En regnig, rosa helg

Lina och jag har haft kontakt på bloggarna ett antal år nu. På den tiden bodde hon i Luleå. Jag minns när hon bestämde sig för att göra en satsning på Järnmannen i Kalmar (Ironman-distans). Sedan dess har hon blivit en triathlet ut i fingerspetsarna. Vi har pratat om att ses så länge och i nu blev det äntligen av! För nu skulle hon ställa upp i Vansbro halv-Ironman. Vansbro ligger ju praktiskt taget bara ett stenkast från Leksand... 

Triathleterna från Varberg campade i vår lägenhet och på lördagen rattade jag över skogen till Vansbro för att heja! Åh, vad jag älskar att supporta på tävlingar! Att det regnade bekom inte mig, jag hade gärna varit där från morgon till kväll. Det är ju bara så kul att vara en del av den fantastiska atmosfären och få se och känna allas prestationer. 

 Ska du heja på Lina, ska du väl liksom vara rosa...

Förhållandena de fick tävla i var gräsliga. Dalarna visade sig från sin sämsta sida. Det var inte ens +10 grader och det regnade precis hela helgen. Jag tror ta mig tusan inte det slutade strila ner för en enda minut... Men med kämparglöd och optimism tog de sig an loppet! Simningen blev ersatt med 6 km terränglöpning. Jag begav mig till varvningen på cykelbanan, där de cyklat 45 km, och bland de snabbare cyklisterna kom "Min Lina" susande. Hon såg så vrålstark ut och fyrade av ett leende.

 När det var dags att växla från 90 km cykel till det avslutade löpmomentet, 21 km, var många deltagare tärda av kylan. Många bröt loppet. Jag förstår dem. Men Varbergsjärn viker inte så lätt. Trots att Lina under växlingen knappt kunde få av sig cykelskor och hjälm, svepte hon snart vidare med sitt lätta löpsteg. Mitt i allt det gråa, regniga, dystra, som en rosa smällkaramell, fylld av explosivitet och uthållighet. Och som hon genomförde loppet! Sjua i sin klass! Jag är stum av beundran!

På kvällen kom hon och hennes träningskompis Ruben till oss i Leksboda. Vi bjöd på mat, ugnsstekta laxfiléer med solrostäcke, färskpotatis, sås, sallad, bröd och en energirik marängswiss till efterrätt. Timmarna gick alldeles för fort, de flög förbi och vi avhandlade många ämnen. Att vi tidigare "bara" haft kontakt på Internet och telefoner, kändes det inte som. Det kändes vemodigt att säga hejdå sent på kvällen, men jag känner mig säker på att vi kommer ses igen.

 Söndagen var en grå historia. Knut brottas med sina tänder, sex stycken uppe nu och de skaver, kliar och besvärar. Dessutom (eller på grund av) har han fått en rejäl snuva med rinnande näsa och ögon.

Vi tog oss ner till fåren för att säga hej och mata dem med kex. Det uppskattade både vi och fåren.

Just nu känner jag mig ganska omotiverad till det mesta utom att ta det lugnt, hänga med nära och kära och fika. Sömnbristen tar ut sin rätt och trots att jag vet att jag både behöver och mår bra av att träna så sitter det långt inne. Jag hoppas att Olsnäsloppet och det faktum att alla syskon med respektive ska vara med, ska ge mig en spark i baken...

Intensiva dagar

Sedan sist har det varit full rulle. Vi har nämligen haft dop för vår Knut Valentin! Vi valde att "bara" samla närmsta familjen, dvs. syskon med familjer, föräldrar och farföräldrar. Då vi är en stor familj blev det ändå över 30 stycken! Det var en solig aprillördag och det blev så fint allting. Vi kände oss som världens rikaste med våra familjer samlade för att fira Knut. Bilder därifrån kommer, när jag fått dem från mina systrar... 

Dessvärre har jag blivit dunderförkyld med halsont, hosta, trött och matt. Det känns tråkigt eftersom jag sprang så bra och tyckte det var så himla kul! Men det hade kunnat vara mycket värre och om några dagar är på banan igen. Tills dess händer det mycket annat spännande... hoppas kunna berätta mer sen. 

