När vi vann en timma

Jag vill också bo i ett litet hus med många rum, utsikt över Siljan och kyrkan, världens finaste kök med vedspis, och öppen spis i vardagsrummet. (Så bor min svärmor och B)


Idag vann vi en timme, och det gjorde dagen härligt lång! Vad ska man använda den där timmen till? Jag tycker den räckte till allt, vara flytthjälp, fika, leka med Odin tills han kiknade av skratt, träna både styrka och löpning, laga god wok, fika i Siljansnäs, och bara ta det lugnt.

Idag var jag stark

Det är kul i gymmet nu! Vi har kört styrketräning med bra kontinuitet ett antal veckor, och som med all kontinuerlig träning blir det bara roligare och roligare! Idag lyfte jag stabilt 40 kg 3x8 i bänkpress, det var ett tag sen sist, det känns skönt att det går åt rätt håll!

Lördagslyckan

Fick ett sådant fint litet sms från mamma:

1. Algot har kommit hem.

2. Maten räcker.

3. Kram från mor

Vi hade nyss pratat i telefon, och mamma berättade att katten Algot varit borta sen igår, och vi diskuterade även om jag kunde stanna till i Leksboda och äta där innan jag kör vidare till Mora för att hämta några galna hockeysupportrar...

Den som väntar på något gott... Algot ligger här under ett träd i timtal, och väntar på att en mus som gömt sig i trädet ska tröttna och komma ner.

Idag har jag umgåtts hela dan med en väldigt kär och väldigt efterlängtad vän!

Fredagskväll på spåret...

Ibland är man nöjd bara med att man tog sig ut... när himlen är som en våt raggsocka, det regnar och är tre plusgrader, man är fredagstrött, hungrig, omotiverad.

Älskade, älskade fredag

Fredag i morgon! Äntligen, äntligen. Jag har ju arbetat heltid den här veckan, hur orkar folk? Jo jag vet, jag har ju själv arbetat heltid i "alla" år, i alla fall de sista fyra-fem åren. Innan det var det studier. Och ibland studier och arbete, dvs sysselsättning på 150 %.

Fr.o.m. 1 november börjar jag arbeta 80 %. Jag har fått förlängt på min fina arbetsplats, som jag ser fram emot att gå till på morgnarna (det är sant, och underbart), och som det ser ut fortsätter jag att jobba 80 % även efter nyår. Jag vill ha kvar en extra ledig dag i veckan... särskilt under den mörka årstiden, att få åka skidor i dagsljus en extra dag varje vecka!

Nu sängen, jag ska ju upp 5:25 för fredagssimningen!

All underbar mat

MAT! Det är inte direkt någon hemlighet att jag och alla i min familj älskar att äta.
*

Vi startade Systrarnas Receptsamling i somras, där kan vi samla härliga recept på samma ställe.

*

Igår bjöds jag på en otroligt god pyttipanna med rödbetor och stekta ägg till lunch. Idag bjöd JW på en kryddig kycklinggryta när jag kom hem från jobbet, och nu har jag druckit te, ätit en skiva färsk Rättvikslimpa med god ost och ekologisk aprikosmarmelad. Därefter är det frukost, det längtar man ju alltid till, dagens bästa måltid. Även om jag alltid äter samma sak. I morgon blir jag bjuden på lunch igen (bortskämd) och då hoppas jag att vi får soppa, pannkaka med grädde och hjortonsylt, som förut när vi åt lunch där en torsdag! Tänk vad mycket underbar mat det finns och vad lycklig jag är som har möjlighet att äta den!

Kære løber...

Vad roligt det är med mail som inleds som följande...

Kære løber
Det er med stor fornøjelse - og en vis mængde spænding - at vi nu kan invitere dig og dine løbevenner indenfor på det nye copenhagenmarathon.dk.

Jag kommer inte att springa Köpenhamn marathon nästa år igen, utan Stockholm. Men vad kul det ändå var att jag sprang i just Köpenhamn första gången! Det var en sådan himla härlig resa med min sambo, föräldrar, moster, svärfar och Lena som hejarklack. Det är faktiskt ett av mitt livs finaste minnen, jag kommer alltid komma ihåg denna resa.

