måndag 31 mars 2014

Äntligen 10 km löpning

Äntligen första milen sedan Knut föddes! Det tog längre tid än jag trott innan. Eller egentligen hade jag väl inte trott och tänkt så mycket... hur skulle man kunna veta, när en inte fött barn innan? Hur lång tid det skulle ta för kroppen att komma någorlunda ikapp? Att det sen blev ett kejsarsnitt och så vidare... Jag tycker själv att jag utökat ganska smart och sunt, med några plumpar i protokollet.

Mina mål för den här löparsäsongen är att bli stark och snabb på de "kortare" distanserna. Jag har inte riktigt motivationen att satsa på långlopp riktigt än. Jag skulle så gärna vilja slå personligt rekord på 5 och 10 km. För att bli riktigt nöjd skulle jag vilja springa milen på runt 47 minuter. För att klara det krävs att jag får vara skadefri, frisk och får till bra löpträning med kvantitet och kvalitet.

Lätt som en plätt?

tisdag 25 mars 2014

Påskutmanarna!

#påskutmaningen har växt sig riktigt stor! Över 50 personer har anmält att de är med! Det är ju ganska galet.

Om jag får skryta, och det får jag ju på min egen blogg och behöver inte ens be om ursäkt för det, så är jag stolt över denna idé! Först och främst Limsjön marathon, men även löpgruppen och Påskutmaningen som blivit så bra! Det är en himlarns aktivitet kring de här "sidoarrangemangen". Folk lägger upp bilder och peppar varandra och sig själva. Jag har fått mail där det stod att "utan det här hade jag inte börjat springa"!

Jag och Emelie arbetar på med Limsjön marathon dit anmälan snart öppnas. Stötestenen just nu är att hitta en huvudsponsor som kan tänka sig att sponsra oss med medaljer och nummerlappar. Många är intresserade att sponsra med "saker" från sina företag, och det är jättekul, men vi vill ju så himla gärna att löparna ska få en medalj när de går i mål! Idéer mottages tacksamt.

Min egen löpning börjar "lossna" på riktigt. Det känns bättre och bättre, och jag har t.o.m. börjat uppskatta att jogga med vagnen. Påskutmaningen triggar mig och förra veckan sprang jag fyra gånger tror jag. Nu är det bara att ta tag i styrketräningen också...

tisdag 18 mars 2014

Tänk om jag hade en liten liten apa

Min kompis Fridah är en otrolig tjej. Hon började blogga när hon var typ 11 år, nu är hon 20 och även skribent i Metro och andra tidningar. Varenda ett av hennes bloggrubriker är en textrad eller titel från en låt! Hur otroligt är inte det? Vi snackar tusentals...

Innan jag fick Knut kunde jag nästan inte en enda låt utantill. Jag kunde inledningsraderna på några få barnlåtar. Men nu, oj oj. Det sjungs och det sjungs här hemma! Så nu kan till och med jag hosta upp ett antal rubriker i form av textrader...

Som bloggläsarna märker får bloggen inte så mycket kärlek just nu. Jag lägger mycket tid (för mycket, men det är en annan femma, ska sätta mig själv på avvänjning) på sociala medier, men just nu måste jag prioritera Limsjön marathon-projekten, Påskutmaningen, löpgruppen mm. Bloggen uppdateras då och då men det blir mycket bilder från mitt liv som föräldraledig. Bloggen får liksom vara anpassad efter vart jag är i livet just nu...
 Elis, snart 1 år!
 Och Knut snart 5 månader!

 Ljuvlig dag i Östanhol.

 JW har fastnat i Cirkeln och Eld, jag förstår honom!

 Två festfina gossar, Odin och Gustaf, på mammas 60-års fest!

måndag 10 mars 2014

Doften av en kall vårkväll





Hemma efter en härlig helg i Kinnvallsjösätra! Nu längtar jag till påsk! Att sitta på gäststuggubron med vårsolen värmande ansiktet, och en glad bäbis i knäet, det är ren och skär lycka det.

Träning blev det klent av förra veckan. Två korta löppass och några gånger mammamage. Min komatrötthet satte stopp för en del träning, och i helgen hade vi räknat med längdåkning. Det fanns tyvärr inga spår alls, och vi var inte så sugna på att ut och halka på skaren. Som troligtvis ej hållit för vår tyngd heller...

