Äntligen dags

Detta är vad som väntar mig! 9 dagar, 9 nätter på världens underbaraste plats. Familjens stuga i Kinnvallsjösätra. 1.5 vecka jullov, vinterlov, sportlov, skidlov. Fira nyår, åka längdskidor, se på Touren, fika, äta, sova, åka mera skidor.

Och för att inte gråta ihjäl mig den dag vi åker hem har jag redan lovat mig själv att återvända var och varannan helg hela vårvintern.

Då vi inte längre har mobilt bredband kommer jag inte att kunna vara särskilt uppkopplad närmsta tiden. Det kommer säkert bli en del abstinens, men det är nog välbehövligt att "koppla ner" och koppla av ibland.

Gott Nytt År allra finaste ni!

Alvar 1 år!

Idag fyller Alvar 1 år! Vi blev bjudna på ett hejdundrande fint kalas med både lasagne och gräddtårta. Familjens estet Odin (3 år) underhöll med gitarr och sång. Alvar visade sina atletiska färdigheter, han spatserar omkring för fullt lagom till 1 års dagen!

Packning, packning, städning... när man ska vara borta i över en vecka tar det aldrig slut! En hel IKEA-påse med bara pjäxor och skidkläder. Jag kände mig tvungen att få frisk luft och en paus, så med lasagnen och tårtan skumpande i magen sprang jag en sväng i den kolsvarta kvällen. Inte ens gatlyktorna lyste i Lima och Limhagen! I morgon ska jag vila. Om inte... det är spårat när vi kommer till Vallen, så jag kan köra en sväng med pannlampa och bara testa lite...

50 kg!

Idag ville jag lyfta tungt! Jag ville pröva att lyfta bänkpress på 50 kg. Det är i överkant för tungt men jag ville ändå pröva om jag ens kunde lyfta stången. Jag vet att jag klarar hyfsat många rep på 45 kg (bilden är från ett annat pass med 45 kg). Värmde upp med stång utan vikt (20 kg) och lade sedan på vikterna. JW passade.

Och jag fixade 3 x 3 rep på 50 kg! Inte många rep - ren maxstyrka - men åh så kul! Nu ska jag återvända till 40-45 kg och något fler rep istället, men det är roligt att sticka emellan med "maxstyrka" för utvecklingens skull ibland. Nu ska jag fira med kvällsfika och packning inför vår resa norrut.

Yogad och klar!

Klockan 7:00 imorse slog jag upp en bildörr under ögat. Den tunna, genomskinliga huden under ögat gick sönder och jag fick ett jack. Det var en rätt intensiv smärta, det rann några tårar och jag kommer antagligen få fira nyår med en blåtira! Är rätt svullen runt ögat nu.

Trots den dåliga morgonen begav jag mig iväg på mitt livs första yogapass! Ni minns kanske att jag blivit inbjuden till en hemlig yoga? Det var för fyra månader sedan. Nu tog jag mig dit!

Vi yogade i en vacker konsthall och till skenet av tända ljus. Hur var det då? Mer fysiskt än jag trodde, bålen fick jobba en del, även armar och ben. Mina korta muskler skrek efter nåd när vi tänjde och sträckte... Nu har jag stiftat bekantskap med både Krigare, Hund, Kobra, Fisk, Sfinx, Tranor, Solhälsningar, Ko och flera andra. Väldigt, väldigt välbehövligt för min kropp som är stel efter löpning, skidåkning och styrketräning!

Löpande lunch

Igår åkte jag och pappa längdskidor i stormens spår. Förödelsen efter Dagmars framfart var stor, träden låg som plockepinn i skogen, hus var skadade och fönster hade blåsit ur. Det var även otroligt skräpigt och vi fick nöja oss med några fjuttiga kilometer. Vi fick stanna och kliva över fallna träd var 100e meter och det kändes mer som hinderlöpning än skidåkning...

Idag skulle varit vilodag, men eftersom det blev som det blev igår kände jag mig utvilad idag. Lunchlöpning planerades in! Från första steget kände jag att idag vill benen springa fort! Dagmars lillasyster puffade ibland på mig, ibland mot mig. 7.33 km i 5:05-tempo. Som snabbast sprang jag 3:21-tempo (det var nog inte många meter, men ändå). Egentligen för långt för lunchlöpning, jag hann knappt äta och duscha, men det var det värt! En spontan snabbdistans, det är vad jag kallar en god lunch!