Jag och delar av gänget på väg mot starten.

Kände att jag behövde muntra upp mig med marathonminnen när jag vaknade med halsont imorse, nu när allt gick så bra! Istället för planerad träning blir det ofrivillig vila och Hemköp Kundkortskväll... Efter det är avverkat ska jag sitta i soffan och dricka kanel- och äppelte hela kvällen!

De bra och de dåliga passen

Jag läste i olika träningsbloggar en diskussion om att det ofta blir en romantiserad bild av träning i just träningsbloggar. Kanske för att det är roligare och mer inspirerande att skriva om de positiva upplevelserna. Kanske för att det känns är mer utlämnande att skriva om sina negativa upplevelser, och man tenderar att inte vilja göra det. Jag kategoriserar inte mig själv som träningsbloggare men tänker ändå en del på detta ämne.
*

Ofta är man ju mer uppfylld av sina bra pass, och det är ju roligare att blogga om... På slutet har jag dock upplevt majoriteten av mina pass som tunga, tråkiga och omotiverande (vilket jag även bloggat om). Varför hamnar man i sådana perioder? Jag är glad att jag ändå genomför träningen, då jag tror det blir ännu tyngre sen om man inte tar sig igenom den tunga perioden. Såklart kan kroppen och knoppen behöva någon träningsfri vecka om året, men det känns inte som att det är det som varit mitt behov.

*

Nu är jag i alla fall glad att jag de fem sista dagarna upplevt fem härliga, inspirerande pass på raken! Stavlöpning, långdistanspass, styrketräning, medeldistanspass och styrketräning. De gemensamma komponenterna för passen är...

-Motiverande sällskap. Bara ett av fem pass har jag gjort själv.

-Pigg och utvilad när jag genomfört passen. Jag har haft förmånen att kunnat träna tidigare på dagen, på morgonen etc. Inte släpa sig ut 19.30 på kvällen efter en lång, stressig dag på jobbet (även om de passen är oerhört välgörande)

*

Gårdagens pass var ett bra exempel på träning när den är som allra bäst, och när man får den där känslan som gör att jag tar mig igenom även tunga perioder, bara för att få uppleva känslan igen...

*

Solen sken, klockan var halv fem på eftermiddagen. Känslan utomhus var som en kylig vårkväll. Kanske nollgradigt ute. Jag och JW sprang som planerat vår "9.12a". Benen kändes lätta och studsiga, kroppen stark, pigg, lätt. När det var cirka 2 km hem säger JW att han är så trött, och att jag ska springa före. Äntligen får jag knäcka honom, tänker jag. Äntligen ger min disciplin resultat. Jag kände mig fortfarande fräsch och med mycket krafter kvar. Men det räcker med att JW ser mig ligga fem meter före, för att han ska borra sig igenom sina sjukdomsrester och ta upp kampen. Så sista två km blir en svettig uppgörelse med trummande ben, men vad kul det var! (Och ja, tyvärr tog han mig i spurten. Som alltid. Jag vinner aldrig spurten.)

Är det bara jag som ibland skriver ett inlägg, och sedan känner nej f*n vad tråkigt det här blev, vem sjutton är intresserad av att läsa det här?

Och raderar hela skiten.

Två veckor kvar!

I morgon är det två veckor tills vi åker till Egypten! Det känns som en dröm, men blev mera verkligt när vi igår beställde några varor från taxfree till utresan.
*

Det är några göromål kvar innan resan. Inhandla spännande lättlästa pocketböcker, roliga tidningar, solkräm... jag räknar med en vecka i ryggläge. En del promenader och joggingturer möjligen.Marocko 2009.

Lördag, söndag...

Söndagsfrukost i Leksboda. Vi bodde kvar efter gårdagkvällens härliga tre rätters.

Min underbara gudson!

Nils och hans föräldrar uppvaktade mig, och vi bjöd på blåbärstårta!

Lördagsfin i blus jag fick i födelsedagspresent av syskonen.

