Problem med logistiken...

I morgon åker jag och mamma upp till stugan igen! Mitt andra hem, hoppas det förblir täta resor dit hela hösten, vintern och våren!

Dock har jag vissa problem med att få ihop packningen inför morgondagen. Jag åker hemifrån före 6.00 till morgonsimning och kommer inte hem mer sen. Då måste jag ha simsakerna, packning inför helgen OCH all utrustning inför fredagsfikat med mig. Fredagsfikat (frukostfika med smörgåsar) är ett begrepp på jobbet och i morgon ska det arrangeras av mig. Jag tog dit hälften av sakerna idag för att få ihop det hela. Önska mig lycka till inför eldprovet att bjuda på fredagsfika!

I kväll blev det fibergröt, glass och chokladbollar till middag (kalas), och därefter ett styrkepass. Jag har inte sprungit sen i tisdags men då kände jag av hugg i mitt olycksdrabbade vänstra knä, så tar några dagars löpvila med Zonbehandling.

Trevlig helg på er! Vilka är ni som läser förresten? Är det bara mina syskon eller finns det några fler där ute? Jag är nyfiken på er!

Going to rehab...

Den love affair som jag och löpningen haft sedan i somras har just nu en konflikt. Problemet är min kropp, eller egentligen mina knän, och faktiskt allra mest mitt vänstra knä. Mitt huvud och min kropp i övrigt är på det fulla överens med löpningen om vad som skall göras. Men i det här fallet ville knoppen och kroppen olika, som sjukgymnasten hurtfriskt sa. Och det är det som utlöst vårt fnurra på tråden, att knoppen velat mer än vad kroppen hunnit med.

Sjukgymnasten tror att jag har en överbelastningsreaktion i knäet, pga att jag har ökat löpnings- och träningsmängd och –intensitet relativt hastigt under hösten så har inte vävnad och brosk hunnit med. Så nu har kroppens varningsklocka ringt. Det positiva är att jag får fortsätta träna, allt som inte gör ont! Så det är fritt fram för spinning, simning, styrketräning, step, längdskidor. Det som gör ont i hjärtat och benen är restrektionerna jag får gällande löpning. Helt löparuppehåll i någon vecka till. Sedan lågintensiv löpning 4-5 km! Hela januari! Jag som hade i schemat att börja springa 16-20 km-vändor närmaste tiden. Det gör ont i mig...

Jag vet att jag är en drama queen för tillfället, men ... Älskade löpning, jag saknar dig så. Jag ska skriva mer om din och min kärleksaffär en annan dag...

Nervös väntan

Parallellt med julstressen på jobbet går jag i nervös väntan för dagens besök på Sportskadekliniken. Jag har ingen aning om hur det går till? Ska jag provspringa på löpband, ska han klämma på knäet? Jag har med mig shorts och löparskorna för säkerhets skull. Värsta scenariot, som gör mig vagt illamående, är att jag får träningsförbud och löparförbud en längre tid. Jag har läst på lite och misstänker att det kan vara någon form av överbelastningsvärk jag har. Även om jag får ta det lugnt med löpningen hoppas jag ju i alla fall kunna kompensera det med längdåkning, i kväll ska jag leta på pjäxorna och sedan blir det åka av.

Sportskadekliniken

Jag startade en "tråd" i Diskussionsforum på jogg.se där jag är medlem. Fick en hel drös med mer och mindre kvalificerade råd från alla tyckare ang mina knäproblem. Då jag idag haft ont även vid stillasittande-promenad osv så kände jag att något drastiskt måste göras. Jag ringde alltså vårdcentralen som rådde mig att ta kontakt med Franzon och Sportskadekliniken då det antagligen är en idrottsrelaterad belastning. Fick tid på måndag 15/12.

Bästa råden hittills har jag i alla fall fått från min förra filosofilärare som blivit marathonlöpare sedan han flyttade från Leksand. "Jonna, jag hade också ont i knät för ett år sen. Det var troligtvis p.g.a. för stor upptrappning av träningsmängden, och så sprang jag för fort för länge för min nivå. Jag skaffade knäskydd, eller knävärmare kanske det heter, och det blev lite bättre, men det enda som hjälpte helt var en kombination av att vila ett par veckor från löpningen och sedan springa mycket långsammare när jag satte igång igen. När du har varit hos sjukgymnasten så tycker jag att du ska ta ett par månaders lågpuls/lågfartsträning, och samtidigt fokusera mer på de andra idrotterna. Du kommer att klara Gbg-varvet galant ändå!"

Bästa råden är väl de man kan ta till sig, eller?

Lite gnäll och gråt

Under löpningen går det ganska bra, det känns men är uthärdligt. Men jag klarar inte så länge, idag hade jag rätt ont efter endast 5 km. Efter är jag halt. Kan inte stödja på benet ordentligt, linkar fram. Sen går det över efter någon dag, nästan. Nu börjar jag få panik över det här. Jag har provat en hel del nu, vila (ev för kort), stretching, att bara köra på. Vad är nästa steg? Voltaren, smärtstillande? Knäskydd? Jag hoppas att när vi börjar köra mer längdåkning så kommer det avlasta knäet och läka ut den här SKITEN som får mig att vilja gråta.

Regn, lera och ont

En mycket bra helg fick en kass avslutning. Jag skulle springa. Hade tänkt springa 14, sen 15.4, sen 10.7, det slutade med att jag i lera linkade runt 9.9 i långsamt tempo. Anledningen, mitt vä knä som ej slutar att jäklas. Det duggregnade, leran sög om fötterna, men allt det är ok, till och med skönt, flåset var bra, men det är ju bara skit när det gör ont! Då och då högg det till inne i knäet med sådan kraft att jag kippade och svor. Skit, skit, jag vill vara hel, fit for fight, hela tiden. Inte bli begränsad av några jäkla överbelastade leder eller vad det nu är för något.