar. Och det träningströtta som jag dragits med genom veckans pass känns plötsligt väck, det känns kul att nu sätta sig på cykeln för att fara till hallen för ett mage- och ryggpass!

Därefter har jag en helt oplanerad dag fram tills kvällen. Men jag är säker på att den kommer fyllas med sådant som är viktigt, värdefullt och vettigt. Det är ju ändå fredag!

Hur skönt är det inte att kunna sitta på balkongen och surfa en ljum sommarkväll? Det är grymt skönt. Allt som fattas är en öl, grillade hamburgare, en fin pojkvän... ja, typ så! Tur att jag istället kan spionera på Malin och Mats som sitter på sin balkong och äter just nygrillade hamburgare... och att den fina pojkvännen snart kommer hem. Jag har märkt att just öl förekommer rätt ofta här i bloggen. Man skulle kunna tro att jag ständigt dricker öl. Så är det såklart inte. Jag dricker inte öl så ofta. Men jag njuter desto mer när jag gör det. Och en öl, sommar och semester hör liksom ihop på något sätt...

Under solen

Hallongrottor, nybakta kanelbullar, chokladbollar, jordgubbstårta, kaffe, grekisk sallad och en delad öl till lunch... Sitta i solen och läsa kriminalroman, hänga med Elina och Per, mamma och pappa. Bara vila och äta, träningstrött i både kropp och huvud. Enda rörelsen 6+6 km rask cykling på rosa faran och promenad full av skratt runt Mellis (uttalas Mällis, betyder Mellanbyn...) med E, P och Honey.

Nu går jag mest omkring och plockar, diskar, dammsuger, bakar, tvättar och allting i en slags vilopuls. Och tycker det är ganska så förskräckligt skönt det med.

Det är din dag idag

Solen strålar och det är den 15 juli, mitten av juli, mitten av sommaren, och det är inte vilken dag som helst utan lillasysters födelsedag! Elina, min kvasitvilling, som jag älskar så hjärtat värker fyller 22 år idag! Elina som vet min tanke innan jag tänkt den själv. Elina som är smart som tusan, vacker som en fé och rolig som få! Grattis, grattis, grattis älskade du! Idag blir det en traditionsenlig födelsedag med på förhand beställt väder, strålande solsken, tårta och nu först frukost på säng... Ja må hon leva!

God morgon!

Jag hade tänkt lägga ut en ny dagens outfit för att neutralisera den förra, larviga. Nu, en röd gammal morgonrock, ett halvtrasigt diadem, glasögon, hår och lockar åt alla håll.

Nu ska jag, precis som alla andra pensionärer, cykla iväg till Hemköp för att fill up mitt kylskåp en aning. Efter en löptur ska vi nämligen dricka kaffe och äta frukostmackor här, jag och två fina.

Min andra semesterdag och himlen gärdesgårdsgrå, men det gör inte så fasligt mycket ändå... Jag har ledig tid, ett av två bortsprungna syskon kommer hem idag, ett annat fyller år i morgon, ett tredje som snart kommer åter, och en snygg man som är allt jag kan önska mig och mer ändå.

Men husdjuret, Harald Harkranken, har försvunnit. Kom tillbaka nu! Jag började nästan uppskatta ditt långbenta, stillsamma sällskap sittande där på väggen.

Semesterlunken

Elina ringer. Vi pratar 13 minuter. Jag sätter mig på balkongen och läser. Elina ringer igen. Oklart vad hon vill. Vi pratar i alla fall i 25 minuter till. Oklart om vad.

Trots att jag tvättat, tränat, promenerat två gånger, cyklat fram och tillbaka till Rutebo för att tömma en redan tom postlåda, fikat med fina Honey, lagat mat, diskat, handlat några saker så har den här dagen känts som en evighet lång. Nu ska jag hitta semesterlunken. Den som gör att en dag känns fullbokad om man har en sak inbokad. Nu behöver jag ungefär 35 saker om dagen för att inte börja klättra på väggarna. Men jag blir bättre och bättre.

Ett år sen (15/7) Jordgubbstårta på Elinas födelsedag.

Viktiga semesteriakttagelser.

- Elita Löfblad, 28, modell "Stockholmare som bor i Stockholm" svarar på Aftonbladets fråga Vilket är det finaste ordet du vet på din dialekt? "Ja, jag säger hänga väldigt ofta och jag tror inte folk som inte kommer från Stockholm vet att det betyder umgås".

