Min finaste får göra mer eller mindre frivillig bildpremiär i bloggen. Nu är det söndagskväll, jag är så jäkla glad... min helg har verkligen varit 110 % glädje och ro. Jag älskar Skarbohäll, jag älskar att leva, bättre än så kan det inte vara. Det är verkligen precis så, det kan inte vara bättre än att bara vara där i det som är nu, med dig, dig, dig. ♥

Fullt ös medvetslös

Gör mig färdig för löpningen.

Vilken dag! Känner mig helt vimsig, kollrig, darrig på ett ganska trevligt sätt. Det var dags för årets träningsdag med SRK, två pass rodd och ett pass löpning, totalt nästan tre timmar träning under årets kanske hittills varmaste dag... Roddpass 1 med videofilmning och jag fick ro på stråk 6, både plats och sida jag aldrig rott på. Gjorde det jag kunde för att inte störa så mycket. Lunch med bad för mig och Jobssystrarna, sedan ett till roddpass (stråk 2 denna gång) med ett ca 600 m lopp mot Orsaroddarna som var på plats för att inspireras av fantastiska Näs!

Efter det åkte jag hem och var ut och sprang ett medeldistanspass med darling, 11 km sen gav jag upp denna dag... Hur som en bra avslutning på träningsmånaden maj som nästan var lika aktiv som mars, 31.02 (maj) mot 31.04 (mars). Drygt 124 km löpning blev det, nu i juni hoppas jag komma en bit över 150.

Dagar i maj

Älska svett! Alltså, det sista jag behöver är en till sporttopp... men den här knallrosa hängde i affären och bara skrek att den vill sitta på mig under en och annan löptur och styrketräning i sommar! Firade helgen med att skita i vilodagen och åka till hallen, som någon annan gymråtta krypa ner till maskiner och löpband när solen flödade utanför... Men om man har tid, lust och energi så kändes det onödigt med vilodag, då kunde jag väl få unna mig ett härligt fredagspass. 60 min mage, rygg, axlar och 29 min 6 km löpbandslöpning. Stillastående gymluft och svetten flödade, det är sådan grym känsla, känner mig knäpp men love it... Inte många själar i gymmet en fin fredagskväll i slutet på maj, men när hela mitt umgänge har flytt till Stockholm, Dalhalla, Hälsingland, Uppsala, Säter och allt vad det var så vad kan då vara roligare? Jag älskar också att kroppen just nu vill göra allt det jag vill att den ska göra! Det är så otroligt skönt att få träna mycket utan smärta i knä, ljumske, skavsår och allt jag haft problem med. En sprucken tå som ger genomblodiga strumpor efter varje löpning är väl en bagatell... det känns ju inte. Nu har jag med pasta, protein och popcorn laddat för morgondagens tänkta långpass. För som min kära pojkvän idag konstaterade, så nej, jag tackar aldrig någonsin nej till bra mat, det vore väl onödigt?

När jag kom in till kontoret efter lunch en dag låg dessa på mitt tagentbord, från fina Maria. Den här veckan har jag fått så mycket omtanke, blommor och fina luncher i solskenet och kramar och pussar... tack och tack och kärlek till er.

Härom kvällen gick jag och F med h en fin promenad.

I hjärtat

Platser i hjärtat, Skarbohäll. Vårt sommarnäste, smultronställe. Dricka kokkaffe på bryggan, ta en öl och titta ut över vattnet, grilla kött på en rostig gammal grill, krypa in i en stuga utan el, rinnande vatten, somna i tarrsängen, vakna, äta frukost på bron. Nu är det sommar 2009.

Fartfylld fredag

Kolla namnet på det här inlägget på Therese Alvéns blogg! Är hon inspirerad av min blogg? Nu var det ju i och för sig jag som stal hennes titel och inte tvärtom... Min fredag blir inte så Fartfylld! som fredagarna ofta annars är med fredagsgym och annat. Veckans träningsfria dag blir idag. Oplanerad eftermiddag/kväll. Alla världens möjligheter i mina händer. Jag längtar efter glass, sol och en fin helg i alla fall.

