Det blev varken ett lugnt, harmoniskt långpass, ett medeldistanpass med flow eller ett fartpass med sprutt i bena. Nä det blev ett segt, tungt, eländigt pass på ca 11 km. Hög puls och en kass känsla. Trevligt väder, fint sällskap - men annars kändes det värdelöst och meningslöst. Ett skitpass som varken gav självförtroende eller bättre styrka. När jag kom hem upptäckte jag att tån börjat blöda igen. Att jag om en vecka ska springa dagens stäcka + 30 km känns rätt overkligt!
6 kommentarer:
Bättre ett skitpass nu än nästa lördag! Nu föreslår jag att du vilar dig i form. Inga långpass, fartlekar osv! Och där med basta!
Äsch det är helt normalt att känna sig lite svajig, lite fundersam, lite orolig. Du kan egentligen luta dig tillbaka och med säkerhet förlita dig på din kropp - som du har tränat hårt inför detta - och se fram emot lördag nu :)
Tån får du nog göra något åt, fungerar det inte med compeed eller leukoplast?
Vi har bokat bord på en grekisk restaurang nu. Får inte vara för fancy när mina föräldrar ska med :)
Bara en vecka kvar nu! :)
Ja nu börjar jag också bli pirrig och förväntansfull på samma gång, det skall bli så kul! Har hört att det är mera fart och puls runt Stockholmsmaran än i Köpenhamn och det gillar ju jag!
säger som elina jag bättre nu än sen kramaar
Det kommer, det kommer. Du har ju känslan i dig - du skall bara låta den komma fram.
Nej fy att det ska blöda från tån såhär nära inpå... strösocker i sår skyndar på läkningen!
Skicka en kommentar