ALVAR!

ALVAR - Här finns bilder! Min systerson! Jag är mycket stolt moster och igår fick jag pussa honom och snusa honom i nacken.

Vi njuter av stuglivet! Idag samlade jag de första skidmilen, 21 km i Rörbäcksnäs elljusspår och till Fejmåns slogbod.

Gott Nytt År, igen!

Upp till stugan och det nya året

En snabb statusuppdatering innan vi styr kosan mot stugan och Malung-Sälens kommun. Vår stuga ligger dock, TACK GODE GUD, inte i getingboet inne i Sälen utan i en fäbod 15 km från Rörbäcksnäs.
*

Dagens...
ORO: Jag har varit nervös över spårstatusen efter ett samtal med pappa, som sa att det bara är "puder i skogen". Därmed är det svårt att få spåren att sätta sig och få något stavfäste. Nu har dock min käre far kämpat hårt med skotern och vårt spår och förhoppningsvis ska det gå att åka fr.o.m. i morgon em. Dessutom finns det fina spår i Rörbäcksnäs, så annars får vi åka bil dit.
LÄNGTAN: Träffa Alvar, 1.5 dygn nyfödd, i eftermiddag!
FLÄCKAR: Dagens fläckar fick jag under dagens lunchlöpning. Det blåste och snöade rätt hårt just då jag sprang. När jag kom in igen hade jag vita, konstiga fläckar på kinderna. Och ingen kam eller borste med, så efter dusch ser håret ut som Svinto.
LUNCH: Grötpåse. Grötpåse är en sann räddare i nöden. Mätt blir man också.
*

Gott Nytt År, ha en underbar nyårsafton!

Tack för att Du läser min blogg. Om Du som läser har en egen blogg så länka gärna i en kommentar, jag vill läsa det Du skriver också!

♥

Idag blev Odin storebror, till en liten lillebror! Och jag blev moster för fjärde gången! Världens finaste lille A. Malin får berätta mer själv... men i morgon kommer de hem från BB och då ska jag få träffa underverket! Jag längtar så!

I morgon är sista arbetsdagen, sedan väntar tio dagars ledigt! Vi åker upp till stugan i morgon kväll, och stannar där en hel vecka. Nu hoppas jag få vara frisk och kry, för skidor och mängder med träningskläder är nerpackade - här ska samlas skidmil!

Plåga och längtan

Nu sitter vi på åga, minst sagt! Anledningen är såklart förlossning och bäbis!

I natt klockan 01:30 ringde syster och sa att de skulle åka in till BB. Jag och Jonte tog på oss morgonrockarna och gick över gården. Vi skulle ju ta hand om Odin om de behövde åka iväg nattetid, och så blev det ju. Malin och Mats såg lugna och förväntansfulla ut. Malin strålade, fast hon hade täta värkar! Hur är det möjligt?

Vi hade en liten "lussenatt" bredvid Odin, som sov mellan oss i deras säng. Men det var så mysigt att sova bredvid honom och hans snusande andetag. Under dagen tog jag och Elina hand om Odin, men framåt 12-tiden kom Malin och Mats hem igen... Utan bäbis! Värkarbetet hade inte tagit fart, och hon var bara öppen 1 cm.

Men nu har det tilltagit, och de har åkt in igen! Hur ska jag kunna sova i natt, och jobba i morgon?

Annandagsjogg och stresskidande

Det är rena varmvädret ute! -9 grader, ljumma vindar... Igår tog jag en Annandagsjogg, till Bodlindor, upp för backarna till Torrberg och ner för Budbergsbacken. Backigt var namnet, flåsigt, snöfall och vind men ändå, vinterlöpning! Skogen är inbäddad i snö, allt blir tyst, dämpat, sagolikt. Efter en havregrynsgrötlunch (det min mage fixar) blev det även skidåkning tillsammans med min pappa!