Kärlek och säkerhetsnålar

Malin skriver fint om farmor och saknaden. Och varje morgon när jag cyklar förbi hennes fönster på vägen till jobbet så tänker jag alla gamla tankar av vana farmor sover nog än... och när jag tar fram en skjorta kanske farmor kan stryka den åt mig... Men det går inte nu, ingen som jag kan springa in till innan fest som nålar fast min bh i linnet, lånar ut säkerhetsnålar eller hottar upp nyårsgrytan men Jonna den ser ju ut som en välling! eller talar om hur glad hon blir när hon hör mig och mina vänner fnissa och flamsa iväg till en fest, för att hon i minnet kastades tillbaka till sin ungdom. Eller som bjuder på russinkakor, bakar rostbröd och ger oändligt och oändligt igen med kärlek och värme.

En sak som roar mig är träningsstatistik. Annars avskyr jag allt som har med statistik att göra. På jogg.se kan man få fram en hel hög rolig fakta om sin träning. Bland annat kan jag med veckosummeringar se att jag oftast vilat helt en-två dagar/vecka och kör dubbelpass några gånger per vecka. (Bättre också enligt sjukgymnasten än att träna varje dag)

Sist jag vilade två dagar i rad var 21-22 april (halsont) och innan det 22-25 mars (tatuering). Min bästa träningsmånad hittills är mars 31.04 timmar, delvis tack vare Camp de Fartfylld! som jag roade mig med då. Årets bästa löpmånad so far är april 141.6 km. Ska bli bättre! Får se vad jag kommer upp i nu, maj månad.

Nu när hela löpar-Sverige är drabbat av en kollektiv marathonyra inför helgens Stockholm Marathon längtar jag lite jag med. Vem vet, någon gång kanske… målet under 2009 borde i alla fall vara minst en halvmara (tävling) och ett par till tävlingslopp. Det vore ju kul att få till en riktigt bra tid på 10 km-lopp också...

Jag och min väska

Jag är en handväsktjej. Eller, jag äger inte särskilt många snygga och fina väskor, köper sällan en ny. Men jag känner mig handikappad om jag inte har den med mig. För jag menar, hur skulle jag klara mig utan…
Plånbok
Mobiltelefon
Två sorters läppsyl
Två olika läppglans
Tuggummin
Halstabletter
Näsdukar
Några plåster
Bankdosa
Två olika små block/almanacka
Pennor
En Singha-kapsyl
En nyckelring utan nyckel på
En Gaviscon (vad är det, magmedicin? Har fått den)
En uppiggare-inhalator jag fått från J/Thailand
En trasig handsfree
En hel handsfree
En bilnyckel (Malin jag har hittat extranyckeln nu! Det var inte du som snott den!)
Ett Delfinhjärta jag fått av Elina
Och finally, en liten trasig svart plastbit som ramlat av bilen
Som sagt…

Money money money...

En dag före lön funderar jag en del på pengar. Vad räcker 100 kr till, till exempel? Kan man köpa ett paket quornbitar, en matlagningsgrädde, pasta och soltorkade tomater för 100 kr? Är det pinsamt att gå med miniräknare i affären? Häromdagen skrev jag att jag det borde vara förbjudet med heltid. Bantar man sina fasta utgifter kan man jobba mindre och leva mera. Och andra sidan, jobbar man arslet av sig en period nu kan man spara pengar för att göra något grymt sen, kanske resa? Stora funderingar i litet Fartfyllds! huvud.

Bild på Algot, stulen från Elinas blogg.

Idag var det konstigt att komma till arbetsplatsen, full av både glädje och sorg. Och ena sidan fick jag lov att berätta om farmor. Och andra sidan fick jag även berätta om Anna-Lena och Magnus lille son som föddes igår, söndag morgon!

Och idag finns det så mycket jag hellre skulle göra än att vara här, och den känslan är starkare än den brukar vara måndagar i allmänhet. I helgen pratade jag med farbror Olle om det, att det vore grymt att jobba mindre, kanske halvtid, och få ägna resten av tiden åt livet och det som ger en livskraft. Heltid borde vara förbjudet. Livet är ju inte arbeta!

