” Vi er så få her i landet, hver fallen er bror og venn.” Nordahl Grieg ...
Under de sista dagarna har självklart händelserna i Norge funnits i tankarna varje vaken stund. Norge känns så nära, vårt grannland, dit många åker och arbetar och bor. Varje gång tankarna nuddat vid det ofattbara och fruktansvärda drar som en svart slöja genom kroppen.
Det, och svältkatastrofen i östra Afrika, gör mig så orolig och ledsen. Allt annat känns så fjuttigt och ytligt. Vilket samhälle kommer våra barn att växa upp i? Jag är rädd att rädslan kommer prägla våra liv allt mer. Rädd för rädslan. Rädd för rädda, sjuka människor med vapenlicens.
Vi kan ändå hjälpa ekonomiskt til svältkatastrofen. T.ex. kan du kan smsa 50, 100 eller 200 till nummer 72900 (Radiohjälpen). Det har vi råd med. 50 kr är inte mer än vad vi betalar för en fika på stan. Do it!
2 kommentarer:
Ja fy.
verkligen kramar
Skicka en kommentar