Mot detta...

I kväll ska jag och JW sitta i denna stuga, vid ett stort fönster... 

...och titta ut över detta. (Bilder lånade av Malin). Med elden sprakande i kaminen och vedspisen, en skål godis, ett glas vin och en oslagbar fredagskänsla!

Stackars oss.

Lätt&Lagom i skolan

Leksands kommun kommer att byta ut den röda standardmjölken mot grön mellanmjölk. De byter även ut Bregott mot Lätt&Lagom, i extremt icke miljövänliga portionsförpackningar. – Vi gör det för barnens bästa, sa kostchef Tullie Sundberg när föräldrar undrade varför under ett möte. Det kan vi läsa i dagens Falu Kuriren.

Även i Dala-Demokraten skriver man om den rapport som visar att många barn över överviktiga. Ett led i att skapa bättre förutsättningar är alltså att byta ut mjölk och smör mot lättare alternativ.  

Jag känner mig tudelad till detta! Och ena sidan hävdar en läkare att Lätt&Lagom är bättre då det innehåller mindre mättat fett. Och andra sidan så läser jag Lätt&Lagoms innehållsförteckning och finner att frånsett rapsolja innehåller det en hel del annat... Bregotts innehållsförteckning visar på mindre tillsatser och idel "naturliga ingredienser". 

En liten Twitter-debatt inleddes där ordförande för Stöd och Lärande (fd Bildningsnämnden) Sakarias Winberg skrev till mig att "för mycket av det goda gör att hjärt- och kärlsjukdomar tilltar". Jag menade att man silar mygg och sväljer kameler, det är knappast smöret på mackorna som är problemet. Jag fick då som svar att detta är en av flera åtgärder, jag väntar nu på att få mail om vad de ytterligare åtgärderna består i. Och ja, känner mig som en påstridig kommuninnevånare men visst är detta frågor som engagerar!

Personligen föreslår jag fler idrottstimmar i skolan, jag hörde att förskoleleverna på en av kommunens skolor idrott en gång varannan vecka! Här finns det mycket att göra, vissa skolor inför lek- och idrottstimmar flera gånger i veckan för att uppmuntra till rörelse. Ekologisk, närproducerad mat (som jag vet försvåras till viss del pga. upphandlingslagar) och andra åtgärder som fokuserar på positiv kroppsbild och glädjefyllt förhållande till mat förespråkar jag. 

Att börja inför lättprodukter även för småbarn - det känner jag mig spontant tveksam till! Vad tycker du?

Längtan, längtan, längtan

Jag sitter och bläddrar i våra respektive scheman. När ska vi åka till Kinnvallsjösätra för höstlov? Jag älskar mina Kinnvallsjösätra-rutiner, att åka dit varje år vid ungefär samma tidpunkter. Tre år på rad har vi åkt upp en höstlov i augusti-september...

2009
2010
2011

Nu är allt svårare eftersom JW gör praktik på lasarettet och har ett schema som sträcker sig över både kvällar och helger, och jag jobbar heltid. Men det måste gå, det bara måste!

Det är detaljerna som skapar helheten

Jag älskar detaljer.

Den nyckfulla vinden, som mest känns emot och inte särskilt mycket med. Den trätorra doften från rykande skorstenar om kvällarna. Råmande kor i hagarna. En katt som springer över vägen med en stor sork i munnen. Den första höstkylan som nyper kinderna rosiga.

Men detaljer ska ses och upplevas. När jag tittar på en tv-skärm får jag varken rosiga kinder eller känna doften från ved som eldas.

Därför måste jag ut, ut, ut, Uppleva livet. Jag är mest rädd för att glömma bort att leva.

Fotografi: Elina

Att bo i lilla Leksand

Vi bor på en liten, liten ort. 15 000 invånare i hela kommunen. Ändå tycker inte jag Leksand känns så litet! På högstadiet var det många som öste sitt förakt över hemkommunen, som pratade om hur de fortast möjligt skulle ta sig härifrån... Jag minns att jag aldrig kände igen mig i det där. Heller har jag aldrig känt igen mig i "det finns ju så lite att göra" eller "det är så litet utbud"-citaten. Mitt stora problem brukar vara att jag har för mycket att göra, för många intressen och för lite tid...