Söndagshej

Han ser oskyldig ut men på nätterna.... 

En liten hälsning på söndagskvällen...

Vi har haft en fin helg med bl.a. fika med föräldragruppen i fredags (sju underbara bäbisar som låg på rad och blev fotograferade, en fantastisk syn) firande av Alla Hjärtans Dag och Knut Valentins namnsdag, och en riktigt loj lördag. Vår pojke har börjat äta varannan timme nätterna igenom vilket gör mig riktigt slut. Så i lördags ställde jag in det jag planerat, vilket jag har väldigt svårt för, och var mest bara hemma. Sambon sprang två mil i snöstormen och vi följde med honom och fikade på konditori efteråt. Många fantastiska prestationer i skidspåren på OS har jag njutit av.

Idag har jag och mamma åkt längdskidor. Det var svettigt i de regnvåta spåren... och jag är galet svag framför allt i bålen. Magmusklerna känns inte bara separerade, utan totalt bortblåsta. Stakåkningen går inget vidare, alltså! Nu har vi, eller JW snarare, lyckats få Knut att somna om en gång utan amning. Det känner vi oss nöjda med. Hur natten blir kan man aldrig veta...

En bal på slottet

De sista dagarna har gått i "firandets tecken". Det började i fredags med att min JW blev färdig sjuksköterska! Vi var på ett högtidligt examensfirande i Kristinekyrkan i Falun. Jag fick bita mig i läppen för att inte gråta när JW tågade ner med sin klass efter att ha mottagit "sjuksköterskebroschen". Så mycket slit som ligger bakom det, nu är tre år till ända som student och det nya livet som yrkesarbetande börjar! 

Tidigt i lördags morse packade vi in oss i svärföräldrarnas bil och reste mot vackra Görvälns slott i Järfälla. Där skulle Cecilia och Johan gifta sig, och deras son, Knuts kusin, namnges! Åh, vilken dag! 

 Och ögonen tårades igen. Så vidunderligt vackra, starka och fulla av kärlek.

 En trött kille... som piggnade till efter en långpromenad med farbror.

 Axel hade såklart masdräkten på sig!

 Flera av gästerna hade Leksandsdräkter.

Vi bodde kvar på slottet och det var det flottaste hotell jag bott på! Knuts första natt på hotell, han var som en liten kung! Det ska vara stil på stället, tyckte han.

Jag hade köpt en ny klänning från Asos. Hår och makeup blev ett hafsverk klockan 5.55 på morgonen men med lite rouge på kinderna så ser man ju i alla fall mer levande än död ut.

Det var ett och ett halvt underbart dygn. All mat som serverades var fantastisk god och liksom smälte i gommen. Frukostbuffén var inte den största, men nog den bästa, jag ätit. Alltifrån hembakt, nybakt bröd till plättar med körsbärssylt och vispgrädde...

Hemma igen tog jag mig igen igenom motståndet och gav mig ut på en kort springtur. Längsta och snabbaste hittills, jag varvade 3-4 min jogg med 1-2 min gång.

Knut hade ätit ganska nyss men trots detta fick han ett totalt sammanbrott när jag var borta. Jag avslutade springturen med att handla, och fick efter ett telefonsamtal hemifrån SPRINGA hem med matkassarna i händerna. Den synen... Jag möttes av en liten pojke som var helt ifrån sig. Han åt, sov, åt och sov igen i nästan 13 timmar. Med några matstopp förstås. Det tar på krafterna att gå på fest!

Julafton till nyår

2014 - ett nytt år! 2013 var det mest fantastiska året hittills... 2012 var på flera sätt ett mindre bra år med en hel del motgångar. Men så kom 2013, och inte många veckor in på det nya året fick vi veta att vi väntade Knut. Och sedan följde det mest spännande, magiska och kärleksfulla året hittills i livet!

Vi firade julafton hos mamma och pappa, juldagen hos Knuts farfar och juldagen hos hans farmor. Nyårsafton firade vi hos lillasyster i Östanhol, sex vuxna och tre bäbisar födda 2013! Även om jag har en tudelad inställning till fyrverkerier var det häftigt att stå på deras altan och blicka ut över Siljan och se mängder med fyrverkerier från olika stränder och hamnar runt sjön.