Salt svett, sjövatten och sol

Imorse kändes ett 12 km-pass med Fartfyllds Lakejer som en bra mitt-på-dagen-sysselsättning, någon timme innan rodden. Och jovisst, det var kul, svettigt, bra tempo och bra klipp i steget. Efteråt var tån på min löparsko färgad röd pga en sprucken nagel.

Någon timmes vila, mat och sedan iväg på rodd. Och vilket roddpass sen... bort till Fornbybanken och förbi! Svett, sol och nästan tårar av utmattning. Helt plötsligt förstår jag lillasysters utmattningstårar efter vissa fotbollsträningar. Ben skakande av mjölksyra och tankar i stil med Det här går inte! Jag får simma i land... men det gick och det gick bra och nu, med svett och salt och sjövatten i håret (jag fick doppa huvudet i sjön för att orka sista biten) känns det till och med ganska fint. Är det detta som kallas tröskelträningar eller vad är det? När man förflyttar sina smärtgränser och trösklar för vad man klarar av. Det känns mentalt viktigt att göra sådana här dagar, bli gråtfärdig och illamående, för nästa gång vet man att man klarar det.

Nu, äta äta äta... kokosyoghurt med müsli, te, smörgåsar, mera te, popcorn, brieost, vila, vila, längta efter en puss, godnatt!

Prinsesstårta för en prinsessa

Trots anledningen till att vi ses, så är jag ändå glad över släkt och familjen jag har. Det är verkligen a lot of love hela helgen lång, kärlek i alla skrymslen och vrår och mycket omtanke från alla, tack. Det finns så mycket som kan sägas och skrivas, det är miljoner av minnen och känslor och tankar men det kanske finns bättre ställen än detta.

Dagen idag är en märklig dag, dagen igår var en hemsk dag och ingenting blir riktigt som förut, någon fattas oss oändligt, alla minnesbilder och all kärlek jag någonsin känt strömmar genom huvudet och hjärtat och tomrummet är oöverstigligt. Men tacksam är jag också, över allt vi fått och delat och när jag och syster sitter på Siljan och pratar om våra bilder och tårarna rinner, är jag också glad för allt som varit.

Buller och bång

Idag styrketränade jag samtidigt som delar av svenska brottningslandslaget. Det var ett gäng ganska så V-formade killar där som bullrade med vikterna allt de kunde, tappade stängerna i golvet gång på gång och krånglade allmänt, Men hej självinsikt tänkte jag, lassa av lite vikter så slipper ni hålla på och bullra och tappa allt. Sedan blev jag upplyst om vilka de var, så kanske är det så man ska träna för att bli framgångsrik? Vad vet jag...

Kvartsfigurer och Cloettakillar

Idag hälsade jag på världens sötaste farmor. Hon har alltid en eller tre historier i rockärmen, pojkvänner i hennes ungdom är en favorit (hon verkar ha haft några stycken). Idag berättade hon om när hon träffat en ganska kort kille som hon introducerade för sin pappa. Ska du ha en sådan där kvartsfigur? hade han kommenterat. Kvartsfigur, ett bra ord tycker jag, om än något elakt. Tur att farmor slog sig ihop med farfar som var närmre 1.90. Ja egentligen tycker jag ju om långa killar... Historien om killen som jobbade på Cloetta chokladfabrik är en annan favorit, farmors mamma blev så besviken när det inte höll mellan dem för han skickade alltid med choklad från sitt arbete hem till svärmor.

The witch

Igår när vi avslutat vår löptur mötte vi i delar av herrlaget på väg mot sin. De andra tjejerna sa något uppmuntrande i stil med heja heja medan jag (på skämt naturligtvis!) sa bättre kan ni! till två karlar i 30-35 års åldern som jag inte vet namnet på. Den ena replikerade surt Häxa! Haha! OK om damlaget som jag tvingar till armhävningsserier på uppvärmningen tycker jag är en häxa, men det här var väl en aning överspänt. Men eftersom alla tyckte detta var mycket lustigt så är mitt nya smeknamn i SRK för närvarande Häxan...