- Lurad av pastejen. En del personer säger att de äter t.ex leverpastej för att få i sig järn. 100 gr pastej ger dig 43 % av rekommenderat dagligt intag. En ask pastej = 200 gr. Med andra ord behöver du äta över ett paket pastej om dan för att få i dig rekommenderat intag. Jag äter pastej för att det är gott, inte för järnet.

- Hemmets husdjur, harkranken, har flyttat sig från vardagsrum till hallen under natten. What´s next? Spänningen är olidlig.

Nu ska jag nog snart gå en promenad innan förmiddagsfikat. Älska semester!

Det bästa

Den här helgen har bara varit helt, helt underbar. Mycket vila, mycket vänner, mycket kärlek och mycket god mat. Igår kväll låg jag och planerade söndagsfrukosten innan jag somnade. Alla känner inte igen sig i det kanske, att ligga och längta efter frukosten innan man somnar... men hursom, en lång söndagsfrukost med flera sorters bröd, fil, yoghurt, frukt, kanelmüsli, te, ägg, Brämhult juice, goda pålägg som jag cyklade och köpte imorse innan frukost (en stor fördel med att bo nära affären). Lovely. Nu ska helgen snart avrundas med en söndagspizza... och i morgon behöver jag inte gå till jobbet för jag har SEMESTER. Hur bra får man ha det egentligen?

En bra vecka

Den här veckan har jag uppnått det som var ambitionen! Jag brukar göra en planering för veckans träning på måndagen, men oftast uppnår jag kanske 70 % av det som var ambitionen. Men den här veckan uppnådde jag planen, 4 löppass, 2 styrkepass och 1 övrigt (simning). Tot 7 pass, men med två vilodagar. Mest glad är jag för löpningen, närmre 50 km, ett roligt distanspass med J, ett snabbdistans på löpband, ett försök till intervaller och så dagens långpass på 17.5 km i hyfsat tempo. Eftersom planen är att så småningom kunna göra snabbare långpass så var det bra. Jag har sagt det förut men... träning ger ju så sjukt mycket energi och endorfiner och löpningen framför allt. Oavsett om det är svettas floder på ett löpband, vrida upp hastigheten successivt, eller lugnt löpa genom sommarkvällen på ett långpass, passera genom både regnskurar och solsken.

För första och sista gången i Fartfyllds blogg. Dagens outfit. Visserligen ser man inte vad jag har på mig men det är mera sminket. Det fanns en tid när jag nästan dagligen sminkade ögonen sotiga. Visst var det rätt fint men hur tusan orkade jag... idag sminkar jag mig nästan inte alls till vardags.

Nu ska jag äta extra feta popcorn, dricka en martini och hoppas att konstanta illamåendekänslan går väck, innan vi trotsar regnet för att bli bjudna på mat på andra sidan bron.

Nu är den här

Dag nummer 1. Eller är det måndag som är den egentliga första semesterdagen? Hursom har sms av typen "grattis till semestern!" trillat in titt som tätt nu, mina nära och kära måste verkligen förstått hur jag extremlängtat efter detta.

Dagen startade med en Ipren och mycket vatten och ännu mera sova, konstigt. Det kan ha ett samband med den ultimata inledningen på semestern igår, middag ute och sen stora mängder skratt och en och annan öl med fina vänner. Därefter har jag storstädat, både mig själv (till och med målat tånaglarna!) och lyan. Nu luktar det såpa och nybakat morotsbröd och jag är redo för nästa vadsomhelst.

Det definitiva semesterinlägget

Brygglivet försvann dock med 70 mm regn.

Imorse när jag vaknade kändes det nästan som julafton. Jag är så lyckligt lottad att jag nästan alltid nu vaknar med ett leende och idag är nog hela jag ett leende!

Den definitiva fredagen, då semestern definitivt börjar. Fredagskjolen är på, jag ska bjuda på tårta efter lunch, och sedan ska jag stämpla ut, flera timmar innan arbetsdagen egentligen slutar. Jag ska cykla till hallen och med ett styrke- och ett löppass blåsa ur huvud och kropp på allt vad arbete heter. Sedan ska jag cykla hem, öppna en öl, bli bjuden på mat (undrar när han kommer på att det i presentkortet visst stod att det var jag som skulle laga all mat i helgen, bjuda på öl och godis…) Och när vi senare ansluter till goda, fina vänner ska jag kanske dricka en till öl. I morgon vaknar jag upp till en mindre ocean av ledig tid framför fötterna, och har en finfin lördag. Så är planen.