*

En himla härlig helg helt enkelt! Långpass i löpning igår (17.32 km), styrketräning idag, väldigt mycket god mat, en snygg kille, bästa vänner och fina lillasyster som uppvaktade mig i efterskott, och gav mig bland annat en guldig festblåsa!

-12 grader, 23 oktober

När snön kom i veckan, trodde väl alla den skulle töa bort på en gång! Men den ligger kvar och temperaturen har legat stadigt på minusgrader. Nu, lördag morgon, -12 grader. Jag klev upp tidigt för en lång frukost, och snart vankas ett långpass med mina två favoriter, min kille och min lillasyster! 17-18 km står skrivet i min inre planering.

Visst, det hade kanske varit trevligare med plusgrader just under löpningen, men det är bara att leta på underställen, mössan, vantarna och ge sig ut och acceptera att det går långsammare (för det gör det när det är så kallt) och att man får saxa mellan isfläckarna.

Lördagen bjuder sedan på tårta med vänner och i kväll älgköttsmiddag i Leksboda!

Ha en härlig lördag!

Kärlek och stavlöpning

Efter morgonen och förmiddagens känslostarka upplevelse, som mer än allt annat andades kärlek och liv, begav jag och Doris oss ut i solen och snön. Jag prövade löpning med stavar. Det var mycket jobbigare än jag trodde, jag blev rejält svettig och fick hög puls. Jag varvade löpavsnitt med gång. Gårdagens styrketräning satt visserligen delvis kvar i tricepsmusklerna så det är svårt att säga hur mycket det tog på överkroppen, men jag tror ändå det här kan vara ett bra kompletterande träning inför skidsäsongen.

Nu, fredagskväll...

Jag visar några gamla foton...

Jag grävde djupt i fotoalbumen. Eller ja, ända bak till 2003 och framåt. Här är några fina eller roliga bilder jag hittade! Jag inser att en hel del har hänt, bara på några år. Efter en av mina första roddtävlingar, 2007.

Alva och Doris. Alva, jag saknar dig...

Andreas och Gustaf, 8 månader.

Tre systrar, julen 2005 (?) Jag var 21 år.

I min studentlägenhet i Norrköping. Jag är 18 år på bilden. Kolla vilket långt hår! Jag hade en mer alternativ stil på den tiden. Första skoldagen på universitet hade jag på mig en t-shirt där det stod Porn Sucks, i samma typsnitt som de då omtyckta Porn Star-t-shirtarna, ett par vinröda byxor, Converseskor, någon begagnad väska.

Jag och Pirelli. Numer rider jag sällan.
Elina och Per, nyss hemkomna från sin tre månaders resa i Asien och Indien.

Premiär för vinterdäck och vinterlöpning!

I morse när jag drog upp persiennen så såg jag bara snö, snö, snö. Och is. Där fick jag för att jag tjatat så mycket om snön... det är jättekul, men jag hade inte bytt till vinterdäck! Nu har jag bytt däck, smort skruvar och kontrollerat lufttryck! (Okej, pappa har gjort det. Men jag stod bredvid och var hantlangare...)

Därefter blev en tidig premiär för vinterlöpning! Ni vet, tjocka tights, mössa, vantar... springa över is och snö. Men det gick hur bra som helst, inte stoppar några centimeter snö och någon minusgrad oss! Jag och Emelie sprang på lätta fötter och pratade oss igenom varje meter. Vinterlöpning är faktiskt hur härligt som helst, och man får väldigt röda kinder!

En dag som började väldigt dåligt, slutade helt enkelt toppenbra!

Mera mat, mera mat

Idag var jag på en tjänsteresa, och då vår planering sprack så blev det ingen lunch förrän klockan var nästan 16:00! Jag hade inte ätit något annat än två mandariner sen frukost! När det gäller mat så är jag inte särskilt flexibel... jag vill ju ha min mat!

