Den nyckfulla vinden, som mest känns emot och inte särskilt mycket med. Den trätorra doften från rykande skorstenar om kvällarna. Råmande kor i hagarna. En katt som springer över vägen med en stor sork i munnen. Den första höstkylan som nyper kinderna rosiga.
Men detaljer ska ses och upplevas. När jag tittar på en tv-skärm får jag varken rosiga kinder eller känna doften från ved som eldas.
Därför måste jag ut, ut, ut, Uppleva livet. Jag är mest rädd för att glömma bort att leva.
Fotografi: Elina |
3 kommentarer:
Jag försöker att ta vara på stunden just nu och försöka leva varje steg jag tar. Vara närvarande och som du säger komma ut ut ut, bli sådär härligt rosig om kinderna! Jag längtar efter höst och efter vinter där man får känna frisk luft i lungorna och sen komma in och värma sig under en filt och en kopp te i handen!
Nu är IM Kalmar sold out och jag är så glad att jag anmälde mig i rätt tid och att jag kunde ta julklapp och födelsedagspresent i förväg, det är attans så dyrt det är men helt klart värt varenda krona! Det är som en ljuvlig drog! Ruset man får är obeskrivligt! Kanske kan du komma och titta nästa år? Det skulle vara grymt skoj och få ha dig där!:) Jag lägger upp min träning själv, men jag hoppas att varberg simklubb med flera startar en triathlon förening. Men annars får jag läsa på hur jag ska träna. Det är knixigt när det är tre grenar som ska hinnas med och jag vill ju gärna bli bättre på alla, men det är ju det som är det roliga med triathlon också, man tröttnar aldrig :)
Vad vackert. Det är viktigt att uppleva. För mig funkar det bra att tänka minimalistiskt i termer av prylar och inte samla på sånt utan istället samla upplevelser. Och detaljer är allt!
Word!!!!! <3
Skicka en kommentar