I kväll snörade jag äntligen på mig löpskorna. Det var en sådan där underbar vårkväll, som verkligen doftade kylig vår. Jag kände mig lätt i steget och hade nog kunnat fortsätta springa ganska länge... det blev fartleksvariant på passet då jag sprang och rekade bana inför onsdagens löpgrupp. Denna gång väntas intervaller igen!

Jag tycker att du ska passa på och gå in och läsa min lillasysters inlägg om amning, klokt och bra funderat tycker jag!

torsdag 6 mars 2014

19 tjejer och 3000 meter

Igår var vi 19 (NITTON!) stycken på löpgruppen. Det känns mer och mer surrealistiskt. Vi sprang en bana på 3000 meter som jag mätt upp och testsprungit dagen innan. Frivillig tidtagning, för att springa samma bana senare i vår och se om det blivit någon utveckling!

I övrigt en fullproppad vecka med mycket sociala aktiviteter. Nästa vecka ska jag nog boka in mindre saker, tror jag... men känner jag mig själv rätt brukar det gå sådär.

I morgon åker vi upp till stugan över helgen, det ska bli superhärligt.
Mina pojkar, fint foto som Elina tagit. 

måndag 3 mars 2014

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Alltså, den här sömnbristen...

Som egentligen är en brist på "sammanhängande sömn".  Det känns nästan som en klyscha att klaga på sömnbrist som förälder till en bäbis. Och de första månaderna klagade vi verkligen inte! Knut sov så bra, vaknade bara 1-2 gånger för att äta. Jag kände mig inte alls urlakad av sömnbrist.

Men sen vände det... och nu vaknar han som bekant varannan timme hela nätterna. Ibland inte ens två timmar mellan gångerna. Han äter mer på nätterna än på dagarna. Fast varje gång han vaknar på nätterna vill han inte äta, ibland bara vara nära.

Jag blir ganska påverkad av detta. Orken och motivationen tar stryk. Jag längtar mer efter sömn, än efter ett tvåmilapass i löpskorna eller ett köttigt gympass. Trist men så är livet just nu och jag får anpassa situationen efter hur livet ser ut. Igår sprang jag drygt 5 km, fast jag tänkt göra distansrekord efter graviditet och springa 8-9 km. Men jag sprang i alla fall...

lördag 1 mars 2014

En vanlig dag

Det finns inte så många vanliga dagar. De flesta dagar händer något som oftast inte händer. Men det finns mönster i dagarna, som brukar gå att återse åtminstone några veckor. Och just nu, i februari 2014, har det sett ut såhär.

Nu börjar dagarna någon gång efter 06.00, ibland så sent som 07.15. Innan dess har vi varit vakna ganska många gånger. Vår lilla pojke tycker om nattmat, och vill äta så ofta som varannan timme fast han har hunnit bli fyra månader. Får han inte mat snabbt blir han rosenrasande, men när han får en slurk varm mjölk somnar han om snabbt. Jag är inte så svårövertalad klockan 04.00...

Så att dagen börjar 06.30 är en sanning med modifikation. Men nåväl, då börjar vår "dag". Vid det laget ligger Knut i vår säng, och för det mesta är han glad vid den tiden. Vi brukar ligga kvar i sängen en stund, prata och kramas och inte göra oss någon brådska upp. Pappa JW kommer tillbaka in en liten stund efter frukost, så ligger vi där hela familjen och önskar att vi kunde göra det hela förmiddagen.

När jag äter en tallrik fil med frukt och müsli sitter Knut i babysittern och gungar, och tuggar på någon skallra eller snutte. Efter en liten stund tröttnar han på detta och får komma upp i knäet. Det blir inga långfrukostar. Men han är tålmodig och brukar gå med på att jag plockar ur och i diskmaskinen och torkar rent i köket, bara jag pratar och skojar samtidigt.