Fartfylld jul!

Ho ho ho! Julhelgen har varit lika proppfull som godisskålarna - späckad med sociala och fartfyllda aktiviteter! Nu känner jag mig "klar" med julen 2011... hejdå!

Julafton blev en strålande fin vinterdag, minusgrader och snö. Jag sprang tomtejogg med tomteskägg! Det ledde till både tutande bilar och att jag blev fotograferad. Innan stormen Dagmar drog in på juldagen kunde jag njuta av isiga spår och stakträning på Granberget. Julveckan blev en bra träningsvecka, med nästan 8 h träning. Nu har jag åkt över 10 mil skidor, det är en bit kvar till 80 men jag är på väg...

Jag är glad att jag numer ser träningen som en ynnest som jag unnar mig "fast det är juldagar", och tror att det gjort att jag ännu mer uppskattat alla goda middagar och fikastunder!

God fortsättning!

Firande av vintersolstånd

Vilken alldeles, alldeles underbar dag! Firande av vintersolståndet genom lunchlöpning klockan 12:00, 5.5 km i hyfsat bra tempo. Men egentligen spelade inte tempot eller distansen så stor roll... det var ju att fira ljusets återkomst som var väsentligt! Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe än att stå längst ut på Långbryggan och njuta av dagsljuset och vyn över Siljan. Och visst är porten in till bryggan som klippt ur en sagobok?

Efter jobbet var jag hembjuden till fina vänner. Jag fick som alltid påfyllnad av bra energier som man får av nära vänner. Ute var kvällen mörk och nollgradig, jag styrde kosan mot elljusspåret i Källan. Med utlovat töväder tar jag varje chans till skidåkning!

Och det ångrade jag inte en enda sekund. För första gången denna säsong hade jag hittat rätt med vallningen! Bara det kände jag en viss stolthet över. Inget superbett, men ändå tillräckligt fäste och glid för att åkningen skulle stämma. Jag hade tänkt åka 2-3 varv (10-15 km). Efter 15 km kändes det som kroppen bad om mer. Jag kalkylerade med mig själv... hinner jag? Och kände "nu tar jag ett egoistiskt beslut och åker ett 4e varv, jag får, jag vill!" Kroppen kändes så pigg, och jag verkligen njöt av varje meter i spåret. Njöt av alla partier i spåret, av att vara nästan helt ensam i spåret, njöt av de branta utförslöporna och uppförbackarna, att pumpa på med stakåkningen, försöka hitta teknik i diagonalåkning och stakåkning med frånskjut...

Det var en kväll med träningsglädje som i en ask! Det är ju såhär det ska vara, såhär det ska kännas! 20 km i 4:21-tempo (1.27 h). Snacka om skidhög!

En liten tweet?

Idag har jag firat vintersolståndet - nu blir det bara ljusare - genom lunchlöpning klockan 12.00 Jag hade faktiskt kameran med mig på denna upplevelse, och lägger upp bilderna i kväll. Innan dess ska jag träffa vänner och åka skidor. Tredje dan på rad! Som sagt, det gäller att passa på.

PS. På bloggen Spark-i-baken finns en intervju med skidåkaren och OS-medaljören Björn Lind. Det glädjer mig att de tips han ger stämmer väldigt väl överens med hur jag styrketränat i höst. Han tipsar till och med om min favorit bänkpress!

Svettig skidkväll

Under gårdagens 15 km i längdskidspåret kom mer och mer av skidåkar-Jonna tillbaka. Spåret i Källan bjuder på kuperad åkning, backe upp och ner - vilket blir som en naturlig intervallträning. Jag glömmer bort mellan varven hur jobbigt det är att åka skidor! Fantastiskt kul, men svettigt och utmanande för både muskler och flås! Bakhalt hade jag, det är jag ovan med. Det är så trist att dra sig uppför backarna... Jag överklär mig i början av säsongen, tar de tjocka handskarna och mössan fast det är -3, det är skönt i 5 minuter men sedan blir det alldeles för varmt.

3 x 5 km, 15 km, 1.11 h. Slitigt men så jädra skönt det är att blåsa igenom och ur hela kroppen... När vi kom hem njöt jag av att titta ikapp på tv, Tjuvarnas Jul och Den som dräper. Kokta ägg, popcorn, te. I kväll åker jag dit igen. Det gäller att passa på. Enligt olyckskorparna på SMHI (jag knarkar väderprognoser) så blir det ju +7 i mellandagarna... Inte spåret i Källan, men ändå ett spår!

