Då träning är en så stor del av mig och mitt liv skulle det nog vara svårt att leva med en person som var helt ointresserad av träning och idrottande. Fast, man behöver ju inte dela alla intressen heller. Jag är inte intresserad av bollsporter, det är han. Han vill sällan gå på workout-pass. Ibland tränar vi ensamma, ibland med kompisar, ibland ihop.
Det har även blivit några tävlingar tillsammans. Första tävlingen vi sprang ihop var Limsjön Runt, 7 km i maj 2009. Han sprang på 30:03 och jag på 30:09. Så snabbt har vi inte sprungit sedan dess... ibland pratar vi om det, "tänk vad snabbt det gick den gången"...Just att få gemensamma upplevelser och minnen tycker jag är en viktig sak. Alla kvällar vi spenderat i längdspåret ihop, både drömpass och mardrömspass... allt konstigt man ser i gymmet. Alla funderingar om hälsa, resultat, kroppen, psyket. Tävlingarna vi varit med på. Att han alltid tar mig i spurten. Vansbro terrängmarathon ett undantag, där vi sprang över mållinjen hand i hand.
Det är faktiskt fruktansvärt kul - nästan jämt. Vintervarvet 2009 gick jag in i väggen och fick skärande håll. Han fick springa före, i mål flera minuter före mig. Eller de gånger när en av oss är jättepigg, och en är skittrött. Då kan det ju tyckas nästan provocerande att det går så lätt för den andra... samtidigt som man kan peppa varandra! Baltzarloppet 2011 peppade han mig i 10 km trots att jag var skitsur och trött från första kilometern.När vi tävlat ihop har det såklart varit viktigt att var och en "fått göra sitt lopp" om vi inte innan bestämt att springa tillsammans (som i Vansbro). Ofta har det ändå blivit så att vi sprungit ihop, vi har ofta varit ganska jämna fram tills spurten...
Tränar och tävlar du ihop med din respektive?
10 kommentarer:
Jag och maken tränar VÄLDIG ofta tillsammans.
Vi tävlar också ofta tillsammans. De gångerna är det jätteviktigt för Krister att jag kommer före honom över mållinjen även om jag hellre skulle se att det var tvärtom.
Ibland tävlar vi var och en för sig. Då har vi olika upplägg och springer inte tillsammans.
När jag och maken träffades hade jag så allvarlig prestationsångest att jag inte ens kunde springa i ett motionsspår rädd för att bli omsprungen. Det tog flera år för den stackaren att få mig att kunna springa avslappnat med honom.
Vad mysigt att dejta tränandes.
Vi tränar ganska mycket tillsammans, springer oftast långpassen tillsammans och ibland springer jag via Js jobb på morgonen så att vi får mer tid tillsammans.
Stockholm marathon 2010 startade vi tillsammans, men jag tyckte det gick för långsamt så jag ryckte efter typ 2 km... sen hade jag dåligt samvete resten av loppet, men vi hade ju inte planerat att springa tillsammans.
Brukar ni gymma tillsammans också?
jag tror det är viktigt att båda inser vad träning "är" eftersom det skapar en förståelse. sedan behöver man kanske inte träna varken ihop eller samma sak. :) jag och min sambo har träningen gemensam och vi springer en del pass ihop men vi tävlar verkligen på helt olika nivåer...
Jag och Jon tränar ibland ihop. Det gör det hela mycket roligare faktiskt. Att ha någon som peppar mig på gymmet, i spåret osv. Synd att vi ligger på så olika nivå bara. På gymmet går det ju bra, men inte lika bra i spåret... Fast jag skulle allt klå honom på yoga eller aerobics ;)
Ja det är tur att våra killar har samma intressa. Jag tror nog inte det skulle funka annars.
jag o mats sprang ihop en gång i somras :) det var kul men det går väl ett år mellan gångerna. Kram
Jag tycker det verkar så skoj att träna ihop. Vi har gjort några tappra försök.. Tyvärr så tycker jag det är skittrist och blir grinig för att m är så mycket bättre än mig på allt!
När vi springer ihop, han småpratar och jag flåsar, då själper hans peppning mer än hjälper. Jag kan bli tjurig som en 5åring och kan lika gärna sluta springa så han får springa vidare.. ( har kanske hänt en gång, men bara kanske )
:)
Ja, vi har tränat ihop, men det här året har det varit sparsamt. Han cyklar med när jag springer dock :) Annars måste jag tillägga att det faktiskt går att ha olika intressen, även om jag kanske inte tränar fullt lika mycket som en del andra här, så att det alltså inte blir lika påtagligt. Om hab var helt förslappad skulle jag nog tycka att det var ett problem, men nu ser jag inget problem att jag går och tränar och han gör annat. Men det är absolut kul att träna ihop så i vår ska jag nog få honom att komma igång lite mer :)
Det har aldrig varit ofta som vi tränat ihop, men det här året nästan obefintligt, det var mer nära sanningen!
Fasen vad ni är koola! Älskar det här inlägget :)
Och fatta hur snabb du är som håller jämna steg med din kille. Inte många tjejer som kan skryta med det :)
Bara en vecka till jul. Hoppas du får lite skidåkning tills dess. Här är snön borta igen...
Skicka en kommentar