Dagen fortsätter med lek inne på filten i vardagsrummet. Vi busar och sjunger. Aldrig har jag sjungit så mycket som nu... En liten mört, Bussen i staden, Tänk om jag hade en liten apa och andra favoriter sjungs högt redan vid 7.30 på morgonen. När Knut har varit vaken i cirka 2 timmar, är det dags för en liten sovstund. Då går vi och lägger oss igen. Det är fortfarande lite skumt ute och jag har pyjamasen på mig. Jag ammar Knut och lägger sedan ner honom tätt bredvid mig, vi ligger mage mot mage. Och så sover vi i bästa fall en knapp timme så. Det är en av dagens bästa stunder, vår egen lilla morgonsovning. Jag tror att han vaknar före mig, och ligger lugn en stund och tittar på sin sovande mamma. Efter en stund börjar han gruffa och muttra, och då vaknar jag. Jag älskar den här stunden.

Nu är det förmiddag, och vi har en lång stund inne på skötbordet med tvätt och påklädning. Efter det brygger jag kaffe och brer mina smörgåsar. Sedan sitter jag på en puff på golvet med Knut bredvid mig, och pratar med honom när jag fikar. När fikat är uppätet fortsätter leken. Ganska ofta ska jag sortera någon tvätt och Knut får hänga på. Jag beskriver vad jag gör, det här är en blå handduk, den ska tvättas i sextio grader, allt går att göra lite roligt.

Efter ett par timmar börjar det bli dags för mat igen, blöjbyte, påklädning och en promenad med vagnen. Knut somnar snabbt när jag lagt honom i vagnen. Vår vanligaste promenad går bort mot Japanska parken, efter Strandpromenaden till Kajen, upp till Limavägen och hem igen. Nu sover Knut kanske ett par timmar. Jag får en stund för mig själv hemma när han sover, äter lunch, plockar och städar, förbereder middagen.

När Knut vaknar är det såklart matdags och blöjbyte. Eftermiddagstimmarna kan ibland vara "långa", det är inte Knuts bästa tid på dagen, han kan vara gnessig och svårroad. Vi får försöka underhålla oss så gott det går och variera oss med det som finns. Ofta har vi något inplanerat, en fika med någon eller ett besök någonstans. Och framåt 15.30-tiden är det dagens sista sovstund. Då sover Knut så himla gott, så jag ofta får lov att väcka honom för att han ska gå att lägga på kvällen... och vid 17 kommer pappa hem.

Det är underbart att se hur glad Knut blir av att pappa kommer hem. Hela hans runda ansikte lyser upp som en sol och JW behöver nästan bara titta på honom för att han ska skratta. Det är som att han längtat, och tröttnat litegrann på mitt ansikte efter hela dagen. Vi äter middag, och sen är det pappa-son-mys och bus. Jag kanske springer en sväng då, eller senare när Knut lagt sig för natten. Vi badar Knut (ett par gånger i veckan), och det tycker han mycket om. Vid 18.30 är det pyjamas som gäller, och nattning. Amning och mys en stund innan han somnar i sin spjälsäng senast klockan 19.00.

Och sen sitter vi ofta som två trötta fågelholkar i soffan, ser på tv, surfar, och springer, det gör vi faktiskt bägge två, just nu tre gånger i veckan ungefär. Hur trötta vi än är, försöker vi ta oss ut. Motivera varandra, jo men jag tror faktiskt, jag vet att du mår bra av det, du blir piggare, kom igen nu... Stunden i soffan med te och kvällsfika är helig. Ofta är klockan inte mer än 21 när vi lägger oss. Vi vet ju liksom aldrig hur mycket vaket det blir på natten...

och så sitter vi såhär, pratar förälskat om Knut, tittar på bilder, och längtar efter honom så det gör ont i kroppen, fast det bara var någon timme sen vi höll i honom.

och ofta tänker jag, att det här är min bästa tid i livet, och jag saknar den här tiden innan den ens är förbi. Jag vill liksom frysa tiden, samtidigt som jag njuter av hans framsteg och utveckling och tycker att det bara blir roligare hela tiden. Jag hoppas att det fortsätter så länge, länge. Att det bara blir ännu roligare. Knut var så otroligt efterlängtad, och allt i mitt liv har blivit bättre sen han kom. Aldrig har jag skrattat, skojat, gråtit, sjungit och älskat som nu.