FARTFYLLD

Fy fan vad jag längtar efter när almanackan ser ut såhär, såhär och såhär! Allra mest längtar jag tills att sätta mig i bilen med finaste bästa och dra iväg, bort, ut, härifrån. Åh! Mitt hjärta slår små glädjevolter och det rinner rysningar efter ryggraden bara jag tänker på det även om det är länge kvar.

Och fan vad glad jag blir när coola D säger att hon tycker mina svalor är finaste på länge, och när Kärran på jobbet säger jag ser ut som en liten prinsessa i min vita klänning idag. Varför är jag en sådan sucker för att höra det? Egentligen är jag ju en tuff brud, jag borde ju inte gilla det. Det måste vara den där prinsessdrömmen djupt förtryckt och förnekad i botten på mig.