Löparäpplet

I kväll fick jag liksom ta ett litet, litet bett av löparäpplet. Känna av smaken, hur gott det kan vara. En skymmande augustikväll, med krispig luft. En mjuk stig runt Limsjön och löv som börjar gå mot gult. En sambo som sprang med lätta steg och var farthållare, och som blivit riktigt springmotiverad sista tiden.

Jag fick inte äta hela äpplet. Magen krånglade och vaden var stel och stum. Inte direkt någon ohanterlig smärta, men inte heller någon eufori. Det blev knappt 8 kilometer där jag fick lov att länga in korta gångavsnitt sista kilometrarna.

Men jag fick känna smaken, och jag vet att det är värt att fortsätta kämpa för.