Såklart förstår jag att det är beroende på vad du har för intressen i livet. Vi är sportintresserade och Leksand är en rik idrottskommun med stort föreningsliv i många olika idrotter. Det finns fantastisk skog, natur och möjligheter att utöva mängder med sport och friluftsliv.

Idag funderade jag över detta vid två tillfällen. Först när vi träffade några vänner för en lunch. Några av dem bor i Stockholm och en annan ska snart flytta till Linköping. Det känns tråkigt att säga hejdå och inte veta när vi kan ses igen, jag hoppas att de flyttar tillbaka för gott snart!

När jag senare sprang runt Limsjön upptäckte jag tre stycken lösa Highland Cattle-kor. Det kändes halvläskigt, de har ju långa, vassa horn! När jag kom hem ringde jag upp en av kommungubbarna som har hand om korna och berättade det. Sånt som man vet på ett litet ställe, vem som jobbar med vad och vem man ska ringa om korna har rymt...

En fin golfklubb har vi också! Igår spelade JW en lagtävling, som hans lag vann! Hurra! Jag har inte hört vad priset är ännu, men räknar med att jobba i några månader till och sen bli golffru på heltid. Några miljoner i prispengar är väl en rimlig summa, kan jag tycka!

Träna med puls

Puls har man förhoppningsvis alltid, hög, låg eller normal.

Idag satte jag på mig pulsbandet innan jag drog iväg med landsvägscykeln. Det var nog första gången jag hade pulsbandet på mig under cykling. Medelpulsen landade på 144, maxpuls på 167. Vad är era erfarenheter av puls under cykling jämfört med t.ex. löpning eller skidåkning? Jag har ju vanligtvis en högre både medel- och maxpuls under löpning. Det "känns" ju givetvis också, det hade jag inte behövt något pulsband för att tala om.

Efter cykelturen, som jag valde att avsluta efter drygt 32 km då jag var genomblöt och kall (att cykla i spöregn börjar bli en vana) pausade jag en timme, åt smoothie och ägg. Därefter gav jag mig mot gymmet för ett pass axlar, mage och rygg. En dubbel minsann, det var inte igår. Helgen är bästa tiden att träna, då har man tid och kan spontanträna! I morgon hoppas jag så att vaden håller för löpning!

Magdas Medaljpasta, en laddning chokladbollar (raw food kallas det visst), en kanna te och en hyrfilm uppskattade jag och min trötta kropp under lördagskvällen!

Dagens glada

Nu är jag inne på sjunde veckan av kontinuerlig styrketräning. Det känns helt otroligt att jag fått träna 7 veckor utan minsta ofrivilligt uppehåll! Inte en förkylning - nu får jag väl det bara för att jag skriver det...

Jag börjar förstå vad de pratar om, de som säger att utveckling och framgångar får man när man varit skadefri och frisk och därmed fått kontinuitet i sin träning!

Jag har fortfarande kvar mitt mål att lyfta bänkpress 50 kg i slutet av sommaren (början på september). Idag lyfte jag 45 kg 3 x 6 rep. Det känns häftigt att jag kunnat hålla mig till min plan exakt och utökat vecka för vecka precis så som jag tänkt. I mitten av juli klarade jag inte 3 x 8 på 40 kg. Nästa gång gör jag det förhoppningsvis på 45 kg.

Men sen då? Ja, jag tänker nog att jag kommer lyfta mellan 40-50 kilo men klara fler och fler repetitioner. Det låter kanske som den enda övning jag gör är bänkpress, men jag gör mycket annat också... Det är roligt att se hur jag orkar mer och utmanar mig mer i alla muskelgrupper och övningar jag ger mig i kast med.

