Min syster och hennes sambo bygger sitt drömhus i en glänta i vår barndomsby, våra vänner flyttade igår in i sitt hus, ett hus med avundsvärt läge och en underbar trädgård med rönnar, äppelträd och växthus. Jag vrider mig av denna sorts längtan mellan varven. Men vår tid kommer.
Dessutom skriver Underbara Clara om saker jag faktiskt känner igen mig i. Jag är ingen äventyrlig människa. Jag gillar hemma mest. (...)Jag är otroligt hemmakär. Har alltid varit. (...)Jag har ett mycket litet behov av att se nya ställen. Knäppt men sant. Och kanske är det tråkigt och mesigt och lite töntigt. Men det är sån jag är. -Underbara Claras blogg den 27 september.
Mina föräldrars hus i nyårsskrud. Även om det kommer dröja innan längtan besannas, så skulle jag just nu vara nöjd bara att få flytta till en viss lägenhet.
Mina föräldrars hus i nyårsskrud. Även om det kommer dröja innan längtan besannas, så skulle jag just nu vara nöjd bara att få flytta till en viss lägenhet.

Elda, elda, elda! Vi hade ingen elvärme alls i stugan och det var ändå minus varje natt... men inne var det så varmt och mysigt. Det sprakade kontant i vedspisen.
Grannhuset. Vackert med sin lilla glasverandra. Tyvärr inte lika välbesökt som vårt hus, det här står oftast tomt.
Finnmastäkta, vår reservstuga!
Vår "Gäststuga".
Och så "Storstugan"...
Ett av våra "caféer"! Ett bord som någon ställt, mitt i väglöst land, bland myrar, tjärnar, fjälljung, gula björkar och gröna granar. Här fikade vi såklart på en av alla skogsvandringar.
Bron över Fejmån! På vintern åker vi skidor och skoter över denna bro åtskilliga gånger. Nu stod vattnet väldigt högt i Fejmån, flöt fram svart och lugnt.
Jag tycker man ser i mina ögon hur otroligt bra jag mår i Vallen, av det här sekundlösa livet.


















En annan höstvistelse i Vallen, för flera år sen. Jag, Doris och Alva.
Upp mot kokkaffe och fikabröd...





Vi lagade 
Kaffe och smörgås i vårt favoritfågeltorn hann vi också med.
Mamma vid Vålbrändan, februari 2010. Gode gud, ge oss en likadan vinter nu!

I kväll ska vi prova
Fredagsstrumpbyxor, en annan fredag.
En viss uppdatering i garderoben skulle dock inte sitta helt fel. JW säger att han inte tänker kännas vid mig om jag klampar omkring i mina Graninge jakt- och skogskängor en vinter till... Just nu är det mest han som köper kläder åt mig, som den här fina turkosa löparjackan som han kom hem med, bara sådär.

Jag längtar efter Kinnvallsjösätra. Sist jag var där var i slutet av juni. Det är för länge sedan... under vintern och våren var vi där ofta.