Pensionärsberömmet

Elina får på sitt jobb en daglig dos av vad jag skulle vilja kalla för pensionärsberöm. Det kan bland annat låta såhär ”Men åh vad du är lång, smal och smärt!”, eller att hon ser ut som en fotomodell och ”borde åka till Stockholm och arbeta som det”. Alltså, tror de att hon inte kommer diska, tvätta och hjälpa dem att duscha om de inte fjäskar? Inte för att jag inte håller med men…

Det enda jag minns från mina år inom äldreomsorgen är när en kvinna tittade ilsket på mig och utbrast ”Du var då inte vacker du inte!” samt när en farbror tittade lyckligt på mig när jag hade ett rött- och rosarandigt linne på mig och frågade om jag arbetade i baddräkt.


Jag är inte bitter...

En av två vackra systrar.

Genom mina tankar

Det ska tydligen falla mellan 40-70 mm regn idag. Men vad gör väl det… för jag är så jäkla kär, glad, jag ska äta lunch med en prinsessa, jag har inte ångest för hösten och andra tider för jag tror livet kommer vara underbart att leva även i oktober, och jag får faktiskt SEMESTER i morgon!

Att jag drömt alltför många mardrömmar sista nätterna, den sista att pappa skulle skjuta en räv men istället råkade skjuta Alva, åh Alva älskade Alva jag saknar dig… och att jag blir fångad i små trånga rum med personer som vill mig illa och sådant, är ju bara piece of kaka i jämförelse med den glädjen jag känner.

Alltså, semester i fyra veckor, jag ska vara ledig i fyra veckor! Jag börjar faktiskt nästan gråta när jag tänker på det. Att jag ska få vara hemma och baka kanelbullar en måndag, få resa bort, semester… Jag känner mig väldigt känslosam just nu. Jag läser om när hon jag snart ska träffa ändrade relationship status för snart ett år sen och får en tår i ögat för det är fint.

Jag hör en låt som påminner mig om något bra och fint eller något sorgligt och tungt, jag tänker på hur otroligt bra och äkta han som jag har i hjärtat är, hur han får mig att skratta och önska och älska och det bränner till bakom ögonlocken igen.

På ett födelsedagskort som jag skrev häromdagen citerade jag Buddha Vi skapar världen genom våra tankar. Det är så sant, så enkelt och så fruktansvärt svårt. Det här blev ett av mina längre och mer personliga inlägg, dessutom dagens fjärde, det beror på att jag snart är klar med allt jag ska inför semestern, så sen tänkte jag mest sitta och känna in känslan.

Anmäld!

Olsnäsmästerskapet, 12 km, torsdag 30 juli. Nu jäklar... Andra lopp jag skulle vilja springa under året

Vasastafetten

Något 10 km lopp ev Tjejmilen

Stockholm Halvmarathon 21 km

Vintervarvet 14 km

Bilbekymmer kapitel II

Det var en regnig kväll med åskan dundrade. Jag lekte intervaller på löpbandet och njöt för fullt av känslan av snabba ben, cyklade sedan hem och åkte iväg för att hämta upp finaste på golfbanan. När vi sedan skulle passera Leksandsbron var den avstängd pga broras. Vi fick åka riks70 och runt för att ta oss till Åkerö, och sedan samma väg tillbaka hem till mig. I skarpa kurvan ner mot riks70 när du kommer från Moskogen, i en lång bilkö, börjar det hända saker.
JW Älskling, det ryker från motorhuven...
J Nej det gör det inte.
JW Jo men det gör faktiskt det. Kolla nu när bilen står still så ser du.
Jag försöker förtränga detta. Dessvärre blir det svårt att förtränga när det börjar lukta illa och termometern börjar stiga upp mot 110 grader.
JW Nu stiger den ännu mer...
J Nej den stiger inte mer nu. Nu har den stannat.
Sedan började en röd lampa blinka. Jag får försöka spela tuff och hålla paniken i schack. Står vid utfarten, känns som bilen kommer explodera om vi inte kan stanna den NU. I sista sekund tar vi oss över riks70 och kan stanna bilen på andra sidan. JW behåller lugnet och i vi får till slut upp huven. Inser att kylarvätskan är slut, trots att JW fyllde på den för 2 veckor sedan. Fyller på ny. Kör försiktigt hemåt med hjärtklappning, tar oss hela vägen hem. Hädan efter blir det cykel!

Bilbekymmer kapitel I

Wall-meddelande till min granne. Oscar. Jag måste bekänna en sak för dig. Om du tittar på utsidan av din vänstra balkongstolpe kommer du att se svart missfärgning samt en del vit färg bortskrapad. Denna lilla incident råkade oturligt nog inträffa när jag backade ut min bil i all hast på väg mot golfbanan för att slå mitt livs första slag. Inte för att det var golfens fel, fast min bil även är en Golf, men ja, du förstår säkert. Det var ju min oförmåga att backa. Jag backade alltså in en smula i din balkong och träffade sidospegeln i stolpen. Jag har inte åtgärdat skadan ännu men får väl ta tag i det vid tillfälle. Förlåt så mycket från din ödmjuka granne.