Styrketräningen är ett viktigt led i min satsning mot vintern och skidåkningen. Jag är anmäld till Vasaloppet nästa år också, och hoppas ta stora kliv framåt i min utveckling som skidåkare i vinter. Målsättning får jag återkomma om! Att träna både tung och funktionell styrketräning är viktigt för längdskidåkare! Att ha en stark överkropp har varit mig till stor nytta som skidåkare.

Jag längtar!

Löparäpplet

I kväll fick jag liksom ta ett litet, litet bett av löparäpplet. Känna av smaken, hur gott det kan vara. En skymmande augustikväll, med krispig luft. En mjuk stig runt Limsjön och löv som börjar gå mot gult. En sambo som sprang med lätta steg och var farthållare, och som blivit riktigt springmotiverad sista tiden.

Jag fick inte äta hela äpplet. Magen krånglade och vaden var stel och stum. Inte direkt någon ohanterlig smärta, men inte heller någon eufori. Det blev knappt 8 kilometer där jag fick lov att länga in korta gångavsnitt sista kilometrarna.

Men jag fick känna smaken, och jag vet att det är värt att fortsätta kämpa för.

Så tänker jag

Ulrika vandrar hela Kungsleden, 45 mil. Det beräknas ta ungefär en månad. Hälften av den tiden vandrar hon ensam.

Jag är grön av avund, och enormt inspirerad. Snacka om att uppfylla drömmar!

Jag har också drömmar att förverkliga. En del handlar om skogen, fäboden.

Andra drömmar handlar om att få ta en liten del av det jag brinner för, och göra på dagtid, på vardagar. Att kanske kunna arbeta med det jag gör nu en viss procent, och något annat på resten av tiden. Jag har svårt att se att jag kommer att jobba heltid hela mitt yrkesliv på det sätt jag gör nu.

När jag sitter under lysrören växer drömmarna sig starka. Jag är allergisk mot lysrör, kollegorna undrar varför jag ofta sitter i mörker. Hellre mörker än lysrör som får det att klia i mitt skinn och bulta i mitt huvud. 

Om jag är arbetsskygg? Nej, verkligen inte. Jag kan ibland jobba för två. Effektivitet är mitt mellannamn. Men jag tror på balans och kontraster. Jag tror på att mycket av livet är det som finns utanför arbetet.

En norrman sa till mig att i Norge går det inte att få tag på en människa på fredag eftermiddag. Alla är på väg till sina hytter, ut på fjället. Att där jobbar man mer för sin fritid, för ledigheten.

Ibland känner jag mig mer norsk. Eller som en fjällbjörk. När längtan växer.

Sommar och löpning

 

Löpningen under 2012 har verkligen inte gått radrätt! Men blir saker någonsin som man tänkt sig? Nej, det är bara att inse att ingenting någonsin blir som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå!

Vasaloppet och Vättenrundan, återkommande förkylningar, vadskadan... Men när jag väl har fått till det så har löpningen gett mig storslagna upplevelser, Påskutmaningen, Limsjön marathon, sommarsolståndslöpning till Åsleden, Blodomloppet, Vansbro terrängmarathon. Men däremellan har det inte blivit så mycket kontinuerlig löpning.

Nu hoppas jag att vaden börjar bli i skick att utöka löpträningen. Lidingöloppet ska avverkas, så är det bara. Annars går Klassikern 2012 om intet! Kanske är mitt först uppsatta mål för Lidingöloppet orealistiskt. Jag vet inte. Just nu får jag bara fokusera på att komma upp i distans och mängd igen. Fart sliter och korta intervaller, som är dökul, lär inte göra så mycket nytta nu. Jag vill gärna baka in en del backar i distanspassen. Distans och backar, det är så jag tänker mig det. Tror ni att jag tänker rätt?

Det är en besvikelse att jag åkte på en skada igen, jag tycker inte det är riktigt förtjänt, och jag känner en liten sorg att sommarlöpningen blev utebliven. Men nu kan det bara bli bättre, och att gräma sig gör som bekant ingenting bättre. Jag får se det positiva, att jag blivit starkare både i gymmet och på cykelsadeln under dessa 6-7 veckor...

