Luftslottet...

Efter kvällen kan jag än en gång konstarera - Noomi Rapace ÄR Lisbeth Salander!
*

Planerad träning blev istället flera timmar i biomörket med popcorn och bubbelvatten. Ute är det den mörkaste november på evigheter, med ett konstant småregnande. Hade inte all denna nederbörd kunnat komma som snö?

*

Det blev i alla fall en mysig måndagskväll tillsamans med min prins!

Min fot

En av få saker som bekymrar mig just nu. Vänster fot. Kan man vricka en fot utan att märka när det händer? Sedan fredagens halvlånga långpass har jag haft värk i foten som strålar upp i vaden och upp mot knäet. Under kvällens kortare kvällsjogg med systers hund Doris var det inte jättekul. Men det går över snart. Så klart!

Bara ett sådant inlägg till...

Mina föräldrars hus är ett riktigt drömhem runt jul, det är verkligen vackert med den gamla gården, glasverandorna, alla ljus och lyktor, många fönster och kakelugnar, vedspis och öppna spisar i flera rum... Tyärr lyckades inte våra bilder från igår förmedla denna känsla, då alla foton var suddiga, mörka och personerna på fotona grimaserade hej vilt. Det var i alla fall en härlig adventsfest med min stora fina familj - tretton stycken är vi, dessutom tre katter och fyra hundar närvarande!

Och väl hemma fick vi tända första ljuset...

Och nu får det nog vara nog med adventsinlägg, för den här gången. Julen har ju bara börjat och det vore ju trist om alla bloggläsare försvann i ren förskräckelse över det här rödskimrande guldglittrande tomtenosiga jublandet.

Hemmamyshallelujah!

Jag antar att föregående inlägg var precis ett sådant hemmamyshallelujah-inlägg som en del kanske tycker är väl puttinuttigt och överdrivet jublande bara för att du får sätta fram adventsljusstaken. Jag skulle också kunna skriva om att det är sju plus, ingen snö, träningsvärk och annat men advent och jul gör mig till just en sådan mysmanifesterande tomtemor.

Första advent

Dagen igår blev precis så som jag önskat. Jag fick både leka med systersonen två gånger, fika med både syster och pappa, städa, städa, städa, tvätta, stryka, damma, pynta - och det var SÅ skönt. Nu går jag omkring och njuter av dammfria hörn och en svag såpadoft, hyacinter och julstjärnor, adventsstakar och röda gardiner.

Och adventsfirandet fortsatte idag med ännu mer lussekatts- och mjuk pepparkakafika, julmarknad och snart adventsfest för hela stora härliga familjen...

Glad första advent! *

Killing me

En bild jag "lånat"

Dagens lilla lunchlöpning blev en trist historia. Om du blir väldigt trött, väldigt fort, du får en alldeles för hög både max- och medelpuls (enligt min vän och följeslagare Polar Pulsklocka) trots att du springer både kortkort (5 km) och sakta, vad är det då för fel?

Infektion i kroppen? Förkylning? För dåligt tränad? Slutkörd? This is killing me.

Inget runners high i alla fall. Det tycks bli mer styrketränings high för tillfället.

Fredagen före första advent *

I övermorgon är det fredagen före första advent! Denna fredag är en mycket speciell och lycklig dag för mig. För tredje året i rad unnar jag mig lyxen att ta semester denna dag. För att storstäda, fika, julpyssla, springa, lyssna på julskivor och slutligen tända adventsljusstaken... En dag för mig och jag kan knappt bärga mig! Något annat varken kan eller vill eller tänker jag göra denna dag, utom det där som jag så innerligt längtar efter. På kvällen blir det äta god mat och kanske dricka ett glas vin... Och under helgen både adventsfest och julmarknad! Är det konstigt att man längtar?

Såhär såg det ut efter förra årets fredagen före första advent...

Några mentala anteckningar

Vissa dagar känner man (läs jag) sig bara så trött och så liten och så grå. Idag var det en sådan tröttdag, när jag bara ville dra täcket över huvudet och inte gå ut. Men så kan man ju inte göra, eller?