-Frukost 1, fil, frukt och egengjord müsli, te
-Frukostfika, kaffe och mackor
-En ordentlig lunch
(ev eftermiddagsfika, frukt, te)
-Middag
-Kvällsfika, te och mackor, ägg, eller frukt och yoghurt

När det blir paniklunch blir det ju heller aldrig särskilt bra. Vi tryckte i oss mat på McDonalds. Mättnadskänslan därifrån är allt annat än trevlig, den enormt salta maten gör mig vråltörstig hela kvällen, och dessutom är man hungrig efter en timme igen eftersom snabba kolhydrater inte mättar bra. Men jo, jag tycker det är rätt gott. En gång i halvåret. Och när man är hungrig som en varg! Helgens brödbak, krokiga havrebaguetter.

Tjugosex år blev jag idag!

Vi gjorde kalasfint hemma...

Underbara brev kom med Posten, från Linköping och Uppsala!

På långpromenad i höststormen! Härligt väder för födelsedagskalas. Vi bjöd på hembakad pizza och glass med hallonsås och chokladsås. Vincent tyckte det var gott!När vi dukade ställde vi ett litet djur vid varje tallrik. Man fick välja vart man skulle sitta, det djuret fick man ta med sig hem! Gustaf valde noshöring, Vincent lejon... Malin tog med giraff hem till Odin som är sjuk.Nu är vi rätt trötta efter middagsbjudningar flera dar på raken! Tack min älskade för allt du gör för mig. Tack även alla andra för telefonsamtal, skönsång, sms och presenter. Jag känner mig så oerhört rik och lyckligt lottad som har er alla i mitt liv!

Kalas i förskott

Då det är den 18 oktober i morgon, så tjuvstartade vi med kalas idag för mamma och pappa, Jonathans farmor Karin och farfar Bernt och svärfar Göran. En väldigt god middag faktiskt...

Efter det blev det promenad i höstsolen, till systers husbygge.

Fräsgården.

Sedan blev det kaffe och mammas oslagbart goda tårta! Det finns ingen som gör så goda tårtor!

Fina paket fick jag, för det är ju ändå jag som fyller år i morgon. Mina nya gummistövlar! Jag tror jag vill ha dem på mig jämt!

Himlen är oskyldigt blå

Idag har det varit en kall, solig lördag i vår lilla stad, +3 grader stod det vid Sparbankstermometern. Vi har lördagsfikat på Siljan, sprungit ett kort långpass på en sådär dryga femton kilometer, och avslutade kvällen med att gå på bio med Fridah.

Himlen är oskyldigt blå var den film som visades på biografen i Leksand i kväll. Det var kärlekshistorien som fångade mig mest, och känslan man fick för Martin (Bill Skarsgård) och hans relationer. Jag tycker mycket om att gå på bio, äta popcorn och försvinna in i biosalongen och duken!Bildkälla.

I en mellanperiod

Jag bläddrar i mitt lilla block, och ser en målforumlering jag skrev för några veckor sedan.
- Maxvecka(or)
- 4 mil löpn/vecka
- Kvalitetspass varje vecka
- Rehab/prohab varje vecka
- Minst 2 styrkepass gym i vecka
**
Hittills kan jag konstatera att det går sådär. Kvantitetsmässigt är det godkänt, jag ligger på 6-7 pass per vecka och varierar mellan styrketräning, löpning, simning och något spinningpass. Kvalitéten är det sämre med, i alla fall vad gäller löpningen. Långpassen och intervallpassen är lätträknade. Rullskidorna samlar damm. *
*

Jag har inte något att ”skylla på” heller. Det är trist att bästa träningssällskapet har en seg hosta och tvingats vilat i två veckor. Löppassen har mest känts sega. Jag travar på i vanlig tempo, längtar efter en lätt känsla, utmaningar, tävlingar och peppande sällskap som stuckit till Uppsala och Linköping. Kan det inte bli snö och skidsäsong nu… Dags för nya tag! Först då kommer känslan i passen bli bättre. (På bilden kastar jag pil)

I älgstugan

För några år sedan var jag på väg att bli jägare. Fullföljde nästan Jägarskolan, var med på älgjakten några dagar. Bodde i stugan med gubbarna, gick upp klockan 5.00 och följde med ut till passet. Var med vid slakten.
*

Idag blev det ett kort besök i älgjaktsstugan vid Siljans strand, och det var nästan så jag ville stanna kvar där. Krypa ned under filtarna i tarrsängen, i skenet av levande ljus och eld. Lyssna på jaktradions skrapande rapporter från de andra lagen. Stiga upp klockan fem, göra massäck. Men bilder från då...