Och klockan är

22:07 klockan är och jag pluggar in propparna så långt det går in i huvudet öronen och somnar hårt. Drömmer om tåg alltid tåg som inte stannar inte stannar! Bara åker vidare vi hinner inte kliva på vi får springa efter klättra över taggtrådsstängsel riva sönder kläder och hud tåget stannar ändå inte!

06:10 klockan är när telefonen börjar tjuta bredvid ansiktet nära örat. Ögonen så svullna som man bara kan vänta sig när natten ägnats åt att springa jaga blöda. Tusen juleljus lyser hemma i granen i fönsret men jag måste lämna allt det gå därifrån och innan jag går läser jag i tidningen att Baka små ljuvliga drömmar till jul och jag tänker att det ska jag fan inte göra det sista jag ska göra är att baka ljuvliga små drömmar.

07:01 klockan är och jag går ut genom dörren!

07:11 klockan är då jag sätter mig på tåget och som alltid hinner jag med jag har aldrig missat ett tåg en buss en bil ett möte.

07:45 klockan är när jag stämplar in jag kokar kaffe torkar diskbänken jag har kaffeveckan också på torsdag måste jag bjuda alla på smörgåsar. Jag tänder ett ljus och längtar hem till mina tusen juleljus och längtar tills kvällen till att få göra kroppen trött trött trött och andas in kall luft känna musklerna arbeta åka skidor.

Hej där!

Sista veckorna har det trillat in flera nya läsare till bloggen! Det är så roligt!

Nya och gamla läsare får gärna skriva en rad, vart i världen bor du? Hur hittade du hit, när började du läsa bloggen? Hur ser det bästa träningspasset ut för dig? Om du har egen blogg så länka gärna så att jag kan titta in där!

Snökrig i skidspåret

Idag fick jag slita i spåret. Jag fick faktiskt slita för att ens ta mig dit, då snön vräkte ner och bilen slirade i backen upp mot Granbergstoppen. Idag förstod jag hur det var för JW igår, som efter 12 km gav upp och satte sig i restaurangen och väntade in mig.

Jag stannade var hundrade meter och hacka loss snön som frös fast i klumpar under skidorna. Det blev mer "gång" än skidåkning periodvis.

Högt sa jag till mig själv Det är ju det här du längtat så efter! Njut för fan! Jag behövde påminna mig själv om det...

Inte ens en mil lyckades jag avverka, drygt 8 km räckte. Men jag är glad för snön som faller, den behövs!

Längdskidåkning i Grönklitt

Säsongens andra längdskidåkning den 17 december. Katastrof kanske är fel ord, men jag vill inte ens tänka på hur många mil jag åkt i fjol motsvarande datum.

Idag styrde vi kosan mot Orsa Grönklitt, en dryg timmes bilåkning hemifrån. Där är det verkligen vinter! Snacka om kontraster! Nere i Orsa by är det nästan grönt, uppe på Grönklitt är det hur mycket snö som helst.

Det är kinkigt med vallan idag, sa en Orsaåkare till mig. Ja, det kan man säga... första milen fick vi stanna flera gånger och hacka loss snöklumpar som frusit fast under skidorna. Men efter att det släppte så började jag minnas varför jag älskar längdskidåkningen så! Då var det som att kroppen mindes hur man gör, jag orkade trycka på någorlunda. I stakåkningen är jag stark, i diagonalåkningen sämre. Inga förändringar på den fronten. Det blev 21 km åkta med snittempo 4:50 .Varken jättelångt eller jättesnabbt, men med tanke på första milens bedrövelser är jag nöjd.

Dagens roligaste var att jag träffade Ulrika - som har bloggen Träningseffekt. Hon var där och köttade skidåkning och teknik i dagarna tre! Det är så kul att träffa andra bloggare i verkligheten. Ulrika var precis så trevlig, snygg och glad som hon verkar i sin blogg.

Dagens mest komiska är hur stressade (vissa) karlar blir att bli omåkta av en tjej! En del kan inte låta bli att öka farten allt de kan för att försvåra en omkörning... när de därefter stannare efter 200 meter för att "ordna med något" blir det töntigt.