Några rader från Motala

 I ett litet grönt hus...

 Fika på Övralid

 Vidunderlig utsikt över Vättern, som tyvärr inte syns så bra på fotografi då vädret var grått

Bernt knäppte ett kort på oss på väg ut på en liten springtur. Drygt 6 km, längsta sammanhållna springturen på 1.5 månad. Vaden kändes av litegrann, stelt och stumt, men ingen direkt smärta varken under eller efter passet.

 På kvällen kom faster N och K på middag

Idag var vädret bättre. Springformen är dock inte mycket att hänga i julgranen... Knappt 9 km sprang vi idag och jag blev riktigt trött. Men man måste ju börja någonstans, 6 veckors uppehåll gör ju inte susen direkt.

Men mycket av dagen spenderade vi på altanen i flödande solsken!

Underbart är kort!?

Enda chansen att få till träning idag var på lunchen! Eller kliva upp väldigt tidigt, och det kändes inte så lockande.

Med hjälp av friskvårdstimmen kunde jag bege mig till gymmet för ett pass styrketräning. En kort uppvärmning på crosstrainern (som jag nyligen "upptäckt") och sen öste jag på med bröst, triceps och ben. Ingen tid för att maska runt, jag måste utnyttja de dyrbara minutrarna jag hade till mitt förfogande. Prövade lyfta på 40 kg i bänkpressen, 4 rep, det kändes lätt! Då lade jag på 5 kg till, 45 kg, säsongsbästa om det går... Och det gick ju! 3 set x 4 rep på 45 kg och därefter ytterligare 4 rep på 40 kg. Därmed följer jag prick mitt schema för utökning, och hoppet lever om att kunna maxlyfta på 50 kg om några veckor!

45 svettiga minuter!

I eftermiddag far vi ner till ett litet grönt hus i Motala. Vi ska vara där tills på måndag och det ska bli så mysigt! 

På vift

Jag är i Stockholm. Igår gick jag upp klockan 04:50, gick genom dimman till tågstationen och for iväg. Efter en lång kursdag längtade jag mest hem. Att bo själv på hotell är inte så kul som det låter.

Efter kursdagen idag ska jag träffa en av mina äldsta vänner och det ser jag mycket fram emot! Vi ska ut på en liten springtur, och jag ska ha min Vansbro Marathon-tröja på mig (reklam för Dalarna) och illrosa kompressionsstrumpor. Säg hej om du ser oss!

Limsjön marathon 2013

Visst kör vi även 2013! Alltså, Limsjön marathon. 

2012 - premiäråret! 80 deltog! Mängder av personliga distansrekord slogs! 11 stycken tog sig igenom alla 6 varv. Jag tippar inför 2013 - 150 deltagare och många som vågar sig på alla 6 varv!

Håll utkik på Twitter, bloggen, Facebook för mer information. Jag kommer inom kort att spika ett datum och sedan startar planeringen på allvar. Jag vill gärna ha era synpunkter, både hur ni upplevde 2012 års upplaga och önskemål inför 2013. Har ni en stund över kan ni skicka dem till jonnafartfylld@yahoo.se

Ut och spring med er! (Själv åker jag på kurs 5:45 imorgon bitti, men hoppas få till både styrketräning och joggning på plats i storstan...)

Kalastider!

Nu börjar riktiga kalastider! I min familj fyller majoriteten år mellan 11 augusti-7 oktober. Vi springer på kalas var och varannan dag, klär oss i skjorta eller klänning, äter tårta, öppnar paket och har det bra! Idag var det kalas för Malin och Odin! Och för en stund lyckades jag vara totalt närvarande i nuet och känna fullständig lycka att vara omgiven av en stor, varm familj, en solig augustidag 2012. Ett stråk av någonting obeskrivligt som gav mig tårar i ögonen. Det är sådana dagar jag kan titta tillbaka på i framtiden.

