Malin skriver fint om farmor och saknaden. Och varje morgon när jag cyklar förbi hennes fönster på vägen till jobbet så tänker jag alla gamla tankar av vana farmor sover nog än... och när jag tar fram en skjorta kanske farmor kan stryka den åt mig... Men det går inte nu, ingen som jag kan springa in till innan fest som nålar fast min bh i linnet, lånar ut säkerhetsnålar eller hottar upp nyårsgrytan men Jonna den ser ju ut som en välling! eller talar om hur glad hon blir när hon hör mig och mina vänner fnissa och flamsa iväg till en fest, för att hon i minnet kastades tillbaka till sin ungdom. Eller som bjuder på russinkakor, bakar rostbröd och ger oändligt och oändligt igen med kärlek och värme.
5 kommentarer:
Det finns så enormt många fina minnen! Rostbrödet som hon gjorde extra till mig ibland för att jag sagt att det var det bästa man kunde få till frukost. Nej, jag kan inte förstå. Får inte in det i mitt huvud. Det är svårt här i Uppsala där hon aldrig varit i min vardag. När jag är här kan jag inte föreställa mig att hon inte är hemma i sin lägenhet eller ute på promenad i någon av sina färgglada jackor eller kanske på PRO-möte... Jag behöver komma hem till er andra med minnen att prata om. Samtidigt känner jag en ständig känsla av tomhet. Konstigt och bara så sorgligt.
det hjälper faktiskt att gå in i hennes lgh. iaf för mig. smärtsamt men samtidigt får man ut sorgen som maler. puss
Vilka ljusa och glada minnen ändå.
fint skrivet nu kommer tårarna igen kram
Det är tur man har minnena <3
Ha en skön helg nu, kramar!
Skicka en kommentar