Inga bilder tagna, av någon anledning blir det aldrig det när jag åker längdskidor. Kameran ligger kvar i bilen och när skidåkningen är över vill jag bara åka hem, och orkar inte ta några kort.

Årets julgran

Snedare, högre, vackrare än någonsin! (Och nä, det är inget fel alls att klä den en vecka före jul. Då hinner man njuta av den längre. Efter jul är det inte lika kul längre.)

Hold your horses

Idag känner jag mig sådär-nästan-frisk. Sådär att man nästan skulle kunna träna. Sådär lite lätt liksom... det skulle säkert inte skada.

Men, förkylningen har ju redan tagit om en gång.

Och i helgen vill jag kunna kötta skidor! Och helst alla dagar efter det också. Det ska finnas ett fint 5 km klassiskt skidspår på Granbergstoppen, bara ett par mil hemifrån oss. Konstigt, men så fungerar det med högland och lågland.

Därför fortsätter jag vara smart och vilar ytterligare en dag. Vara sådär smart som jag aldrig brukar vara.

Förhoppningsvis blir det väldigt få vilodagar fram tills 5 mars sen.

Lågland och högland

Det är enorm skillnad på snö i lågland och högland i Dalarna nu. I centrala Rättvik, Leksand och Mora har ju nästan all snö tinat och regnat bort nu... men i "högland" t.ex. Garberg och Orsa är det vintervackert! I Orsa Grönklitt har de spårat 35 km skidspår och har bra förutsättningar. Dit ska vi i helgen, hopppas jag! Bilden lånad från Garberg.

Parlöpning?

För några veckor skrev Anna om träning som gemensamt intresse. Jag och JW träffades inte genom träningen, men vi dejtade faktiskt med gemensamma träningspass, i simbassängen, gymmet och längdskidpåret... Då träning är en så stor del av mig och mitt liv skulle det nog vara svårt att leva med en person som var helt ointresserad av träning och idrottande. Fast, man behöver ju inte dela alla intressen heller. Jag är inte intresserad av bollsporter, det är han. Han vill sällan gå på workout-pass. Ibland tränar vi ensamma, ibland med kompisar, ibland ihop.
Det har även blivit några tävlingar tillsammans. Första tävlingen vi sprang ihop var Limsjön Runt, 7 km i maj 2009. Han sprang på 30:03 och jag på 30:09. Så snabbt har vi inte sprungit sedan dess... ibland pratar vi om det, "tänk vad snabbt det gick den gången"...

Just att få gemensamma upplevelser och minnen tycker jag är en viktig sak. Alla kvällar vi spenderat i längdspåret ihop, både drömpass och mardrömspass... allt konstigt man ser i gymmet. Alla funderingar om hälsa, resultat, kroppen, psyket. Tävlingarna vi varit med på. Att han alltid tar mig i spurten. Vansbro terrängmarathon ett undantag, där vi sprang över mållinjen hand i hand. Det är faktiskt fruktansvärt kul - nästan jämt. Vintervarvet 2009 gick jag in i väggen och fick skärande håll. Han fick springa före, i mål flera minuter före mig. Eller de gånger när en av oss är jättepigg, och en är skittrött. Då kan det ju tyckas nästan provocerande att det går så lätt för den andra... samtidigt som man kan peppa varandra! Baltzarloppet 2011 peppade han mig i 10 km trots att jag var skitsur och trött från första kilometern.

När vi tävlat ihop har det såklart varit viktigt att var och en "fått göra sitt lopp" om vi inte innan bestämt att springa tillsammans (som i Vansbro). Ofta har det ändå blivit så att vi sprungit ihop, vi har ofta varit ganska jämna fram tills spurten...

Tränar och tävlar du ihop med din respektive?

Både dum och smart

Idag var jag både korkad och klok

Korkat - Att ge sig ut på löpning fast jag mycket väl kände att förkylningen tagit ett litet "omtag" om min kropp. Men det lockade ju så förbannat, jag hade sällskap, det var dagsljus, jag var ledig, jag vilade igår. Jag kände ganska snabbt att pulsen var för hög och att det kändes piss.

Klokt - Att jag vände om, släppte iväg JW framför mig, vek av och sprang hem. En mil blev inte ens fem kilometer. Det sög. Men jag vill vara snäll mot min kropp, för i helgen ska vi åka längdskidor. Och i dagsläget är inte en löptur värt att riskera skidåkningen för.