Fulltankad av detta magiska, och kaffe och tårta såklart, cyklade jag ut med min landsvägcykel. Drygt 75 km stannade färddatorn till slut på, 2.54 timme cykling. Vi lade in klättringar upp på baksidan av Björkberget i dagens pass, då sved det i benen! Och när jag susade fram på raksträckan efter Siljansnäs mot Gesunda, alla som cyklat Siljan Runt eller åkt bil där vet vart jag menar, omgiven av susande skog, på en svagt lutande enslig väg, då är frihetskänslan överväldigande.

Längta

Jag och Elina pratade om att vi är duktiga på att glorifiera det som komma skall... På slutet av sommaren drömmer vi om hösten. Om mörkret, de tända ljusen, vardagslunken, höstfärgerna, den höga hösthimlen. Kanske ska man försöka vara här och nu? Och visst är det väl sommar fortfarande, på sätt och vis. Jag badade i Siljan både igår och idag. 

Men jag är tacksam att jag har förmågan att längta. Jag gruvar mig inte inför hösten, inte ens fast sommaren varit eländigt grå och regntung. Jag längtar. 

Och det ser ju nästan ut som höst redan? Då kanske det börjar bli dags att spika ett datum för Limsjön marathon 2013 då? Det blir fint att planera nästa år under mörka höst- och vinterkvällar.

Besök hos sjukgymnast

Fem veckor på dagen efter Vansbro terrängmarathon, uppsökte jag sjukgymnast. Den här sommaren blev inte riktigt som jag tänkt ur löparperspektiv. Ibland vill jag bara skrika rätt ut av frustration! Jag saknar löpningen så förbannat och ser mina förhoppningar rinna mig ur händerna...

Min ordinarie sjukgymnast är på semester så idag besökte jag Insjöns Sjukgymnastik. Det är min vad och fotled som krånglat, jag har känt smärta när jag gått, sprungit och hoppat på foten. Många hobbydiagnoser har seglat genom mitt huvud... Doktor Google har konsulterats ett antal gånger utan att kunna ge ett svar.

Och svar fick jag inte nu heller, det hade jag heller inte förväntat mig. Någon form av överansträngning efter terrängloppet, kanske i kombination med Vansbrosimningen, tycks ge mig dessa problem. Vänster hälsena var tjockare än högre, men det var marginellt. Fortsatt aktivering, i form av icke-smärtsamma aktiviteter, rehabträning, töjning, stabilisering och eventuellt antiinflammatoriska tabletter.

I allra värsta fall kan det vara en stressfraktur, men det trodde hon inte. Möjligen en liten ledbandsskada.

Det är bara att fortsätta traggla på! Nästa vecka ska jag pröva ett pass där jag växlar gång och jogg tror jag.

Tunsta, Insjön utanför sjukgymnastiken



Cykla på bulle

Eller rulle? Mulle? Kedja?

JW fick för sig att vi skulle köra tempo idag. Jag suckade tyst inombords. Det är ju så mycket roligare att cykla i bekvämt tempo! Att kunna prata om ditt och datt, begrunda att rönnbären blivit röda, gräset gult och Siljan djupblå.

Men nej, vi skulle cykla snabbt, och vi skulle cykla på belgisk bulle. Rulle. Kedja.

Det var som jag anade innan inte alls lika kul som att cykla i prattempo. De tre cyklisterna bytte knappt ett ord under en timmes cykling. Det brände i låren och hjärtat dunkade fort. Jag försökte tänka taktiskt i bullekörningen och smart som man är gick jag upp och drog där det ändå är lättåkt! Haha, det misstänkte ni aldrig va!?

Plågan gav utdelning, 30 km avverkades med snitt på cirka 30 km/h. Lillördag som det är firade jag sedan med färskt bröd och gott te, som den partyprinsessa jag är!

Ryter till...