Som F med h säger, top notch.

Jaha. Regnet öser ner så planerade backintervallerna uteblir. Och ytterligare en eftermiddag med tomma trista timmar. Jag drar väl iväg till Leksandshallen för andra gången idag och tredje gången på två dagar och springer intervaller på bandet i brist på bättre sysselsättning. Kan ju också vara kul.

Enligt yr.no blir det bra väder till helgen, snälla snälla snälla... Jag vill så in i hjärtat gärna sitta med en öl på bryggan i åtminstone litegrann solsken på fredag. Så kom igen nu då?

Håll i hatten

Ganska exakt sex månader mellan bilderna, början på jan samt början på juli. Urblekt tröja, solblekt jag.

Jag får verkligen hålla i hatten... det är ett ovant läge att vara hemma strax efter fem, ha jobbat, tränat. handlat och bara komma hem och inte göra något under flera timmar. Jag bakade muffins på lunchen, har redan frysen full med bröd, det är hyfsat välstädat hemma. Vad gör man då? Ingenting? Jag ser mest chansen att vara effektiv, lider av en effektivitetssjuka där varje tom timma kan utnyttjas. Det ligger ju ett paket jäst i kylen, kanske ska baka lite mer, eller göra müsli fast det finnas kvar, sortera en låda, torka av fönsterbänkarna, tvätta en maskin, eller, nej, nej, nej, shape up, ta några andetag. Det är bäst du vänjer dig, snart har du ju SEMESTER!

Fucka inte upp

Morgonrapport.

* Elina har lagt upp fina bilder från helgen som var.

* Våra datasystem fungerar fortfarande inte alls, men idag kommer jag i alla fall ut på Internet. Jag har också med mig Aldrig fucka upp med Jens Lapidus, jag gillade verkligen Snabba cach så är den här i närheten av lika bra så är den bra. Igår kväll låg jag i sängen och sa Fuck, fuck, fuck. Det är mycket fuck i boken. Inte bokstavligen, alltså, men mycket fuck och jidder och gangsta och så.

Min mage, mitt bröst och mitt huvud

Ett fullständigt datorhaveri på jobbet innebär för min del en något längre lunch. Och jag lyssnar på P3 Svea, äter rester och gör en lasagne - bra att ha.

Min mage, mitt bröst och mitt huvud är fullt av kärlek, jag har råg i ryggen och spring i bena!

Framöver tänker jag mig träningen ungefär såhär, löpning 3-4 ggr/veckan och styrka/övrig träning 2-3 ggr/veckan. Löpning, 1-2 distanspass (ett snabbdistans 6-10 km och ev ett distanspass 8-12 km) ett kvalitetspass (backintervall, fartlek eller intervall), ett långpass 17-25 km. Nu ska det utvecklas och sprängas gränser var det tänkt. Men framför allt ska det vara kul och det ska vara på fri vilja. Och det ska vara kvalitet snarare än kvantitet. Någon som vill vara med?

Min mage, mitt bröst och mitt huvud är fullt av kärlek, jag har råg i ryggen och spring i bena!

Deltävling 7 - Leksandsrodden

Idag har jag träningsvärk både här och där. Leksandsrodden är ju som bekant ett kraftprov, en rodd på närmre 3 km att jämföra med Rättviksrodden, näst längst, 1100 meter. Leksandsrodden är det jobbigaste jag gjort i tränings- och tävlingsväg. I rodden arbetar du med hela kroppen, det är både ett uthållighetsprov och samtidigt skakar musklerna, igår framför allt benen och lårmusklerna, av mjölksyra. Det är så underbart, häftigt och hemskt på samma gång... Igår rodde jag Leksandsrodden för tredje gången, och det blir bara tyngre för varje år. Antagligen för att jag ror bättre och slutat fuska när det blir tungt.

Vi tog starten och ledde loppet inledningsvis, men uthållighetsmässigt orkar inte vårt fina, stolta damlag riktigt hela vägen och vi tappade cirka 12 sek på slutet och blev klara tvåor både i Leksandsrodden och totalt sett i Siljansrodden.