Jag blir ibland så ledsen och uppgiven när jag än en gång uppmärksammas på snedfördelningar och trånga könsroller. På hur kvinnor och mammor skuldbeläggs för att de t.ex. lägger mycket tid på träning. Säkert blir pappor också skuldbelagda.

Eller hur "kul" det är att skämta om bladdriga fruntimmer. Där kan vi prata myt, det finns inget som helst vetenskapligt belägg för att kvinnor pratar mer, snarare mindre än män. I Dalarna hade vi en chef som skickade ut den här lustiga bilden till sina anställda som "julkort". Kul? Nä, verkligen inte. Bilden är både olustig och obehaglig.

Det är väl bara feminister som orkar bråka om sådant där, fick jag höra. Feminst = tråkig person som inte kan ta ett kul skämt.

Ja, jag är självklart feminist. Jag tror på jämställdhet, jag tror inte på trånga, snäva könsroller som vingklipper både män och kvinnor.

Det syns inom träning, det syns överallt. Hur vi "ska vara", hur vi "ska se ut". Jag fick på ett gruppträningspass höra av instruktören att "vi tjejer skulle akta oss för att träna vissa saker för att undvika att få tjocka nackar, man vill ju inte se ut som en oxe, höhö". Nä, vi ska ju ha smala svanhalsar. Armar och mage kanske kan vara tonade, men hals och ben ska vara smäckra. Markerad rumpa, snygg klyfta. Fast just ja, brösten blir ju inte direkt stora av idogt konditionsidrottande.

Jag orkar sällan ta alla diskussioner längre. Orkar sällan förklara att det inte handlar om att jag är avundsjuk och bitter på dem med större bröst och smäckrare ben. Att det är därför jag är feminist, för att jag är så himla avundsjuk!

Men jag orkar älska min egen kropp, orkar försöka uppmana andra att göra detsamma. Och jag tänker aldrig sitta tyst i fikarummet och titta åt ett annat håll när någon drar sexistiska eller rasistiska skämt.

Mångalen...

Efter två nätters dålig sömn känner jag mig som överkörd av en traktor. Eller, som storasyster efter 1 års av nattliga amningar. Kanske inte förresten, om jag är såhär efter två nätter, hur är hon efter 1 år? Nu verkar Alvar ändå ha börjat förstå att man ska sova på nätterna...

När jag sa till mamma att jag sovit dåligt replikerade hon Ja, det har ju varit fullmåne. Du är väl som din mor och mormor.

Ofta när jag sovit dåligt visar det sig i efterhand att det varit fullmåne. På nätet står det att det är en "myt" och "psykologiska orsaker", men jag vet ju aldrig ens om när det är fullmåne? Jag är övertygad om att det finns ett samband. En påverkan som tre generationer kvinnor i min familj känt av!

Godnatt! /Jonna the varulv

Tips - Annas Kafé i Löa

Om du någon gång åker efter riksväg 50 (kanske till eller från Örebro) och passerar Kopparberg så tycker jag du ska stanna på Annas Kafé i byn Löa. Det är nog det finaste kafé jag vet. Till och från Motala stannar vi här om det är öppet. Det var det igår och jag kunde äta den underbaraste fisksoppa. De säljer dagens soppa, hembakt kaffebröd, ekologiskt bakat bröd, de säljer underbar keramik... Fler bilder lägger jag ut på Systrarnas Receptblogg!

Äntligen längdskidpremiär!

På dagen tre veckor senare än förra året gör vi idag säsongspremiär! Inte en dag för tidigt, med andra ord.
När vi körde hem idag och entrade Bergslagen och Dalarna bredde ett vintervitt, vackert landskap ut sig... och jag började förstå att det fanns en chans att kunna åka skidor! En snabb koll på Skidspår.se, jo, det fanns "spår" att åka i. Jag fick ett enormt adrenalinpåslag, fjärilarna började dansa i magen, milen hem kändes långa... Hemma bytte vi raskt om till skidkläder och lastade bilen full med (ovallade...) skidor, stavar och pjäxor. Jag har införskaffat nya skidkläder i höst och fick dra på mig en ny outfit!