Och idag, tillbaka till vardag, arbete, en kaputt bil... fick låna systers bil, den syster som ska föda fram sitt andra barn närsomhelst! (6 dagar över tiden nu!) Åkte med mobilen i fickan, nervös över att de skulle ringa och tala om att det var dags att åka in. Ingen harmonisk åkning direkt, men skönt att rensa huvudet på vardagstrubblet... Kvällsmys i pyjamas jag fick i julklapp!

Den 25 december, juldagen

På juldagen firade vi julafton igen, den här gången med familjen i Leksboda! Först vaknade vi upp i Näs, och det var rena värmen ute. -17 grader kändes behagligt. Jag och JW åkte skidor, och sen vidare ut til Leksboda.

Lillasysters fine Per, som också ska åka ett lopp i Vasaloppsveckan och med upp till Vallen över nyåret.

Julbord igen! Så gott, men vid det här laget började min klena mage att må rätt dåligt.

Fler som ätit för mycket?

Och så kom äntligen tomten! Det är härligt att få uppleva julen tillsammans med barnen. Fast vi stora blev lika pirriga som dem när tomten kom...

Sitta i tomtens knä är mysigt!

Jontes Iphone-app Talking Tom och Talking T-rex räddade julfriden mer än en gång... Malins Mats är kameraskygg, men han fastnade också på bildern!

Storasyster Malin, fem dagar över tiden!

Ficklampa och pannlampa var årets julklapp.Fina storebror och jag! (Jag har tre syskon)

Den 24 december, julafton!

På julaftons morgon var det -31 grader. Min chans till en julaftonsjogg (och bli en "riktig löpare" för då springer man på julafton) försvann därmed. Men utomhus var det förlamande vackert, årets kallaste och vackraste dag! Efter frukost i Leksboda var det raka spåret till Åkerö, där det vankades brunch hos JWs pappa och Lena. De hade en väldigt fin gran de med!En del av min fina familj.Jag lånade en julaftonsklänning av Elina.Efter det for vi ut till Siljansnäs och Björkberget. Det såg mer än någonsin ut som ett julkort, vyn från berget, de röda husen, kyrkan, Siljan och alla glittrande ljus.Vi firande en lugn julaftonskväll tillsammans med Jonathans mamma, Bjarne och lillebror Johan.I Näs hade de en jultall istället för en julgran. Det är fint, min mormor hade alltid en jultall.Annika och JW spanar in snapsen?

Den 23 december, dagen före julafton!

Dagen före julafton sov jag hemma hos mina föräldrar. Jag, min lillasyster och föräldrarna tände tomtebloss, åt julskinka, drack en öl, klädde granen och såg på Bingolotto. Sen sov jag och Elina i hennes stora säng. Tidigare på dagen hade jag även lurat med mig henne på ett svettigt spinningpass! Det är väldigt juligt och fint i Leksboda...

Dan före dan känns lite som min och Slans dag. Vi är ju trots allt familjens lissköllor (småflickor) blott 23 och 26 år gamla.

Redo för jul! I morgon är det den 23, en dag som är lika fin som den 24 för då det är uppesittarkväll. Julklappshögen under granen har växt, och nu har jag bara en till julklapp att slutföra och slå in...Imorse började jag, lillasyster och vännen Marie med att äta frukost på Gårdscaféet. Ledighet, ljuva ledighet...

Tråkigt, tungt, tufft på bandet

Imorse var det under -30 på flera håll i Leksand. Kylan höll i sig hela dagen, vilket betydde ingen skidåkning idag heller. Men då kan jag passa på att underhålla löpträningen och ett kort långpass på löpband lät bra.

15 km, 1.23 h, 2 graders lutning på bandet. Det var nästan hemskt, ja det var det faktiskt. Så fruktansvärt tråkigt, tungt, och tufft. Jag började med 1.5 km uppjogg i 6 min/km, därefter 3.5+4+3 km långa intervaller i högre tempo varvat med 1 km joggande "vila" i 6 min/km mellan intervallerna. Det kändes inte som att ett enda steg gick lätt trots att det inte gick fortfort, de långa intervallerna låg på 5:27 min/km.