Att bli tvåa totalt sett denna säsong, att dessutom vinna en av deltävlingarna, innebär att vi har infriat årets målsättning med råge! Det har varit en helt fantastisk säsong och jag ryser när jag tänker på den... från hösten och vinterns spinningträningar, till upptakten i klubbhuset i mitten på mars där vi satt och försökte formulera en målsättning för säsongen, löpträningar i april, de första darriga roddträningarna i början på maj, och hela vägen till Leksandrodden, styrmans sista tävling, och en helt makalös säsong där jag blivit rörd mer än en gång. Som några av våra damer diktade om igår, Siljansnäsarns återtåg...

Nu känns det samtidigt som att jag fått sommarlov, även om det är fem arbetsdagar kvar. För trots all glädje är det så intensivt, och de sista veckorna har varit så hysteriska att jag nu verkligen är glad och full av ro när jag har världens bästa söndag och fortsättningen på världens bästa sommar framför mig.

Jag längtar

• Till Skarbohäll (bild 1)
• Till Kinnvallsjösätra (bild 2)
• Till en öl och ledighet (bild 3)

Bild 1 och 3, Elina.

Deltävling 6 - Rättviksrodden

Det var 30 grader varm och strålande sol, spegelblank sjö. En vik som det rådde delvis badförbud i pga en läckande avloppsledning, inget blaska ansiktet eller doppa kepsen i sjön inte! Vi rodde godkänt men klarade nätt och jämt andraplatsen igår. Fyra sek efter Brudpiga. Det roligaste med rodden igår och som värmde hjärtat var alla fina som tagit sig dit för att titta, mamma& pappa, syster, älskade, svärfar&Lena, B&K!

Bild: Rättar till golfkepsen på Nusnäsrodden.

Igår när jag kom hem från jobbet satt ett litet brev inskjutet i dörrspringan. Med bläckpenna och spretig handstil kunde jag bland annat läsa du har så mycket fint i ditt liv. (…) Och du är ju klok, men ibland mer när det handlar om andra. Det var från Elina. Och jag blir rörd och rörd igen när jag fick öppna paket och läsa brev igen.

Igår åt jag middag två gånger. Det tackar man ju inte nej till. Middag 1, hemma på balkongen, paj som jag gjort med bladspenat, körsbärstomater och rökt kalkonbröst. Middag 2, blev bjuden på grekisk sallad och baguette hos och av svärfar. Dagen rundades av med jordgubbar och glass.

Kommande tomma, blanka veckor ska det ske små och stora övningar i hur leva livet. Och jag hoppas på fortsatta varma dagar och nästa helg på en brygga, nära skogen och då ska jag slänga den jäkla klockan i sjön och slippa sekunder och timmar som svindlar och bränner.

and it grows, and grows, and grows

Och idag, det enda som spelar någon som helst roll idag, är att jag i ett halvår haft hjärtat fullt av honom, genom en vinter och vår, sex månader sedan jag i början på januari skrev Många dagar sedan sist, jul, nyår och allt vänder upp och ner på livet. Han vände upp och ner på livet!

Jag och Elina satt i bilen på väg upp till Kinnvallsjösätra, det var -23 ute och vi spelade Hello Saferide om och om igen... Me, I’m like Can’t get you out of my head (...) Jag ska inte skriva så mycket mer om detta, kan hålla det för oss. 7 januari: Det är en fjäril på din kind, det är ord på tungan och meningar mellan läpparna som ska sägas och inte sägas (…)

This week...

...is killing me slowly och det är bara onsdag. Svårt att somna, stressdrömmer om ett återuppståndet marsvin, Saga, som jag sedan glömde bort, glömde att mata, borsta pälsen, städa. Men det hade inte min vän Michaela glömt, så hon räddade henne i mitt ställe. Drömtydning någon? Jag hade två marsvin under några år, Saga och Tilda.

Stiger upp 5.45, gör en pajdeg, diskar, gör en äcklig frukostsmoothie, ställer klart sovrummet inför två nätters utlåning, lägger i en tvättmaskin, stämplar in 7.04.

Summerar månaden på jogg.se, konstaterar att det inte riktigt blev som jag tänkt mig... Istället för 150 km planerad löpning blev det 116. Och ett minimum av styrketräning, sex pass. Och minsta antalet totala träningstimmar sedan december. Nya tag med mera ledig tid i juli.
God morgon.

Deltävling 5 - Nusnäsrodden

Bild från www.dt.se från Orsarodden

Den eviga tvåan. Men man kan ju, som sagt, komma tvåa på så många olika sätt! Igår gjorde vi ett toppenlopp, vi hade en bra start, rodde bra, vi tog in på slutet - vem vet hur loppet hade slutat om det varit 50 meter till... och vi förbättrade vår tid på Nusnäs 1000 m med 10 sek från 2008. Och vi kom tvåa, tre sek efter Brudpiga.