Och sen... äntligen, äntligen, äntligen! Ut i spåret, som inte var någon preparerad räls utan ett försiktigt, sladdrigt spår i Källan, och bara köra! Vi hade kommit överens om att köra lugnt, fint, tekniskt. Hitta tillbaka till känslan. Men jag började stressåka, helt hög av åkningen. JW skällde och jag lugnade ner stresskörningen, växlade ner, försökte tänka teknik, andas lugnt.

Första gånget är ju aldrig den "bästa", men jag njöt av varje meter, jag tänkte inte på något annat än på skidor, jag njöt av minusgraderna som nöp i kinderna, stjärnhimlen, månen, jag njöt av stakåkningen, jag njöt kanske inte av mina ovallade skidor i uppförsbackarna (och det finns ju några sådana i Källan...) jag njöt av utförskörningarna, att jag inte tapppat stinget i att parera kurvorna...

Vi började lugnt med drygt 10 km åkning idag. Om vädret och spåren håller ihop blir det absolut mer skidåkning kommande vecka!

Om du vill läsa mer om mig och längdskidåkning, kan du läsa om Tjejvasan 2009, Tjejvasan 2010 och Tjejvasan 2011, DNS på Vasaloppet 2011, eller något av mina 120 inlägg om längdskidor!

Triathleter och löpning i Motala

Min fästmans farfar drog idrag med mig till triathlongymnasiets testtävling, "Bergsättersrundan" 6.2 km. Eleverna, och andra intresserade, springer loppet en gång i månaden vintertid. Bernt och Karin tyckte att jag och JW skulle vara med. Tack och lov avstod jag. Visst, det är en erfarenhet att bli sopsist. Men att bli pulveriserad kan jag gärna skippa...

Bernt fixade plats i en bil så vi kunde följa löparna runt banan. I bilen fanns även OS-deltagare och SM-vinnare i triathlon, Jochim Villén, som numer är ansvarig på trithlongymnasiet. En annorlunda utflykt en lördagsförmiddag, sånt som händer när man hänger med Bernt... Vinnaren går in mot mål. Skaplig snabbdistans en lördagsförmiddag, 6.2 km i dryga 3.30-tempo.Jag och JW tog en egen tur på eftermiddagen. 10.6 km, hälften asfalt, hälften lerigt terrängspår. Någon slags (icke-planerad) fartlek där snittempot hamnade på 5.33-fart. Det känns att jag varit sjuk då jag fick arbeta ordentligt för att hänga i.

Hej från Motala

Jag har problem med designen på bloggen för tillfället! Hinner inte ordna med det nu... Har ju fullt upp med att kolla på Vinterstudion, heja på triathlongymnasiets elever när de springer lördagens testlopp, äta lussebullar och försöka hinna med egen träning!

På plats i ett litet grönt hus

Det är SÅ LÄTT att inte frestas av JWs godispåse när den ser ut såhär! Skönt att vi inte delar godissmak.
I södra Dalarna var det såhär fint. Men nu ska det ju komma mycket snö och många minusgrader hemma enligt senaste 10 dagars prognosen... så den tror vi på!


Roar sig lätt i bilen... Och nu är vi på plats i Motala, en härlig, mysig julhelg väntar! Och förhoppningsvis springer vi i morgon, tjohoo!

Vackra vintern

En känsla av vinter idag. -8 grader igår. Ett tunt lager snö idag och löfte om mer snö till helgen. Jag är fortfarande inte helt frisk men i kväll gick jag en rask promenad och njöt av vintern, röken ur skorstenarna, träden med ljusslingor. På bilden Lima bystuga... Älskade vinter!

En blick över axeln

Jag åkte hem från jobbet efter halva dagen, med feberblank blick. Slumrar och sover, lyssnade på fin musik, börjar titta på gamla bilder. Känner både glädje och saknad. Vänner som jag inte träffar så ofta. Men två av dem träffade jag i lördags.
Fina Kaspar som inte finns längre. Och hans bror Algot som försvann och aldrig kom igen.

Älskade farmor som fattas oss varje dag.
Nu dricker nog farmor och Lill-Maja kaffe ihop i himlen och pratar om viktiga saker.
Ibland kan jag sakna vindslägenheten. Inte bara för att jag nog aldrig kommer att bo i en så snygg lägenhet igen, utan även för att jag bodde där en så speciell tid i livet. Snart kommer den här saknade lillstrumpan hem för jullov.

Det är väl en del av livet, saknad, längtan...