Uppför en backe

Idag, riktigt fin roddträning, underbart att ha Marie i båten igen och att få ro utan större smärta från sår! När man inte är störd av det, så kan jag börja tänka mer teknik och ju mer jag ror desto mer inser jag vilken rookie jag är. Våra styrmän gillar liknelser för att få oss att förstå deras instruktioner, ni känner kanske igen tänk på smöööörkniven! och ordentliga isätt! det är ingen glasskiva ni slår på! De andra parallellerna till hängbröst och så vidare kanske är bäst att lämna därhän... Nu hjälper vi taktårorna! De blir ju alles blå i ansiktet här framme!

Efter det var det löpning - backträning, en kort tur men vilken stigning! Jag var rejält trött i benen efter lördag, söndag och måndags utmaningar och sista metrarna upp till masten sög ordentligt, både i kropp och andning. Men efteråt kändes det riktigt fint!

Beröm mera!

I min omgivning har jag massor av underbara personer som är generösa med sig själva och beröm till andra, J till exempel. Idag i omklädningsrummet gav en nästan okänd kvinna en lång utläggning om hur vacker hon tyckte min tatuering är! Det är ju grymt att kunna göra så, hon hade ju lika gärna kunnat tänkt det tyst. Så en del i utveckla mig själv-projektet borde bli att ge ärligt beröm så ofta det går. Inte bara för att man ska, utan när man faktiskt tänker alla de där sakerna så kan man vara så generös och ge av det.

alla sekunder minuter timmar som vi fått

I min bokhylla står en bok som heter Tankar om tid som jag fått. Medan brorsan får böcker om Kama Sutra, får jag böcker om tid... Upplevelsen av tid är något som inte alltid låter huvudet vara ifred. Jag tänker på tid. Och fördelningen av den. Ofta finns det för lite av den i mitt liv, för det finns ju så mycket som är så kul! Varje gång jag styrketränar tänker jag fan vad kul det är att styrketräna, jag måste göra det oftare, ofta när jag löptränar tänker jag samma sak nu ska jag verkligen lägga tid på kvalitetspass, intervaller, backträning... Och när jag bakar, fikar, lagar mat, pratar i telefon, det här måste jag göra oftare!

Det är tur att det i alla fall är sommartid nu, så att vi slutar 15.30 på jobbet. För vad i hela friden ska man skära bort när man vill så mycket? I min tillvaro blir det ofta laga mindre mat, äta mer fil och omelett, städa mindre och så vidare. Och jag känner mig faktiskt ganska nöjd, jag har bättre balans nu än förr.

Och det känns så nära och som evigheter

Agadirfåglar.

Och det känns så nära och som evigheter sen på samma gång. Och det är så lätt att vakna och lätt att somna och lätt att sova och lätt att leva. Den här månaden, det är nästan löjligt vackert nu. När du springer genom Lima by, äppelträden ludna av blommor, över illgröna golfbanorna, Limsjön, Lycka, Tibble. Efter Kajen, Strandpromenaden, varje centimeter som passar för en filt och kaffe, älven som nästan gör ont att titta på för tusen och miljoner strålar om. Att vara nationalromantiker nu är ingen tuff match…

När jag cyklar hem för att äta lunch, och vårregnet klistrar jeansen mot låren, är det och andra sidan mindre romantiskt. Men hellre regn i maj än i november...

Limsjön Runt

Ett snabbt glädjerusigt inlägg innan jag börjar med handling, tvätt och matlagning inför schlagermiddag med vårt fantastiska löparlag, Fartfyllds Lakejer! Idag tävlade vi ju i Limsjön Runt, 7 km! Det gick fantastiskt bra för oss fyra fartfyllda, darling vann inbördes tävling på fantastiskt bra tiden 30.03 och jag kom efter på 30.09. Jag blev med det topp 10 bland startande damer, kom på tionde plats! Vårt lag kom totalt på andra plats i lagklassen! J och F hade införskaffat matchande solglasögon, svettband och vattenflaskor till oss!

