Salt svett, sjövatten och sol

Imorse kändes ett 12 km-pass med Fartfyllds Lakejer som en bra mitt-på-dagen-sysselsättning, någon timme innan rodden. Och jovisst, det var kul, svettigt, bra tempo och bra klipp i steget. Efteråt var tån på min löparsko färgad röd pga en sprucken nagel.

Någon timmes vila, mat och sedan iväg på rodd. Och vilket roddpass sen... bort till Fornbybanken och förbi! Svett, sol och nästan tårar av utmattning. Helt plötsligt förstår jag lillasysters utmattningstårar efter vissa fotbollsträningar. Ben skakande av mjölksyra och tankar i stil med Det här går inte! Jag får simma i land... men det gick och det gick bra och nu, med svett och salt och sjövatten i håret (jag fick doppa huvudet i sjön för att orka sista biten) känns det till och med ganska fint. Är det detta som kallas tröskelträningar eller vad är det? När man förflyttar sina smärtgränser och trösklar för vad man klarar av. Det känns mentalt viktigt att göra sådana här dagar, bli gråtfärdig och illamående, för nästa gång vet man att man klarar det.

Nu, äta äta äta... kokosyoghurt med müsli, te, smörgåsar, mera te, popcorn, brieost, vila, vila, längta efter en puss, godnatt!