OS är fantastiskt! Men det rör också upp en del känslor. Vilka medaljer väger tyngst, till exempel? En viss (ö)känd triathlet missade inte sin chans att provocera när han deklarerade att det var skönt att Sverige till slut fick en riktig medalj i triathlon. "Ponnys och segling" räknades inte riktigt.

Jag såg att även några andra tuffingar hakade på. Är man så pytteliten själv att man måste klättra upp på andra och kika ner, för att känna sig större? Känns de egna framgångarna större om man meddelar att andras framgångar är mindre?

"Till Idrottsgalan nästa år kommer det hästar och båtar", läste jag också. Det är ju ungefär samma logik som att det skulle komma skidor och cyklar? Men de idrotterna blir aldrig ifrågasatta.

Framgång föder framgång. Att någon annan lyckas behöver inte betyda att du lyckas mindre.

Igår kväll var det dags igen. Damerna tävlade i kulstötning och kommentarerna lät inte vänta på sig... Det var mycket åsikter om "är det kvinnor eller män" och åsikter om deras utseende i allmänhet. Som Mikael skrev, det är väl inte direkt kvinnlighet de tävlar i? Eller är det en skönhetstävling? Och vad är kvinnligt i typisk mening?

Men varför ens bli förvånad. Kvinnor ska ständigt bli bedömda efter skönhet, utseende och kvinnlighet. Det är inte bara inom sportens värld, samma sak gäller kvinnliga politiker, företagare och vad du vill. Att vara begåvad, det räcker inte...

Jag vill bli stark!

Igår kände jag mig som överkörd av en traktor med timmer på släp. Jag funderade... och funderade... håller jag på att bli sjuk? Till slut bestämde jag mig ändå för att gå till gymmet och köra mitt måndagspass - bröst, triceps, axlar och ben.

Och ännu en gång lurades känslan - det gick riktigt bra! Under de 4-5 veckor som jag nu styrketränat kontinuerligt har jag tagit ikapp mycket av det jag tappade under uppehållet. Bänkpressen fick sig en match och nu kändes det helt kontrollerat att lyfta 40 kg 8 x 3. Nästa vecka ska jag börja pröva på 45 kg. Dessvärre styrketränar jag alltid ensam och det är riskabelt att lyfta den där sista skakande repetetionen när du inte har någon som passar bakom.

Träning tar och ger energi. Väl hemma rostade jag müsli och poppade popcorn. Vi fick sen se Johan Eurén brotta sig till ett brons i OS! Så imponerande och inspirerande. Det kanske inte är en slump att jag just nu inspireras extra mycket av styrkegrenar, eftersom jag inte kan löpträna och måste fokusera på styrka och alternativ träning.

När min mamma sedan skrev att min morfar, som dog innan jag föddes, varit aktiv brottare blev jag väldigt nyfiken! Det vill jag veta mer om! Med morfar som brottare och farfar som skogs- och träarbetare kanske det är i gymmet och bland vikterna jag hör hemma? Skämt åsido, att styrketräna känns roligare och mer inspirerande än på länge!

Sweet sunday

Efter en härlig lördag med supportande på löpartävling och kräftskiva, väntade en ytterligare ledig dag. Söndag är kanske veckans bästa dag! 

Sovmorgon och lång frukost framför OS, innan vi pumpade däcken på landsvägscyklarna stenhårda och gav oss iväg i solskenet. Vi tänkte cykla långt, nåja, det fanns delade meningar om det, och det blev inte så långt. Ett kort långpass? Vad är långt i cykeltermer? Över vackra Tällbergs backar, fram i Kullsbjörken, Rättvik, Sjurberg och upp till Nittsjö.

Där finns ett fantastiskt litet kafé där vi blev serverade kaffe i små blommiga kaffekoppar (kopparna är så små så det är fri påtår sa kaféägaren). Vi satt i solen och njöt innan vi trampade hemåt igen. 63 km och snittfarten blev bra även idag, över 27 km/h. Jag kände mig så stark hela vägen, backarna kändes som småpotatis när jag tryckte på uppför, det är kul att cykla nu! Det märks att jag tillbringat mer tid på landsvägscykeln. Även om det varit ofrivilligt mycket cykel så är det roligt att bli starkare på sadeln... 