Sedan återvände jag lyckligt till julfirande, äta skinksmörgåsar och slå in julklappar...

Kallt, kallt, jättekallt

Det blev ingen skidåkning idag. Nej, nu är det för kallt ute och det är tråkigt. Fint, men tråkigt. Det skulle räcka med -17 grader ungefär... (och ännu hellre -10)Efter middagen såg det ut såhär. Då blev det gymmet istället. Igår när jag skulle åka hem från jobbet så startade inte bilen... kallstarter pga elfel i motorvärmaren (?) har dragit ut energin ur batteriet. Jättekul. Och i morgon och torsdag ska det tydligen bli ännu kallare.

Att vara en upplevelsesamlare

På förra inlägget skapade jag en ny kategori, UPPLEVELSER. Jag har ibland funderat på vad som driver människan mot nya idéer och mål, t.ex. inom träning och fysiska (och mentala)utmaningar. Jag tror att i mitt fall handlar det mycket om upplevelsen! När man hittat ett intresse som man älskar att utöva, så hittar man också gång på gång upplevelser. Visst är t.ex. tävlingar ofta enorma upplevelser, både hela sammanhanget runtom kring men även den inre upplevelsen och självberikandet.

*

Men väldigt, väldigt ofta hittar man upplevelser att lägga till sin bank i den vanliga vardagen. Alldeles vanliga pass som blir till upplevelser att minnas och bära med sig. Jag vet att det kommer att komma nya upplevelser, det vet jag även under tråkiga grå dagar och pass. Därför fortsätter jag samla, en upplevelsesamlare. Stora och små upplevelser.

Pannlampa önskas?

Efter att gårdagens skidåkning blev så misslyckad och jag ändå tänkt mig att träna ett par timmar under söndagen så gav jag mig ut igen, på löptur efter påfyllning av kaffe- och tjockbullefika.

Med julmusik i öronen gav mig av ut i snöyran. -10, lätt blåst, snöfall. Att springa i lös snö kan ibland liknas vid att åka skidor med bakhalt, när underlaget "släpper" så är det två steg bak och ett fram. Men jag njöt, av kylan, snön som små kyssar i ansiktet, granarna smyckade med ljusslingor i Lima, Vargnäs, Lycka och Tibble byar.

Jag njöt till och med av mörket. Över golfbanan var det inte en gatlykta på kilometer, tur att jag sprungit den turen så ofta att jag vet var vägen svänger. Men jag har alltid gillat att springa i mörker, känner mig ofta stark då (det finns tydligen en vetenskaplig förklaring på det läste jag i senaste RW, varför man "upplever" sig själv springa fortare i mörkret).

Det kanske vore bra med en pannlampa. Men kanske känslan går förlorad då... Jag fick uppleva stämningsfull löpning i snöfall både lördag och söndag, och tycker fler borde prova vinterlöpning!

En julig helg...

Ordförklaring - Tjockbulla (även kallad bakubulla)

Tjockbulla är ett mjukt bröd som gräddas i vedeldad bakugn. Ingredienser är bl.a. rågsikt, vetemjöl, anis, fänkål, sirap. Inget julbord utan tjockbulla! Första åren jag var med och bakade var jag ofta hänvisad till paketeringen, dvs borsta rent brödet från överflödigt mjöl och ev. sot, skära det och lägga det i plastpåsar. Nu känner jag att behärskar både att göra deg, ämnen och baka ut brödet. Men att grädda det får pappa fortsätta med...

Ni ser även vår gran 2010! Den är så fin, så fin och nu luktar det både gran, julskinka, hyacinter och kryddnejlikor i vårt hem.JW gjorde en fin julapelsin.