Kilometertiden blev 4.18 min/km vilket är min snabbast uppmätta kilometertid någonsin sedan jag började föra in tider och kilometer juli 2008. Jag har aldrig sprungit snabbare, inte ens på kortare sträckor (intervaller räknas såklart inte). Nu ska vi fira! Sjukt glad över dagen och över mitt fina, fina lag, kära J, H och F, sjukt glad att jag har er i mitt liv...

Bumbibjörnar och citroner

Och så blev det fredag eftermiddag och energin försvann en stund. Imorse var vår praktikant Lisa tillbaka och sa den enda som ser pigg ut här är ju Jonna! Haha! Det kan de andra gott ha för alla kommentarer om mitt hår och annat. Jonna går ju på konstant doping svarade Jonny. I sure do!

Nu orkar jag mest tänka på mat och vad jag ska göra för efterrätt i kväll. Något med choklad, morotskaka, enkel bärpaj... jag tror det blir citronpaj med lime. Däremot får fredagsölen lysa med förskräcklig frånvaro till förmån för morgondagens prövningar!

Och allt har en baksida...

...även den så fantastiska rodden. Idag var det nytt rekord för dambåten med 28 st damer som slöt upp vid samling! Vi sprang en uppvärmningstur, jag körde en kombinerad uppvärmning med jympa och styrketräning - armhävningar, magövningar, Plankan - och sedan ut i båten, solen, blåsten... och blödande brännsår.

Tatuera sig några timmar, pierca sig, vad är det... ingenting mot detta. Detta gör tamigfan så ont så tårarna rinner.

Och när styrman gav mig roddförbud tills nästa vecka så var heller inte tårarna långt borta. Skit, skit, skit.

Bokstaven J

Regler:
- Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem.
- Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
- Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
- Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
- Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar.
Lycka till! (Blev utmanad av Fridah som i sin tur blivit utmanad av Annika Marklund, hur coolt är inte det, jag är alltså i andra steg utmanad av henne! På tal om kändisintresse, Slans)

1. Vad heter du? Jonna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jaha!
3. Flicknamn: Juni
4. Pojknamn: Jonathan
5. Yrke: Jetsettare
6. Färg: Jordfärgad
7. Klädesplagg: Jacka
8. Mat: Jämtländsk limpa (i bet Michaela kan ge mig ett sånt recept!)
9. Sak i badrummet: Jordgubbsbodybutter
10. Plats/stad: Jönköping
11. En orsak att vara sen: JW
12. Något man skriker: Jävla (skit!)
13. Film: Jönssonligan & DynamitHarry (ja men vafaan...)
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Johnossi
16. Djur: Justus (min häst)
17. Gatunamn:
18. Bil: Jetta
19. Låt: Jag vill gå hem med dig
20. Aktivitet med fler än en deltagare: Jympa

Utmanar: Elina, Malin, Linnea, Elly, Jonte (kan få låna Fartfylld! för ett gästinlägg)

Det gör ont

Fina Fh vill inte springa på tid, jag förstår henne, minns med fasa konditionstesterna på gymnasiet där jag kände mig svim- och spyfärdig vid målgång och det enda jag kunde tänka på var hur mycket jag hatade det. I wish, I wish att jag kunde få ta ifrån henne den upplevelsen och göra det åt henne. Överlag känns påtvingade konditionstester rätt märkliga, vad är syftet med det? Idrott i skolan borde vara framkallande av träningsglädje och inspiration till mer, inte avskräckande.

Nu, Im loving it. Och på lördag smäller det, Limsjön Runt, 7 km-lopp vilket gör att jag vill springa i cirka 4.30 min/km-fart. Igår var det genrep, och vilket genrep sen! Det var test av vilja, pannben, fokus. Min seghet och nöta på km efter km skulle bytas ut mot explosiv, snabb och stark löpning. Jag och darling sprang på 31.27 vilket är 4.30 min/km, grymt bra, om allt flyter lika bra på lördag borde det kunna upprepas då! Sista metrarna sprang jag bara och tänkte jag dör inte, jag svimmar inte, det får göra ont, det gör ont, det ska göra ont... We can do it!