Klockan 5, oktober 2008. Vid vår stuga i Skarbohäll, Siljans strand (inte Kinnvallsjösätra)
Är det bara jag eller är det så vackert så det nästan är hemskt? Saltholmen. Se dimslöjorna över sjön!Frost i blåbärsriset.

Soluppgång i skogen och rök från vår eld. Man kan elda när man sitter på pass! Och gissa om fikat smakar bra... Fina pappa. Nästa år.

Svanar som lyfter

Elinas vackra höstbild på en svanfamilj som lyfter.

Just nu finns tankarna hos en kär vän till oss. Vi släcker ned, tänder ett ljus, håller i varandra. En stund i tystnad och stillhet. Vissa saker blir med ens glasklara, vad det är som betyder något på riktigt. Jag försöker behålla det perspektivet nu.

Längtan och saknad

I helgen har vi pratat, pratat och pratat. Om dåtid, nutid och framtid. Om farmor, farfar, mormor och morfar.

Och väl hemma lagade jag en av farmors favoriter. Receptet finns här!

I helgen kommer Jonathans farmor och farfar, som känns som mina med på ett hörn. Jag längtar!

Problem med logistiken...

I morgon åker jag och mamma upp till stugan igen! Mitt andra hem, hoppas det förblir täta resor dit hela hösten, vintern och våren!

Dock har jag vissa problem med att få ihop packningen inför morgondagen. Jag åker hemifrån före 6.00 till morgonsimning och kommer inte hem mer sen. Då måste jag ha simsakerna, packning inför helgen OCH all utrustning inför fredagsfikat med mig. Fredagsfikat (frukostfika med smörgåsar) är ett begrepp på jobbet och i morgon ska det arrangeras av mig. Jag tog dit hälften av sakerna idag för att få ihop det hela. Önska mig lycka till inför eldprovet att bjuda på fredagsfika!

I kväll blev det fibergröt, glass och chokladbollar till middag (kalas), och därefter ett styrkepass. Jag har inte sprungit sen i tisdags men då kände jag av hugg i mitt olycksdrabbade vänstra knä, så tar några dagars löpvila med Zonbehandling.

Trevlig helg på er! Vilka är ni som läser förresten? Är det bara mina syskon eller finns det några fler där ute? Jag är nyfiken på er!

Världens bästa lilla apa fyller 2 år!

Idag fyller mitt yngsta syskonbarn 2 år! Så snart är det slut på födelsedagsinläggen... framledes fyller bara stora barn år! Idag är det sista barnkalaset på ett tag.

Vincent är tuffingen i familjen! Som nyfödd minns jag mest att han sov och sov. Han bidade sin tid kan man säga. Lyckliga var vi när vi fick se hans ishavsblåa ögon. Vincent blev större, och blev en väldigt aktiv och fysisk kille. När andra barn knappt gick, klättrade Vincent omkring i fönstrena... Det fanns inget hinder som var för stort. Totalt orädd, väldigt rörlig och smidig. Däremellan såg han till att fylla på ordentligt med mat. Att tro att det är Vincent som kommer bli familjens blivande idrottsman är ingen vild gissning! Bild som Elina tagit på midsommar. Så grönt och prunkande det var!

I en liten ask

Vardagsglädje är att komma hem efter en tio timmars dag, till tända ljus, dukat bord och spaghetti och köttfärssås!

(för jag jobbade ju idag istället, när jag var ledig igår!)

Kaffetår, påtår, tretår

En dag med lillasyster. Morgonpromenad klockan 8.00. Fallfrukt och röda löv.
Frukost på Gårdscaféet!
Och efter dagens andra promenad passade det bra med eftermiddagsfika.
*
Jag älskar sådana här dagar! En tisdag som ger värme i hjärtat länge.