Och fram tills en och en halv timme innan förtränger jag vad det är som ska hända. Och nu orkar jag inte andas ner i magen för då känns det som att något stort går sönder. Du fattas mig så! Och nu ska vi säga hejdå. Det går inte men det måste gå ändå. Titlarna på de två sista inläggen är namn på två av Matthew Jays låtar, jag lyssnade en del på hans musik för ett antal år sedan. Han föddes 10 oktober 1978 och avled den 25 september 2003.
6 kommentarer:
Det var en av mina absolut sorgligaste dagar i hela mitt liv.kram
Det är ett steg på vägen som du måste ta. Det känns bättre efteråt. Jag lovar!!
det var vackert men så smärtsamt. man vill inte släppa taget. tack o lov att man har stöd i familjen. kram
så tungt att det gjorde ont... samtidigt skönt att på något vis komma närmare en förståelse att det verkligen hänt. men hon saknar, kommer alltid saknas. ofattbart mycket!
jag har läst alla inlägg, men ligger så långt efter i kommenteringen att det här får räcka. ska skärpa mig!
Jag tänker på dig, vännen.
Nu har först har jag äntligen uppdaterat mig på din blogg trots att jag för länge sedan sa att jag skulle göra det. Vad sorgligt med din farmor, vännen! Hon verkade vara en så häftig och go´ farmor bara av det lilla jag hunnit höra om henne. Känns som en påminnelse om livets gång när jag sitter här med ett litet nytt liv som föddes för tretton dagar sedan i min famn och skriver mitt djupaste deltagande i din stora sorg. Så underbart ibland men också så hjärtskärande jobbigt livet kan vara. Tänker på dig mycket stumpan!
Skicka en kommentar