Idag och idag och idag

Idag åkte jag och kollegan närmre 35 mil bil genom Dalarna ner till grannlänet och stannade även på ett kvarglömt café i Grängesberg, drack eftermiddagskaffe och åt blåbärsbakelse som smalt i munnen. Jag lovade mig själv vid nyår att bli snällare mot mig själv och det har jag blivit också.

Idag blev jag kallad för sockärring, kanske inte så negativt menat, men jag har lite svårt att se mig själv som kärring vid 24 års ålder.

Idag satt F med H i av mina fåtöljer och var så söt som bara hon kan i en vit tröja med rosa ränder, och pratade viktigheter. Jag hade velat ta ett foto av henne precis så, precis där, och få henne att för alltid förstå sitt värde och viktighet.

Idag var vi än en gång överfull dambåt på rodden, så kul! Mina axlar är inte med mig längre, efter gårdagens pb och dagens hårdare rodd.

I morgon ska jag testa pannbenet.

blod och svett

Idag fick jag på internmailen ett mail med ett erbjudande om att springa i Kommunledningskontorets lag på Limsjön Runt nästa helg. Då jag skall springa ihop med mina kära lakejer tackade jag vänligt nej. Men ändå, det var tufft att bli erbjuden en lagplats! Att det handlade om att de inte var fullt lag är ju en annan femma...

Nu har jag funderat mycket på idrottspsykologiska funderingar kring blodsmak i munnen, ha det i pannbenet och andra liknelser kring detta med att ta ut sig och verkligen ge allt. Jag vet att det inte riktigt ligger för mig, jag vet att det är knäppt att en minut efter man slutat löpa, lyft sista vikten och så vidare känna att man skulle orka mera. Det handlar väl om att våga, kanske.

En dag på kommunkontoret

En del av mitt arbete består dessvärre av den inte alltför upphetsande akt- och arkivhanteringen. Min strategi i detta består ofta i att jag lägger ut allt som skall sorteras in i akten och arkivet på hög i lilla arkivet, istället för att skapa nya akter och sortera det ut i det riktiga arkivet. Denna förnekelsestrategi använder jag mig av tills högen blir så hög att den börjar svaja, och mina kollegor börjar ge mig irriterade ögonkast (inbillar jag mig).

Men idag kära ni har jag tagit itu med åtta månaders ihopsamlad ångest och sorterat ut hela eländet i arkivet och skapat cirka en miljon nya akter. Jag avslutade med att gå ner till tuggen och förstöra dokument. Nu känner jag mig helt ren. För första gången på säkert ett år ligger jag samtidigt i fas med både dokumentation, arkiv- och akthantering och tuggandet. Därför tyckte jag att jag kunde fira med att få blogga några minuter. Annars skulle en stor kulglass, pannkaka med sylt och grädde och lite hångel sitta fint.

Nytt hemma

Så har jag flyttat igen. Hyllorna står på golvet, kläderna ligger i högar, men jag är överflyttad från ena huset till det andra tack vare underbara vänner, syskon, släktingar och pojkväns hjälp. Det är inte alla som har sådan tur som jag! Det var till och med kul att flytta. Min syster skrev en resumé bland annat innefattande flygande fisksoppa och lade ut ett foto visande delar av oss sittande i grönskan, dricka kaffe och äta kärleksmums.

Nu känner jag mig hursomhelst något sliten efter en fulländad helg, som avslutades med laglöpning 12 km, hur kul som helst! Blev taggad till en rätt maffig tempoökning sista kilometrarna, inte likt mig som mest vill lufsa på i bekvämlighetstempo.

Min värld

I min värld finns det massor av härliga människor som ger mig så mycket. De och det visar sig på många sätt, ett är i de roliga, fyndiga och kärleksfulla spår de lämnar efter sig i bloggen! Min saknade Anna-Lena skrev i bloggen härom dagen Var jag lite otydlig varför du behövde ett nytt litet kit inför återföreningen med "ditt hjärta"? Tuggummi för fräch andedräkt, lypsyl för mjuka läppar som ska klara måååånga pussar och ett paket med näsdukar med fint tryck på för glädjetårar. Lite lyxigt med mönster eftersom de kanske ska användas offentligt tex. på flygplatsen till skillnad mot ett helt multipack vanliga vita som du kunde gråta och snora med i ensamhet när "hjärtat" precis hade åkt.