Som att åka skidor i risgrynspudding

Jul, jul, strålande jul... allting tenderar att bli något överdrivet romantiserat på jul. Mina blogginlägg går i idel positiv anda. Jag älskar jul, men det är ju inte bara kul! Det är stressigt och pressat emellanåt och man hinner inte med en bråkdel av det man skulle vilja.

Samma sak gäller träningspassen. De flesta längdpassen älskar jag, men dagens pass var ett riktigt skitpass. All nysnö gjorde att det var som att åka i risgrynspudding.
-Det var tungt det här, sa JW.
-Som att åka i någon jävla risgrynspudding, sa jag och flåsade vidare, utan glid framåt, utan fäste uppåt. Men nu finns det förutsättningar för bra spår framöver! (Det gäller att tänka positivt...)

En riktig vinter, en riktig jul

De två sista dygnen har det kommit mycket snö! Och det ska bli fortsatt kallt, nästa vecka sådär riktigt bitande kallt igen... jag älskar det! Då slipper man nämligen gå och oroa sig över att det ska slå över och bli plusgrader och slask. Jag bor i Dalarna, då vill jag ha en riktig vinter mellan november och mitten på mars!

Annat jag älskar, två arbetsdagar nästa vecka, sedan fem dagars ledig, arbeta fyra dagar, ledig tio dagar! (=Nyårsfirande och ski camp i Kinnvallsjösätra i en veckas tid, hurra!) I helgen ska vi inleda julfirandet - baka tjockbulla, åka skidor, klä vår egen gran och göra en liten skinka. Under själva juldagarna är vi borta så vi vill hinna njuta hemma innan! Vad ska du göra i helgen?

Önskar Dig en underbar 4 advent! Ut och njut!

Dammråttor, svettiga träningskläder och blommande hyacinter

Vårt adventsfina hem känns långt borta... Vi har jobbat mycket, kommit hem sent och ägnat kvällarna åt annat än hushållsarbete. Så nu svämmar diskhon över av disk, dammråttorna förökar sig, det ligger högar av svettiga träningskläder lite varstans, eventuellt blandat med lite ren, ovikt tvätt. Tittar man bara i fönstret ser det trevligt ut, med två blommande hyacinter och en ny hjärtljusstake vi fått av en vän.

Men hursom, i kväll blev det 16 nya kilometer i Insjöns spår och det var min snabbaste Insjörunda hittills! Jag trodde jag skulle vara stum i benen men det kändes fint, och jag åkte på 1:08:30 dvs 4:17 min/km. Och så spöade jag JW! Det var nog första gången. Att han hade sämre skidor struntar jag i. Jag vann med nästan en halvminut ändå!

A new girl in town

Äntligen är mitt toviga, frissiga, sönderslitna hår VÄCK! Kvar är bara ett kort, friskt och glatt hår. Passar perfekt under mössan eller i en liten tofs när man tränar.

Ibland ber man sin sambo om hjälp att välja en bild. Och då bara suckar han! Jag förstår inte varför!?

Jag, inte längre tärna...

Jag har varit Lucia idag! I ett svagt ögonblick förra veckan "hmmade" jag när en kollega pratade om att ha ett litet luciatåg i fikarummet. Idag hade min fina kollega med sig lusselinnen, glitter, ljus och en elektrisk ljuskrona. Och tro det eller ej, men jag fick vara Lucia! (Vi var tre stycken)... Kronan var för barn, så den satt vingligt på mitt stora huvud. Och hårsvallet är frissigt och tovigt, det ryker i morgon. Men men.

Vi gjorde stor succé i fikarummet när vi sjöng Natten går tunga fjät. Jag sjöng så mörkt och falskt att en av kollegorna sa att det lät som vi sjöng stämmor! Det ni!

Bildbevis kommer sen.

Bästa starten på veckan - med skidorna på

Det krävdes åtminstone en liten portion självdisciplin idag. Efter att ha ätit en god middag (Magdas medaljpasta) som sambon lagat, myst ner sig i soffan och kollat in dagens avsnitt av julkalendern på SVT Play...

