En blick över axeln

Jag åkte hem från jobbet efter halva dagen, med feberblank blick. Slumrar och sover, lyssnade på fin musik, börjar titta på gamla bilder. Känner både glädje och saknad. Vänner som jag inte träffar så ofta. Men två av dem träffade jag i lördags.
Fina Kaspar som inte finns längre. Och hans bror Algot som försvann och aldrig kom igen.

Älskade farmor som fattas oss varje dag.
Nu dricker nog farmor och Lill-Maja kaffe ihop i himlen och pratar om viktiga saker.
Ibland kan jag sakna vindslägenheten. Inte bara för att jag nog aldrig kommer att bo i en så snygg lägenhet igen, utan även för att jag bodde där en så speciell tid i livet. Snart kommer den här saknade lillstrumpan hem för jullov.

Det är väl en del av livet, saknad, längtan...