Julen har varit underbar. På minussidan finns att både JW och Knut blivit sjuka igen. Jag känner tyvärr en viss stress att inte "räcka till" också. Vi har väldigt stor familj och många vänner, som jag skulle vilja hinna träffa mycket mer. Var och en av dem. Men dagarna och tiden räcker inte riktigt. På det sättet kan jag längta till januari, vardag, rosa tulpaner, falukorv och löpturer.

Och igår, på årets första dag, så inledde jag löparåret. Jag varvade gång 2 min med springning 2 minuter i totalt 25 minuter. Det kändes lätt, bra och lyckligt. Väl hemma igen kämpade jag på med de tråkiga "Mammamage"-övningarna.

2014 - vilket år det kommer bli! Knuts första år! Elis som fyller 1 redan i mars. Limsjön marathon! Bäbisar som kommer födas av nära och kära till oss!

Underbara december

Tiden före jul är den allra mest härliga! Jag njuter som mest då. Därför har jag börjat "fuska", jag tar fram allt pynt, tomtar och änglar, redan första advent. Och granen ska helst kläs till Lucia... varför vänta längre? Det är ändå innan jag uppskattar det mest. Efter nyår vill jag mest ta bort allt och köpa årets första tulpanbukett...

I år är allt ännu mer underbart. Att sitta i soffan och mysa, amma och leka med Knut i vårt julpyntade hem...
Knut väger nu som en mindre julgris, 5.4 kilo... hans stadiga viktuppgång är frukten av täta amningar. Men jag är lyckligt lottad att amningen fungerar så bra och än så länge tycker jag att det är mysigt att amma.

Men en viss stress blir det tyvärr alltid också. Som när jag kom på att det är mindre än två veckor till julafton utan att jag köpt en enda julklapp...

Hur firar du julen? Är det glädje, stress eller både och?

Förra året, dagen före julafton på julfrukost i Tällberg. Tyvärr inte lika mycket snö i år, men när vi vaknade imorse snöade det för fullt så nu är det i alla fall vitt ute!

Jul på Åkerö

Vår julgran förra året! Innan denna helg är slut hoppas jag årets är påklädd... 

Andra advent

I helgen träffade Knut sin gammelfarfar och gammelfarmor för första gången! (Min sambos farföräldrar, alltså)

 Gammelfarfar var lycklig! Vi också!

 Knut har haft en helg där han ätit, ätit och... ätit! Däremellan inte helt nöjd. Men trots detta stod han i centrum för uppmärksamheten och var vår älskade lilla medelpunkt ändå, såklart!

Imorse visade termometern -14. Skulle jag och Knut våga oss ut? Han sover ju så mycket bättre ute, i vagnen... Vi fick råd från mer erfarna föräldrar och packade ner Knut i varm overall och åkpåse.

 Och han sov som en stock... när han väl kom in i värmen igen verkade han mest upprörd över att inte få vara utomhus längre! (Jag tyckte två timmar kunde räcka innan jag bar in vagnöverdelen)

Nu börjar han veva bredvid mig i soffan, så jag får skynda mig att avsluta detta inlägg...

Sex veckor i rasande fart

Mitt bloggande går verkligen inget vidare just nu! Dagarna går och bloggen den mår... dåligt? Idag är det sex veckor sen Knut föddes! Han växer så det knakar, nu väger han snart 5 kg! Nästan 4900 gram när han vägdes i torsdags. 

Under veckan som gick började JW sin sista praktikperiod som sjuksköterskestudent, det närmar sig examen! Det innebär att han tyvärr är borta mycket just nu. Jag hade mycket sällskap av andra under veckan men vi saknade pappa förstås. Eftersom det är första advent idag så adventspysslade vi en del. Jag gick många långa promenader och tog några försiktiga joggsteg. I morgon tänkte jag gå en promenad runt Limsjön cirka 8 km. Det är nog sista chansen innan snön kommer. I vår kommer jag och Knut att röra oss där ofta, hoppas jag!