Syster Malin erbjöd sig att stå för kaffeserveringen åt mitt flyttfolk i morgon när vill ni ha kaffet klart imorgon? Elina gör slutsatser på temat hårvolym själv har man så platt hår att man tvingas sova i två inbakade flätor för att få lite volym. och det hjälper föga och mamma kommer med positiva påhejanden avseende att försöka träffa en golfboll du är bara såå lik mig! Vill så väl, men detta med teknik...tur att man har goda grannar och tillika släktingar. Jonna detta med golf, tror du att det är en god ide? Har själv ETT minne från spel av minigolf, det räcker kan jag säga!! Kram mor

Blev ytterligare påmind av detta när jag läste systers inlägg idag och insåg att både jag och Elina faktiskt blev tårögda av glädje för deras skull.

Ja, jag har det bra och är en glad person. Jag har även ett totalt fredagskoncept inbokat med fredagssimning, fredagskjol, dock för kort hår för fredagsfläta, fredagslunch, fredagsgym, fredagsöl... i like!

ena foten före den andra

Jobba. Hem. Tvätta. Byta om. Springa till Näs. Ro. Hem. Tvätta mera. Handla. Packa. Stupa.

Jag längtar tills i morgon. Jag längtar tills helgen. Jag längtar tills efter helgen.

Det här med långpass. Idag ett kort långpass, men ändå. Det är verkligen så underbart, 5.25 min/km, kilometer i bena, bara trampa på, syresätta kroppen, lungorna, varje cell. När jag hade löpförbud en månad i vintras var det precis den känslan jag saknade mest, första, andra, tredje andningen, runners flow, high. Skrev om det i den riktiga dagboken, hur jag saknade det som inget annat i träningsväg kan ge mig.

Borde, borde, borde packa klart nu. Borde gå ner till tvättstugan och göra det sista. Nej, gör det i morgon istället.

Nu, sängen, kanske sova, upp och simma, basta, bra för mina stela lår och leder. Tant.

Konstigt inlägg, konstig jag, vimsig, virrig.

I båten, ut på sjön

Så igår var det dags, årets första roddträning med båten i vattnet! Det blev en mycket lugn teknikträning, jag fick sitta på bog2 och ej bog3. Det gick i alla fall ganska bra att ro, även om man längtade efter att ro hårdare, snabbare. Vi var 26 st tjejer - i en kyrkbåt ror 20 st - vilket var det bästa av allt särskilt med tanke på att vi till skillnad från förra året knappt jobbat något med rekrytering. Nu blir folk mer peppade att komma på träningar, när platsen i laget kanske inte är lika given som om vi är 15.

Dessvärre går löpsatsningen på sparlåga för tillfället. Jag hinner inte springa som jag borde och vill, men det är okej ändå! Förra veckan - tre kortare distanspass. Den här veckan kanske två löppass i bästa fall. Det är ju i alla fall 10 dagar kvar till Limsjön Runt...

Jonna - Plupp? Plupp - Jonna? Klockan är inte ens 10, kommentarerna ang mitt hår haglar, uppstiger snart i ett tjugotal. Schysst morgonfrilla! (kommunchefens son) Var på jag piper Jag har faktiskt fixat håret! Haft i både mousse och spray! Du ser ju ut som Plupp! (Johanna) Wild and crazy! (Jonny) Är du nyklippt? Fint hår! Har du gjort något med håret? (diverse olika kommunalarbetare) Bara för att man en endaste dag bestämmer sig för att inte sätta upp håret! Nu, tillbaka till arbetet.

Stulet från Slans

Dagens önskemål: En färdigflyttad, färdigstädad lägenhet. Och sol.
Dagens godaste: Kalamataoliver på Siljan.

Dagens bästa: Lunch med unga herrarna W och B, träningsvärk, första roddträningen i kväll, pussar.
Dagens roligaste: Elinas blogginlägg om tysta träd och aura.
Dagens "jag-borde-veta-mer-om": Tvåändsstickning kanske?