...fast egentligen var jag ju inte särskilt sugen på att låta bli, heller! Skidåkningen hade funnits i huvudet hela dagen. Jag längtar ofta ut under dagarna, till spåret, snön, skidorna, löparskorna, ansträngningen.

Och jag är så glad att jag gjorde det! Dagens skidåkning blev säsongens hittills bästa och snabbaste pass! 16 km på 1.10 h (4.22 min/km)

Det var glatta spår, jag hade bra glid men dåligt fäste, lagom kallt (-11 gr, känns varmt, igår var det ju nästan -20 när vi åkte). Det känns också så skönt att vara igång med åkningen på riktigt. Förra året hade jag inte ens haft premiär vid detta datum. Men sen är ju 2011 års mål en sådär tre gånger så långt som 2010 års mål...

Bernt är löpare!

Bernt och Karin, min fästmans farföräldrar, är underbara människor och jag älskar dem mycket. Och Bernt är en löpare av klass. Jag älskar att höra honom berätta om sitt liv som löpare... och det finns mycket att berätta! Han började springa tidigt, och sprang sitt sista Lidingölöppet 1999, 10 km-klassen, 72 år gammal! Då sprang han milen på en timme. En tid många som är 40 år yngre inte kan prestera.

Lidingö var hans favoritlopp, särskilt 15 km-klassen som han har gjort väldigt bra tider på. Bernt var medeldistanslöpare, 5000 m var hans bästa distans men han kunde utan problem "träna 30-35 km"...

*

Att kunna träna, tävla och prestera så bra tider är en prestation i sig. Att göra det när man dessutom har tuffa, fysiska heltidsarbeten på skift, som bagare och industriarbetare och är familjefar - det är ännu större!Den här träningsdagboken visade Bernt mig förra helgen. En diamant för mig, jag läste varje sida med stort intresse.Jämn löpning 11 km, 42 min... Klubbmästerskap i terränglöpning 6 km. Bernt kom trea på 21.31. Dagen efter "lätt stukning". Det gör ont att springa fort.Något jag lärt mig av Bernts träningsdagbok, för att bli en bättre, snabbare löpare (om det är det man vill uppnå)
-Fartträna mera! Hans träningsdagbok var smockfull av kreativa intervall-, ryck- och fartleksträningar.
-Tävla mera! Tävlingar ger erfarenhet och du kan lära dig dina gränser, du får självförtroende och vet vad du kan!

*

Och framför allt annat, träna med glädje! Kärleken till ett aktivt liv genomsyrar Bernt och Karin tycker jag. Jag har aldrig träffat så glada och positiva människor i hela mitt liv, som så ofta säger orden underbart och fantastiskt!

Vann matchen 80-45? Jag vet inte vad det betyder.

Bernts personbästa är följande: 5000 meter - 15.40, 10 km - 33.50, 15 km - 1.04. För mig är det helt sanslöst, 5 km på 15:40. Jag springer inte 100 meter i det tempot (3.08 min/km)...

Bernt och Karin är fortfarande engagerade i idrotts- och löparvärlden. De har varit funktionärer på varje Vätternrunda sen starten, de är funktionärer på Baltzarloppet ("Sveriges vackraste halvmara"), hedersmedlemmar i Motala AIF, åker och tittar på DN-galan och Finnkampen...Kärlek!

Mera snö, tack!

Om 1o dygns-prognosen håller i sig blir det rejält med snö framåt nästa helg. Snälla!

I morgon försöker vi leta upp ett bättre spår, men idag försöker jag nog ge Källan en match. Igen.

Möte med E, två veckor ung

Sicken lång dag! Jag åkte hemifrån 5:50 för att simma, och kom hem igen lagom till julkalendern 18:45. Däremellan har en arbetsdag avverkats...