Så jag har gjort allt det vanliga och rundat av dagen med en mysig syjunta. Dagen blev en bra dag ändå.

Men inne i mitt ibland överdrivet fartfyllda sinnelag växer en slags stress över min mentala To Do-listan som jag släpar omkring på. Städa. Städa. Städa. Panta. Sopstationen. Julbaka. Betala räkningarna. Köpa nya krukväxter då alla gamla dött. Ringa x antal telefonsamtal till olika personer. Handla julklappar! OH MY GOD! Handla julklappar, måste göra listor med vad jag ska köpa till vem och börja...

Nåja, hälften av listan ovan kan ju strykas och förläggas till tiden efter nyår, eller något.

Som ett brev på posten

Hur glad blir man inte när man tagit en löptur tur och retur hem på lunchen, och hittar det här vykortet i brevlådan? Jätteglad! Och på fredag kommer hon hem igen, vår saknade lillasyster!

En klapp i ryggen

Förra veckan flöt fram i ett intensivt och härligt flow! Sprakande sociala aktiviteter med arbetskamrater, familjemedlemmar, vänner jag inte sett på länge och träning med alla komponenter som jag vill komma åt! Det vill säga, mängd och bredd, kvalitet och utveckling! Säga vad man vill om mängden och bredden... Men utan kvalitet och utveckling i mängden, så spelar det ingen roll.

Mängd 8 st pass
Bredd 3 st styrka, 3 st löppass, 1 simning, 1 spinning
Kvalitet Nådde veckans ”mål” med 3 pass styrka + 3 pass löpning. Bra pass generellt, inte bara ”utfyllnadspass”.
Utveckling Har känt mig i fin form i gymmet, särskilt på mage+rygg-passet och bröst+biceps-passet. Tog 40 kg 8+7+8 vilket är bästa bänk! Gjorde efter det ett misslyckat maxtest på 50 kg. Ett löppass som började kolasegt avslutade jag med en backintervall uppför slalombacken Käringberget! Det sög fint i kroppen och jag nådde en för mig hög puls, men stannade inte utan tog mig springande upp. Det blev alltså inget långpass under veckan men ändock en milrunda och långpasset tar jag denna vecka...

Det var en klapp på ryggen på mig själv. Jag har dessutom haft grymt sällskap på många av passen, vilket förhöjer träningsglädjen och kvaliteten enormt!

Bilder från veckan som gått. Bilder från planeringsdagen i Vikarbyn, bilder från en efterlängtad lång långpromenad i solsken med pojkvän och svärmor, och även bilder från veckans viktigaste och finaste, gårdagens föräldravikarierande åt älskade Odin.

Praoeleverna

Igår var jag och JW praoelever på studiebesök hos min syster och hennes familj. Anledningen: Vi ska på lördag vara barnvakt - eller föräldravikarier som Malin tycker det borde kallas - åt Odin, 1 år och 3 månader. Malin skriver i sin blogg... Igår var de här på middag och introduktion inför uppdraget. Så nu vet de hur gossen ska badas, smörjas, hur varm vällingen ska vara, hur tänderna ska borstas och sagan läsas. De var så gulliga och på gränsen till komiskt intresserade. Det är ingen tvekan om att de kommer sköta sig exemplariskt. Resten är upp till Odin.

Dessutom skriver min svägerska som bloggkommentar ja de kommer säkert gå jättebra både Jonna och Jonathan är väldigt bra på att leka. (...)

Men de komplimangerna kan vi ju inte göra annat än succé som barnvakter? Men frågorna och funderingarna är många inför det stora uppdraget... jag kommer på mig själv att gå och fundera över frågor i stil med... Vad tror du Jonathan, går man in och lyfter bort vällingflaskan efter att han somnat så att den inte ligger och geggar i sängen och han rullar på den, eller låter man den ligga kvar?

I ett flyt

Vad har jag gjort för att förtjäna Dig?

