Varför är det så in i bomben svårt att ta emot beröm på ett bra sätt? Igår på gymmet träffade vi min gamla idrottslärare och tillika OS-roddare, och numer tränare åt Lassi Karhonen - Per Pliggen Andersson. Han gav mig fint beröm och sa att han blev imponerad att jag bollade med 40 kg i bänk. Istället för att säga tack vad glad jag blir - vilket jag ju blev - så börjar jag mumla och humma nej fy idag går det då verkligen inte bra jag orkar ingenting. Visserligen kändes det inte så bra, 6 rep x 3 set, men det är ju fånigt att inte kunna ta emot beröm bättre. Det är tråkigt att ge beröm åt en sådan person!
Därför kickstartar vi veckan och måndagen med måndagsberöm!
1. Beröm åt mig och JW som var barnvakter med glans igår åt Gustaf och Vincent i nästan två timmar. Vi klarade både av fika, lek, toalettbesök, middag, diskussion om hur många chokladbollar man bör äta.
2. Beröm åt JW som skruvade ihop vår nya lilla mobila köksö på hjul.
3. Och åt storebror som spelade en bra innebandymatch, åt storasyster som var snyggare än snyggast på hennes partykväll, åt lillasyster som saknas och som alltid är bra.
7 kommentarer:
jasså gick Gustaf på toa de var ju bra sa han till själv?
ååh, pliggen...
Beröm åt jonna som är världens bästa sambo.
ja man borde verkligen bli bättre på att ta emot beröm. det får man ständigt jobba på. du är värd allt beröm. och tack för komplimangen! puss
haha, nää, gjorde vi? vad var det för godis? det kanske kan friska upp minnet på mig. jag minns mest att vi gick och suckade och himlade med ögonen. och lite när han skulle lära dig serva. :)
Tack :) Du saknas också! Och du bör ta åt dig av allt beröm du får, det är sant sant sant.
tack tack och jonathan jag är världens bästa sambo.kram
Skicka en kommentar