...och viktigaste, jag har träffat en liten flicka som fyllde två veckor idag! Hon är en liten prinsessa med punkfrilla, och som alla prinsessor vill hon bli buren helst hela tiden. Hennes föräldrar och storasyskon är hemskt fina också. Bildkälla.

Och så blir man påmind om att om bara några få, skälvande dagar eller veckor har min syster ett sådant pyre igen... en sådan liten med ett pyttelitet ansiktet, små små fingrar och ben, bäbisdoft och outgrundlig blick med all världens klokhet där i.

"Röka en holk för att lugna nerverna"

Jag är så förtvivlat trött på negligerandet av haschrökning. Just gick jag igång på citatet ovan, när jag såg det på Facebook ang Idol-Jays drogande. Alla argument man hört tusentals gånger, att det inte är värre än alkohol osv osv. Men förbjud alkohol också då. Nog klarar jag mig fint ändå.

När jag jobbade med missbruk tidigare såg man alltför ofta konsekvenserna av haschmissbruk. Att röka hasch ger snabbt skador på hjärnan, minnesförmågan, uppmärksamhetsförmåga osv. Det är tyvärr heller ingen myt att hasch ofta fungerar som en inkörsport till andra droger. Man använder andra droger "uppåt" medan hasch (och ofta ihop med benzodiazepiner) fungerar "nedåt". Begreppet "haschtomtar" är inte helt ogrundat, då man blir seg i huvudet av hasch. När jag mötte behandlingspersonalen på lasarettet sa de att hasch var den svåraste drogen att avgifta och abstinensbehandla, drogen sitter även kvar otroligt länge i kroppen och man kan se spår av den efter längre än en månad tillbaka.

Ungdomar (det minns jag även från min egen gymnasietid) verkar också tro att hasch är en sorts light-drog. Men det fungerar inte med skrämselpropagande, forskning har visat att den sortens pedagogik snarare har motsatt effekt. (Typ föreläsningar i skolklasser) Skolan och kommunerna verkar dock ha svårt att överge denna metod. Det som däremot visat sig verksamt är t.ex. ÖPP (ÖrbroPreventionsProgram) som arbetar med information till den breda massan, dvs till alla förldrar oavsett om man är riskgrupp eller inte. Det är föräldrarna som sitter på nyckeln... att t.ex. aldrig bjuda barn på alkohol hemma och bli medveten om att ju tidigare alkoholdebut desto större chans för framtida missbruk är viktiga kunskaper.

Jag skriver sällan om ämnen som jag arbetar med men nu kände jag att jag verkligen var tvungen, om inte annat för att lugna nerverna.

Vinterlöpning med sommarmusik

En dag på hotell Gyllene Knorren... nej förlåt, Gyllene Hornet var det visst! Men det var mysigt att först se julkalendern, och sedan åka iväg till ett av Tällbergs hotell på utvecklingsdag. Tällberg ser ut som ett julkort den här tiden. Röda eller gråa timrade hus och stugor, mängder av julljus, snön, vyn över Siljan.Tällberg - Bildkälla.

Jag har tyvärr en en kass mage (ursäkta, men det här är ett ganska okänsligt ämne för mig) så när jag kom hem fick jag tillbringa tiden på toaletten. Jag vet sällan vad det är jag reagerar på, fett, fibrer, laktos, gluten, frosseri... Idag tyckte jag ändå att jag åt försiktigt. Kanske vore bra att utreda detta någon gång i framtiden.

Trots allt åkte löparkläderna på, varken bilen eller skidorna fanns hemma. Det blev en vintertur med storebrors sommarmusik i öronen (typ sommarhits 2010). Med risk att bli tjatig och överdrivet romantiserande, men det ÄR sanslöst vackert utomhus! Gymmet lockar föga! Vinterskymning, snön, ljusen i träden och fönstren... även när jag sprang längs den obelysta delen av Solvändan kände jag mig helt trygg och full i julefrid. 12.5 km lufsade jag fram i makliga 5.55-tempo.