*

Det händer mycket nu, igen. I mitt och min stora kärleks liv. Många spännande, omvälvande och en del halvhemliga saker och händelser, beslut som ska fattas, beslut som har fattats, tankar, funderingar, planer. Inspirerande känns det!

Fleecefällan

När jag började på den här arbetsplatsen reagerade jag på att så många använde fleecejacka och fleeceväst på arbetstid. Förlåt mina vänner, men jag tyckte inte det var särskilt snyggt utan ansåg nog i hemlighet att fleece använder man möjligen hemma när man fryser eller som lager två i skidspåret extremt kalla dagar.

Men jag föll i fällan själv och har periodvis haft en fleecejacka hängande här för att dra på sig när man huttrar. Och idag sitter jag här med en fleeceväst! Av alla plagg i världen… mammas knallturkosa fleeceväst. Men det ser rätt sportigt ut, i alla fall!

God morgon. Klockan är kvart i sju. Jag ser på Nyhetsmorgon, har tänt ljus, äter fil och banan och dricker te. På morgnarna blåser sannerligen inte förändringens vindar... Jag har ätit samma sak till frukost de senaste femton åren. Den här veckan har varit fullproppad av bra, positiva och stärkande inslag tycker jag! Nu längtar jag bara efter fortsättningen. Och advent!Puss och hej.

Med regnet i ansiktet

Jag har alltid betraktat mig som en asfaltslöpare som skyr terränglöpning ungefär på samma sätt som terränglöpare skyr asfaltslöpning. Men kanske är det inte längre så? Något nästan djuriskt väcks till liv när jag springer över såphala spångar, genom lera och regn, över stockar och sten, barr och kottar. Pulsen glöms bort, koncentrationen riktas mot att inte falla, att ta sig över, framåt, vidare. Skorna blir våta och bruna, byxorna prickiga. And I like it!

Kanske är löparglädjen sakta på väg tillbaka efter förrförra helgens tävling. Jag längtar efter långpass. Backintervaller. Fartlek på löparbandet. Det var två månader sedan jag sprang ett pass på över 20 km sist! Så kan det ju bara inte fortsätta. Någon som är på i helgen? (Nu måste jag genomföra det också när jag skrivit det här)

En klump

Jag har just gjort den vidrigaste av alla hushållssysslor. Rensat duschavloppet. Nu ska jag gå tillbaka till toaletten och fortsätta kräkas. Hejdå!

Beröm på bänken!

Varför är det så in i bomben svårt att ta emot beröm på ett bra sätt? Igår på gymmet träffade vi min gamla idrottslärare och tillika OS-roddare, och numer tränare åt Lassi Karhonen - Per Pliggen Andersson. Han gav mig fint beröm och sa att han blev imponerad att jag bollade med 40 kg i bänk. Istället för att säga tack vad glad jag blir - vilket jag ju blev - så börjar jag mumla och humma nej fy idag går det då verkligen inte bra jag orkar ingenting. Visserligen kändes det inte så bra, 6 rep x 3 set, men det är ju fånigt att inte kunna ta emot beröm bättre. Det är tråkigt att ge beröm åt en sådan person!

Därför kickstartar vi veckan och måndagen med måndagsberöm!
1. Beröm åt mig och JW som var barnvakter med glans igår åt Gustaf och Vincent i nästan två timmar. Vi klarade både av fika, lek, toalettbesök, middag, diskussion om hur många chokladbollar man bör äta.
2. Beröm åt JW som skruvade ihop vår nya lilla mobila köksö på hjul.
3. Och åt storebror som spelade en bra innebandymatch, åt storasyster som var snyggare än snyggast på hennes partykväll, åt lillasyster som saknas och som alltid är bra.

Så var min lördag

Rapport från kattvakten: Algot är som alltid utsvulten, och tjock. Wilma är mager, och piper eländigt. Kaspar är vild, och försvunnen. Inget nytt med andra ord. När jag åkte dit var det ett vackert vitt snöande landskap. Framåt eftermiddagen regn, beckmörker och novemberfulhet.

