Älska svett! Alltså, det sista jag behöver är en till sporttopp... men den här knallrosa hängde i affären och bara skrek att den vill sitta på mig under en och annan löptur och styrketräning i sommar! Firade helgen med att skita i vilodagen och åka till hallen, som någon annan gymråtta krypa ner till maskiner och löpband när solen flödade utanför... Men om man har tid, lust och energi så kändes det onödigt med vilodag, då kunde jag väl få unna mig ett härligt fredagspass. 60 min mage, rygg, axlar och 29 min 6 km löpbandslöpning. Stillastående gymluft och svetten flödade, det är sådan grym känsla, känner mig knäpp men love it... Inte många själar i gymmet en fin fredagskväll i slutet på maj, men när hela mitt umgänge har flytt till Stockholm, Dalhalla, Hälsingland, Uppsala, Säter och allt vad det var så vad kan då vara roligare? Jag älskar också att kroppen just nu vill göra allt det jag vill att den ska göra! Det är så otroligt skönt att få träna mycket utan smärta i knä, ljumske, skavsår och allt jag haft problem med. En sprucken tå som ger genomblodiga strumpor efter varje löpning är väl en bagatell... det känns ju inte. Nu har jag med pasta, protein och popcorn laddat för morgondagens tänkta långpass. För som min kära pojkvän idag konstaterade, så nej, jag tackar aldrig någonsin nej till bra mat, det vore väl onödigt?
När jag kom in till kontoret efter lunch en dag låg dessa på mitt tagentbord, från fina Maria. Den här veckan har jag fått så mycket omtanke, blommor och fina luncher i solskenet och kramar och pussar... tack och tack och kärlek till er.
Härom kvällen gick jag och F med h en fin promenad.
5 kommentarer:
Haha, unna dig ett träningspass. Är det så du känner så. Själv sitter jag nu och väntar på att gå till gymmet. De öppnade visst inte förrän 09.15 på lördagar. Jag kommer väl vara först och ensam där nästan. Gud så skönt!
Vår promenad ägde, trots att jag bröt mot din dresscode.
Jag vill också träna frivilligt en fredagkväll! Eller ja, träna frivilligt överhuvudtaget skullle jag också vilja göra.
vi var faktiskt hemma osynliga människa.kram
låter bra jonna ponna, men samtidigt, lite eländigt känns det allt att läsa om ditt liv på en blogg. varför hinner vi aldrig ses? kan vi aldrig samtidigt!?
qe
Skicka en kommentar