Årets Bonde

Årets Bonde söker Fru är inte så kul. Kalles Kaviar goes hingst på grönbete och sen några som kanske borde valt ett annat sätt att dejta än med tunghäfta framför kameran... Kul att Kalles Kaviar sponsrar programmet, när deras frontfigur dessutom deltar!Förra årets program gav dock rysningar, där var det riktig nyförälskelse!

En träningsdagbok från -63

Min gammelsvärfar (Jonathans farfar, född 1927) är löpare. Jag älskar när han berättar om sitt liv som löpare! Hans bästa distans var 5000 meter, men han har presterat topptider även på 10 och 15 km. I helgen visade jag honom hur träningsdagboken jag använder, http://www.jogg.se, fungerar. Han såg finurlig ut, och efter ett tag kom han gående med en riktig guldklimp. Sin träningsdagbok från 1963! Passen skrivna i sirlig skrivstil i en liten svart fickdagbok.

Jag ska skriva mer om detta och visa utdrag från träningsdagboken, det är en höjdare! Och en fantastisk kunskap- och inspirationskälla...

Innan-jul-tiden

Hemma igen! Jag älskar vår lilla lya, trots betoningen på lilla, och det doftade gott av utslagna hyacinter när vi klev innanför dörren. Men hemma går allt för fort, varje kväll är uppbokad och vi är borta på jobb tio timmar om dan. Det finns ingen tid för kortspel eller omsorgsfullt middagslagande, inte denna veckan i alla fall... Det är ju såklart en prioriteringsfråga, jag skulle kunna prioritera bort både träning och sociala aktiviteter. Men det vill man ju inte heller. (Jag ska både få träffa syjuntan och en liten flicka född 26/11 denna veckan!)

Känner ni igen er? Snart är det julledigheter, skönt!

Mysigaste Motala

Jag befinner mig fortfarande i ett litet grönt hus i Motala! Här har vi det hemskt bra, så vi funderar på att stanna några veckor... fast vi måste åka hem i morgon. Nu ska vi äta tjälknöl av en Åsälg och potatisgratäng, hej svejs!

Magi under skorna, magi i blicken

I kväll ska jag packa, och gå på 18 års kalas! (Minns ni ert? Jag gick till macken, köpte en öl och avnjöt den tillsammans med en bit prinsesstårta. Det här blir nog ett finare kalas).

Därför sprang jag idag på lunchen. Det var -16 grader ute och en blek vintersol som bara nästa orkade sig igenom dimslöjorna. Jag sprang ner till centrum i Rättvik, över järnvägsspåret och ut på Långbryggan - världens längsta insjöbrygga! 628 meter lång. Jag sprang ut på bryggan, under bryggporten, med känslan av att äntra en mycket, mycket gammal sagovärld. Solljuset och dimmorna över den frusna sjön skapade ett helt magiskt ljusskådespel, över kyrktornet och byarna. När jag kom fram till bryggans slut, angöringsplatsen för båtarna, var sjön öppen. Runt omkring mig fanns bara det svarta, ångande vattnet.

Jag önskar så jag hade kunnat visa er med bilder. Nästa gång tar jag med kameran.

1.15 timme dagsljus

Nu känns det enklare än igår kväll, tack för era kloka kommentarer! Såklart kommer det att fungera att kombinera mina intressen, formen kommer bibehållas genom ihärdig skidåkning. Det fungerade ju faktiskt hyfsat förra vintern - och då var jag dessutom knäskadad och kunde knappt springa alls. Och sprang ändå maran med godkänt resultat i maj.
*

Just nu njuter jag av kaffekoppen, efter 15 km skidåkning i dagsljus! Visserligen i totalt utsuddade, barriga och flisiga spår men ändå... Lyssnar in mig på mer julmusik, pysslar hemma och ska laga god middag åt några kära i kväll!