Dagens värsta: Varför är inte kaffebröd lika bra att äta som blomkål?

Dagens bild (från september-08): Farmor, 92 år, hjälper till att bära flyttkartonger. Hon ska slippa det nu tror jag.

Fortsatt flyttröra

På något sätt så älskar jag all denna röra... även om den skulle få min mamma att få psykbryt och kanske även mina systrar att få gråa hår. Handen på hjärtat så är ju jag familjens slarver även om jag kämpar emot. Jag tycker nästan det är mysigt, att stå i all röran och parallellt koka ägg för att det är bra att ha i kylen, laga mat (ugnsstekt kyckling, fullkornsbulgur, keso, gröna ärtor), baka kaka inför lördagens flytt (ok det blir inte kanelbullar men nästan lika bra och jag lovar ni får öl också) baka några limpor. Dessutom är det ett sjukt effektivt sätt att inte börja ta itu med det jag verkligen borde, packa flyttkartonger, så tråkigt, så tråkigt...

Nej, bakom spisen trivs jag nog bäst... för tillfället.

Flyttröra del I

15.35 kommer hem från jobbet. 15.40 börjar vika flyttkartonger. 15.50 får psykbryt, känner mig utvecklingsstörd alternativt gråtfärdig när jag inte fattar hur man ska vika. 15.52 Ringer Mats och Malin. 15.57 Mats kommer upp och visar samt viker ihop hälften av kartongerna åt mig. 16.36 Pustar ut med en röda vinbärssmoothie och kesomacka. En del avklarad, klarade mig nästan helskinnad.

Vackert foto av lillasyster Elina.

Nu är det väldigt snart sommar och då är det väldigt snart dags för att dra på sig roddarkläderna, ta fram handskarna, sittdynan, bära fram min åra (bog 3) och sätta sig i båten, spänna fast fötterna och ro, ro, ro tills svetten rinner, skavsår överallt, musklerna ömmar... Ser fram emot att träna och tävla rodd! Det är en kort och intensiv säsong från nu fram tills sista tävlingen. Rodd är en underbar träningsform för hela kroppen och som pricken över i:et spännande tävlingar, Stora Siljansrodden, tillsammans med de 19 andra tjejerna i båten!

Hädan efter blir det alltså en del omfokusering träningsmässigt, det blir framför allt löpning med mindre än två veckor kvar tills den stora uppgörelsen Limsjön Runt och rodd. Jag ska tydligen även prova att slå några slag med en golfklubba... I min enfald trodde jag att jag skulle få vara caddie och stå och blinka med ögonfransarna, bära en kaffetermos och heja på, kanske kan jag till och med vara massör, men skam den som ger sig och lyckas jag träffa bollen en gång så är jag överlycklig!

Nu är det lätt att leva.

Bejublad bloggpremiär hos fartfylld!

Jag har blivit lovad att få gästblogga hos min Fartfyllda en tag nu. Det har dock dragit ut pa tiden, men nu är det så dags. Jag har varit ute och rest i Asien och Nya Zeeland i tre månader, underbart är ordet, jag tänker inte försöka berätta om det här för det kommer ta låång tid. Grymt skönt att vara hemma i Leksand hursom, finns många man saknat. Bla. Jonna som springer runt mig och nervar rädd att jag ska förstöra hennes bloggrykte. Pyttsan.

Jag var förresten ute och sprang med fartfylld igår, jag överlevde. Skönt för mig!
Det är också bestämt att vi ska åka vasaloppet nästa år, det måste ha varit i ett svagt ögonblick jag lovade det...

Det är svårare att vara bloggikon än jag trodde, jag får lov att lägga ner den karriären nu.
Dagen kommer i alla fall avslutas med grillning hos bandyspelaren från yttermo, det blir nog grymt!

Blogghälsningar?
Jonte

majeldar

Sol och björklöv, bara ben, majeldar i Gropen och i mig, springa runt Limsjön med hetaste golfkillen, äta glass, gunga, dricka ett glas vin, finns inte så mycket lust att sitta inne framför datorn nu. Ut i solen bara, pussas och var glada!