Nu har vi ätit en finfin middag hemma hos oss med svärfar på besök, ugnsbakad fläskfilé och rotsaker, gino till efterrätt, och sängen lockar. Hejdå lördag, hej söndag. Vi ska bland annat träna, gå på relaxen samt dagens stora utmaning, vara barnvakt åt en ettåring och en treåring! Hurra!

Det så kallade fredagsmyset...

I bloggar har jag nyligen läst en slags för- och emot fredagsmysdebatt. Hur kan man ens vara för eller emot det!? Det är ju bara ett begrepp. Jag har gärna mys varenda kväll. Särskilt fredagar - alltså fredagsmys. Den här veckan hade vi även måndagsmys hemma hos Michaela&Magnus med te och smörgåsar, och tisdagsmys med hemgjorda fiskpinnar, potatis, gräddfilssås, eftermiddagsvila och kvällspromenad... Om man väljer att äta tacos eller inte, dricka öl eller inte, se på Idol eller inte, skitsamma, jag njuter i alla fall!

Så nu sitter jag här i soffan och stormnjuter av både öl och popcorn, Tidigare åt vi småplocksmiddag som vi gör ibland, typ oliver, vitlök, soltorkade tomater, grönsaker, skinka, ost, pasta.

*

Bilder från ett annat fredagsmys, ett annat liv (närmare bestämt tre väldigt särskilda månader i våras) Och Gud, vad jag saknar den lägenheten emellanåt. Även om jag älskar denna också... Fredagsfläta från en annan gång, innan schlagergenrep i Ejendals Arena. Det är lätt att bli nostalgisk på fredag kväll!

Fredag den 13 november!

(x) Fredagsklänning
(x) Fredagssimning
(x) Fredagsfläta
(x) Fredagslunch
(x) Fredagsfika
(x) Fredagsöl
(x) Fredagsmat
(x) Fredagsvila

Det här kan ju inte bli annat än en bra dag!? Trots att det är fredag den 13 november. JW har pratat om att han ska göra paj till oss i kväll. Elina skrev sms att hon ska göra squash- och pestopajen. Fredag är en pajig dag!

Bowling vs spinning

Det kan mycket väl vara så, att jag är århundradets sämsta bowlingspelare. Idag var vi på Rättvik Bowling med jobbet. Jag var minst sagt ojämn, slog några strike och spare men däremellan fick jag oftast inte ner en enda kägla. Men jag tror nästan min bana lutade åt vänster, kloten liksom drogs åt vänster med en i det närmaste magnetisk kraft för att slutligen hamna i den fördömda rännan...

Då gillar jag spinning bättre, där är det mest att ösa på tills svetten svider i ögonen, rinner nerför armarna och mjölksyran stockas i benen. Idag gick jag och JW på lunchspinning, och det var grymt kul! Sådan träning älskar jag...

Bord för småfåglarna

En tråkig sak med att bo i lägenhet, även om jag njuter för det mesta av att det tar en halvtimme att storstäda (något underdrivet), är att du inte kan ha något fågelbord!

Min mormor och min farfar var båda intresserade av småfåglarna och hade fina små fågelbord som vi kunde sitta och titta på när vi fikade. Ibland hade man turen att få se en domherre.

De och det, då

Några försenade bilder från födelsedagshelgen. Bilder på dem och det du ständigt längtar efter.

Ett brev till dig, dig och dig

Hej kära ni.

Jag var så himla trött, och så himla opeppad, och så himla trist i början av denna veckan. Därför bloggade jag heller ingenting, kröp in i min lya och slickade mina sår. Eller något i den stilen... Nu skiner solen och även jag känner mig mer skinande igen.

Efter lördagens tävling tog jag några dagars löpningspaus, har inte sprungit sedan dess men i kväll ska jag och Honey ut på en tur. Jag har istället cyklat och styrketränat en hel del. Det känns som en bra vinter- och uppbyggnadsträning... och i längdskidspåret borde jag ha nytta av överkroppsstyrkan jag byggt upp under årets timmar i gymmet. I löpningen känns det som att de tunga muskelkilona snarare försämrar mig.

