Jag tänker inte glömma glädjen! Glädjen att jag vill, får och kan starta på lördag! Framför allt annat så tyckte jag att det var så jäkla kul att springa marathon i Köpenhamn. När vi gick hem efter målgången tänkte jag redan på nästa gång... Jag kände löparsuget direkt. Det är ett fantastiskt äventyr att springa marathon - alla borde uppleva det!
Och med den missade Vasaloppsstarten i minnet så är jag glad att få vara med nu! Jag känner mig lyckligt lottad att få vara en av de 20 000 löparna, ev av de 5000 kvinnorna som är med!Att inte stå med tårar brännande över att inte få vara med, fast man ville så mycket att det värkte i kroppen.
Men jag tycker det är fantastiskt kul att vara supporter till sina kära också! Och jag har ju värsta grymma gänget som kommer följa mig på lördag... vi är 14 st (!) som ska gå ut och äta på kvällen! Min älskade JW, mina föräldrar, syskon, svärmor, JWs farmor och farfar osv! Snacka om att man blir peppad av det!
4 kommentarer:
Ska bli jättekul verkligen! Man kommer ju bli helt tokig när man får syn på dig!
du är jäkligt modig som gör detta! jag skulle asldrig våga satsa så. men du har vinnarskalle och kommer fixa det.
ja nu är det inte långt kvar längtar kramar
Åh, så härligt! Jag, som missat alla mina tävlingar (anmälda och planerade) känner mig avis! Du, tänkte du testa Vansbro maran? Är sugen på den... men den ligger lite dumt i tid för mig. Vi får se!
Skicka en kommentar