Glad advent på er och hoppas ni kikar in här ibland, de glesa inläggen till trots... 

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10...

Jag var mentalt förberedd på att "gå över tiden". Det är jag nu glad för, då jag åtminstone inte trodde att jag skulle få barn före eller på utsatt datum.

Men jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att gå över 10 dagar. Hur det skulle kännas och vara. Det är en situation som är svår att förklara... Den här väntan liknar ingenting annat. Men vi blir så enormt peppade och stärkta av alla vänner och familj.

Första dagarna var jag fortfarande pigg, +1 dag styrketränade jag, +4 dagar cyklade jag 12 km. Men från i tisdags kväll, +6, när (för)värkarna började, så känner jag mig inte så pigg längre. Jag sover nattetid med 90-120 minuters intervaller och vaknar av värkar och ont i kroppen. Men mest är det utmattande mentalt.

Jag vet inte om jag kommer blogga något mer nu innan förlossningen, det finns inte så mycket att skriva om heller då dagarna ser ganska likadana ut. Igår fyllde jag år och idag har jag varit ute på en del trevligheter visserligen.

Håll tummarna! Och häng med på Instagram där det går snabbare att få fram ett inlägg... där får ni bland annat se småfågelmataren som jag fick av JW i present. Jag är helt orimligt till mig över denna, att sitta och se fåglarna komma flytgande och hämta frö. Idag började jag nästan gråta när det kom en domherre...

Bilden lånad här... 

Hösthästar och prassellöv

Det har varit en fin helg det här, även om jag inte har fått göra det jag helst vill just nu. Vi har varit på loppis, fyndat en snygg ljusstake för 15 kronor, fikat med familjen Andersson Hansen, blivit bjudna på middag av svärmor, fikat på Siljans konditori, cyklat 12 km idag, nu är JW ute och springer... Och en hel del vila mellan dessa aktiviteter! 

 Hösthäst i Vargnäs.

 Lycka by.

 Strandpromenaden.

 Ute och cyklar.

Dagens träd.

Jag hoppas ni haft en underbar helg i höstsolen. Alltså, när var det "dåligt" väder sist? April? Vi får hoppas att detta även innebär mycket nederbörd i form av snö i vinter! Eller kommer det torra vädret stå sig året ut?

Hem hemma hemmet

Det blir många timmar som spenderas hemma just nu! Några längre äventyr törs vi inte ge oss ut på, och det har funnits mycket att fixa med hemma. Nu börjar vi dock komma i ordning (det är ju bara ett år sen vi flyttade till denna lägenhet liksom...) och jag njuter av att vara hemma. Tur - för även kommande månader kommer ju till stor del tillbringas... hemma!

Nåja, igår var jag faktiskt i Östanhol större delen av dagen och idag har vi varit på kalas i Rutebo. En dålig natts sömn, men en bra söndag. Vi lyxade till det med världens godaste mat - tjälknöl på älg, potatisgratäng och svampsås. Det finns nog ingenting som är godare. I morgon är det som bekant måndag igen och jag känner mig så frisk att jag nog kan göra något mer aktivt i morgon, även om det är svårt att planera nu! En långpromenad eller ett lätt styrkepass. Vi får se. Det känns spännande att kliva in i veckan med "vårt datum"... hisnande.

Regnig lördag

Den här situationen liknar ingenting annat! Du väntar på ditt livs största händelse alla kategorier, utan konkurrens, men du vet inte NÄR! Bara att det är SNART! Men snart kan vara i natt, eller om flera veckor. Väldigt märkligt...

Idag skulle det storstädas hemma hos oss, men jag fick inte vara med! Jag åkte på loppis, köpte en trasmatta och fortsatte sedan vidare till min lillasyster och deras hus dit de flyttat igår. Det händer så mycket i våra liv nu, 2013! De har köpt världens vackraste hus vid Siljan, jag är grön av avund (jag unnar verkligen dem detta) och överlycklig på samma gång. Det är så underbart att ha alla syskon samlade i Leksand igen!

Nu är det lördagskväll, jag är så enormt trött, ska äta fruktsallad och glass och sen sova tror jag...