Och livet känns lätt att leva. Särskilt alla timmar efter och innan sexton trettio. Jag längtar till fredag och en fredagsöl i soffan, till advent, till ledighet. Jag längtar till stugan, kokkaffe, baka lussebullar, gå i skogen. Vad längtar ni efter?

Hoppas allt är bra med dig, puss&kram!

En annan söndag

Sovmorgon, frukost, besök till Lager 157 för lunch och shopping. En knallturkos t-shirt från herravdelningen - våga vägra vinterfärger. Tårta, kaffe, 12 km cykel, i kväll blir det hembakad pizza och film. Jag tror söndagar håller på att bli en av veckans favoritdagar...

Idag är det ju Fars Dag! Jag har världens bästa far! Han är ambitiös, fin och ställer alltid upp för oss fyra syskon. Jag vet att jag alltid kan ringa pappa och lita på att han ordnar situationen... Under min tid som hästägare delade vi alla dagar, man är ganska beroende av någon som kör både häst, hö och spån som hästtjej. I bilen lyssnade vi på P4 och vi var alltid en timme före alla andra till tävlingarna. Sen satt vi där på parkeringen och såg en efter en komma. Vi fick i alla fall alltid bra parkeringar... Pappa finns alltid med i med- och motgångar, kan gråta med en och glädjas. När jag lyckades ta körkort för andra gången så minns jag hur han kom hoppande och skuttande emot mig, minst lika lycklig som jag (kanske även för att han nu slapp övningsköra med det hopplösa fallet..) Det här bara några rader, men pappa, du är bäst och jag älskar dig!

Undantaget

Cyklar hem från mina föräldrar och Fars Dags fika, grått, disigt och mörkt över den åkerväg som löper parallellt med riksvägen. Förbi den snåriga slyskog som kallas Undantaget där självspillingar och avrättade begravdes för hundra år sedan...

Men i skogen känner jag mig aldrig otrygg. Däremot när jag bodde i en större stad, vågade jag inte ut och springa eller gå ensam i mörkret. Särskilt inte efter att en tjej blivit utsatt för våldtäktsförsök nio på morgonen utefter min standardrunda.

Vintervarvet 2009

Jag och JW nöter asfalt, tunga kilometer.

Då var det över, för den här gången. Vintervarvet 14 km. Det var en grå dag med + 6 grader och duggregn. Bra löparväder, men tråkigt också. Det är nästan så jag föredrar förra årets solsken och - 6 grader. Jag och Jonte satsade hårt, och satsningen höll inte riktigt. Så mitt betyg på mig själv blir Godkänt, men inte mer.

*

Vi disponerade våra krafter dåligt och gick ut för hårt. Första 3-4 km sprang vi i 4.30 min/km-tempo vilket gjorde att vi blev trötta alldeles för tidigt i loppet. Gick ner något i tempo och höll kanske 4.45-4.50 min/km fram tills halvtid 7 km. Vid 10 km hade vi sprungit på cirka 50 minuter blankt. Och sen var jag helt slut. JW drog i väg och gick i mål cirka en minut före mig. Jag fick vackert se mig bli omsprungen av de friidrottare som jag sprang tillsammans med förra året. De hade löpt lugnare än oss första 11 km, men passerade oss någon gång därefter då de hade krafter kvar till skillnad från mig.

*

Så jag kan till skillnad från den här kvällen förra året varken glädja mig åt att vara snabbaste tjej i 14 km-klassen eller ha slagit sitt personliga mål med över en minut. Idag var jag kanske fjärde tjej, och sprang cirka 2 minuter långsammare mot 2008. 1.08.47 då blev kanske 1.10.50 idag.