Kvällen avslutade vi med att grilla tillsammans med mina tre syskon och deras familjer! Vi grillade grillspett, bananer med choklad, sjöng kampsånger, skrattade och grinade. En underbar kväll - jag är så oerhört glad över sambo, mina syskon, svågrar, svägerskor och syskonbarn som fyller livet med kärlek!

Tällberg halvmarathon

Löparna i Tällberg Halvmarathon radade upp imponerande insatser på den kuperade, tuffa men vackra banan! Strålande solsken och kända löpare på startfältet... Jag och JW var där som supportrar!

 Jonas Buud strax innan 10 km

 Landslagsesset i orientering, Helena Jansson, som tyvärr tvingades bryta (hon låg tvåa vid 10 km tror jag)

 Finbesök av Orka mera-Anna! Anna log och såg stark ut när hon flög förbi med sin eleganta tå-löpning!

 Jonas Buud in mot mål! Han vann på cirka 1:11

 Damsegraren! Hon vann på 1:26, en mycket bra tid!

 Andreas

 Fina Anna-Karin levererade stabila resultat och kom trea!

 Stark löpning av Lars Erlman

 Anna in mot mål! Hon lyste upp i sin snygga outfit!

Och Gabriel stod för en krigarinsats, och sprang imponerande fort!

Fantastiska friskvård!

Min nya arbetsgivare har förstått att friskvård är viktigt! En timme i veckan får vi ta ut. Det är väldigt bra, även om det gärna skulle få vara tre timmar. Jag vet att Träningsglädje presenterade en spännande framtidsvision kring detta tidigare! 

Det är hursomhelst en timme jag kan lägga på ett morgonpass, förlänga lunchen och lunchträna, eller gå hem en timme tidigare och träna då!

Friskvårdstimmen är en het potatis. På mina tidigare arbetsplatser har den skurits bort. Argumenten har bl.a. varit att det inte finns forskning som visar att friskvård på arbetstid leder till friskare personal och lägre sjuktal, att timmen inte utnyttjas till friskvård och träning utan att folk istället går och handlar och går hem.

Jag ser det såhär: Jag kommer varken att träna mer eller mindre tackvare friskvårdstimmen. Däremot är det en bra gest av arbetsgivaren, att jag en dag i veckan får använda en timme arbetstid till träning. Det är en värdefull timme och gör att jag t.ex. vintertid kan få träna i dagsljus istället för i beckmörker en dag per vecka. För mig är det en personalförmån som jag uppskattar.

Kontorsråttan

Om man är orolig för att personalen inte gör det de ska med sin friskvårdstimme, styr upp det då? Jag har ingenting emot att redovisa vad för slags friskvård jag gör på min timme. Samtidigt som det är ett eget ansvar. Och att det egna ansvaret kan både brukas och missbrukas kommer vi nog aldrig ifrån...

Idag använde jag min timme till en tur på landsvägscykeln! Det blev 1.12 timme cykel och jag är glad att jag hostat upp tempot på träningspassen även om jag cyklar ensam och periodvis i motvind. Efter det klippte jag gräset och plockade blommor med mina små vänner och grannar Taha och Maryam. Kvällen har känts hur lång som helst!

Gymnastik och jympa

Jag tittar på herrarnas gymnastik och förundras över kraften, styrkan, tekniken, konsten!

Det jag själv ska åka iväg på, ett pass Friskis&Svettis Utejympa är ungefär så långt ifrån det man kan komma. Min stora förhoppning är att jag kan hoppa, studsa och springa några steg på foten utan att det onda i vaden säger till. Igår gick jag kontakt med en sjukgymnast som gav mig en del råd.

Fast att sträcka ut sig såhär skulle vara hemskt skönt...