Jag är inte så besviken, jag gjorde trots allt det jag kunde och grinade av trötthet väl i mål. Jag hade liksom inte mer att ge idag. Det känns skönt att det är över, nu kan jag löpa mer för skojs skull en tid framöver, och flytta fokus till mer styrketräning igen. Därefter blir det skidsäsong och kanske även en marathonsatsning. Det ska jag bestämma en annan gång, en annan kväll.

Och en fika på det.

Några ord en fredag lunch. Vilken osannolikt grå dag… Här uppe på berget ligger fortfarande snön kvar, men nere i byn är det vattenpölar och snöblandat regn.

Igår var det födelsedagsfika för min svägerska, det bjöds på gudomligt god New York blueberry cheesecake. Den smälter i munnen. Och idag är det jag som ska bjuda på fredagsfika! Jag ska bjuda på mjuk pepparkaka med lingongrädde. En försmak av julen och advent!

NU är det snö!

Nu är det inte långt kvar till längdskidåkning i stor mängd! Slingrande spår i Källan under elljuslyktor på rad. Promenader i vinterkvällen med rök ur både skorsten och andedräkt. Vårt vackra dalalandskap - röda hus med vita knutar inbäddade i snöglitter... nåja, då och då ser det ju ut så i alla fall!

Hursom, jag jublar över snön och det vackra vita! Och att det snart är jul! Vi har tack och lov enats i familjen om att byta julklappar, hurra! Och JW har lovat att vi ska ha en egen liten julgran hemma hos oss... och det är bara tre veckor kvar till första advent med både julmarknad och adventsmiddag!

Det doftar snö nu

Det både doftade och smakade snö i luften nu. Motvinden har blåst mot mig hit och med mig hem hela veckan, som att cykla i sirap. Men jag gillar röda kinder och rufs i håret som man får av turen hit. Men faktum är, att jag kommer få vissa problem att cykla till arbetet när det börjar se ut som ovan. Bild stulen från www.dn.se

Nu ska jag försöka få Stockholm Marathon att, trots att jag är anmäld utan avbeställningsskydd, se till faktum och sympati och låta mig återfå en del av anmälningsavgiften. Snälla... Men om inte, det är bara pengar. Orsaken är ju något så mycket större och viktigare.

Jag börjar bli tänd på idéen med Köpenhamn Marathon istället. Finaste JW lovar att han föjer, Honey och mummy har sagt att de kan tänka sig det så i så fall behöver jag inte ens åka själv... Det kanske blir en anmälan dit innan veckan är slut.

Nu börjar tävlingsnerverna inför lördagens Vintervarvet lägga sig utanpå skinnet. Det började när jag läste våra namn i startlistan. Nu är det men håller jag på att bli sjuk?-nojan som har startat. Som inför alla tävlingar jag varit med. Inför Tjejmilen 2008 åt jag x antal hela vitlöksklyftor samt en hel röd, rå paprika för att boosta med vitaminer och driva ut förkylningen. Haha, om jag drog i mig det idag skulle jag inte komma ur sängen på en vecka av magkramp.

Stockholm vs Köpenhamn ...

Nu har det hänt saker! Min hemliga dröm som jag tänkte förverkliga var, så som flera av er gissade, att jag anmält mig till Stockholm Marathon 2010... Pengarna inbetalade, planer började smidas, miljoner tankar kring träning och tävling for runt i huvudet. Men så ringde en person och meddelade en sak, som gjorde att allting plötsligt kullkastades. Ännu mer hemligheter och mysterier på bloggen, alltså! Slutsatsen av detta är, att jag inte under några omständigheter kan starta i Stockholm Marathon 2010.

*

Istället funderar jag nu på att anmäla mig till Köpenhamn Marathon den 23 maj. Så, kära ni, är det några till förutom min kära supporter och älskade pojkvän som kan tänka sig att planera in ett liten härlig tripp till Köpenhamn i slutet av maj och samtidigt, förhoppningsvis, se mig gå i mål på ett marathon?

Så det kan bli!

Ja just det... igår gjorde jag en sak! För mig ganska stort, omvälvande och viktigt. Något som jag drömt om. Tänkte behålla det som en liten skatt i hjärtat och benen några dagar till, även om jag såklart inte kunnat hålla mig från att berätta det för mannen min, och mamma. Någon som kan gissa? :)

En ganska vanlig ganska härlig dag

Cyklar hem genom det duggregn som skulle ha kommit som snö. Det är så skönt att komma hem en stund mitt på dagen, byta bort arbetsmiljön och få tända ett ljus vid köksbordet istället. Det - eller lunchlöpa. Då klarar jag hela eftermiddagen som en dans.

Den här veckan ligger fokuset på skonsam träning, för att ha en pigg och utvilad kropp, pigga ben och ett sinne suget på ansträngning, mjölksyra, svett och en viss plågsamhet på lördag.

*

Kolla även in veckans matlista, jag tycker alla borde lägga ut sina matlistor i inspirierande syfte! Notera även hur vackert utsmyckad veckans lista är... Men att äta pasta tre gånger mån-fre känns inte jättekul, så det kanske får bli ett byte på torsdag! Havregrynsgröt istället, kanske?

Städtanten far fram...

Jo, sådär ser jag också ut när jag städar...

Det är skönt att städa och att rensa. I helgen har vi bland annat tvättat våra mattor, vilket går utmärkt i en relativt stor tvättmaskin... Att bo så litet som vi gör är dessutom en omöjlighet om man inte sorterar, städar och håller undan. Om man nu inte gillar att ha dammtussar stora som kattungar, överfulla diskhoar eller gå slalom mellan prylhögarna...

*

Jag har även städat och rensat bort gammalt och inaktuellt i mitt arbete.*

Och nu kommer turen till bloggen. Förlåt, men ni som inte uppdaterat era bloggar på två-tre månader, länkarna till er ryker nu. Om ni börjar igen, så tar jag tillbaka dem eftersom jag gillar både er och era bloggar.

Friskis&Svettis flow

Sådana här fina ord kan göra vilken dag som helst. Även om jag ser ut som Alexander Schulman på bilden...

Träningsveckan avslutades med Friskis&Svettis. Jag har inget kort där, men var sällskapssjuk och istället för att träna on my own begav jag mig dit, betalade och trängdes på ett Medelpass med många andra som ville träna en söndagskväll. Bland annat var F med h där, i ashet rosa och svart träningsoutfit. Även mamma och storasyster Malin... Numer går jag nästan aldrig på jympa, utan lägger fokuset på styrketräning och löpning. Men det är kul att chocka kroppen med något helt annat ibland!

Jag gillar verkligen Friskis, som var föreningen som fick mig att börja träna regelbundet för snart sex år sedan (våren 2004 i Norrköping). Ibland blir det för mycket masspsykoskänsla när alla hundra står och lyfter armarna mot skyn och följer ledarens minsta vink, men ja, jag gillar det och man dras onekligen med och både jag och syster blir ganska... vilda.

Måndagsminnen

Och det är måndag morgon och jag minns andra måndag morgnar, för en sådär tio månader sedan ungefär, när jag cyklar i motvind till jobbet.

Idag har jag haft en helt, helt underbar måndag från den sekunden jag vaknade. Jag vaknade och log, vilket är en av de mest underbara känslorna som finns i hela världen. - måndag 19 januari

De här dagarna har gett mig så många glädjepiller att jag kan cykla leende hela vägen till det askfatsgråa kommunhuset i morgon, svimfärdig av måndagströttheten. Fast någon har mördat kommunbocken av granris, för den låg omkullvält utanför porten när jag gick förbi idag. - söndag 11 januari

Jag längtar efter vinter nu! Ge oss massor av snö, kyla och is, glittrande stjärnmatta till himmel och snötunga träd...

Under det där molntäcket breder Siljan ut sig. Vem sa att november är en grå månad?

*

Oj, vilken härlig helg jag har haft! Det har varit mycket av allt, och ändå mycket vila och ro. Nu har jag skrivit, skrivit om, raderat, och insett att jag inga ord nu finner, söndag kväll. God natt.