lördag 30 juli 2011

Baltzarloppet 2011, 10 km

Inte så glad som jag ser ut...
JW med sin farfar tillika funktionärsansvarig på tävlingen, Bernt!
Gick i mål för 2.5 h sedan och har fortfarande inte orkat duscha... tävlingen idag känns som njaaae... Jag hade rätt höga förväntningar, formen har känts på uppåtgående och jag tyckte det var dags att förbättra mitt väldigt gamla och blygsamma pers på 10 km. Jag hoppades på att springa på under 49 min. Helst med god marginal.

Starten gick och molnen skingrades. Det var varmt och blåsigt. JW och jag växeldrog första km. 5 km - 24 min blankt (4:48-tempo). Men jag hade ingen lätt, pigg känsla eller pigga ben. Det kändes så tungt och jag hatade löpning. De negativa tankarna tog över helt, jag tyckte det kändes hopplöst, jag kunde väl lika gärna bryta, varför är jag så långsam, trött osv osv. Jag tänkte t.o.m. att jag nog skulle dö av en hjärtattack, att ha såhär hög puls så länge kan väl inte gå? JW gjorde ett riktigt dragjobb, han peppade mig hela tiden och försökte få mig att tänka om. 8 km passerade vi på cirka 39 min och fortfarande fanns chansen att förbättra mitt pers, springa under 49 min.

När vi äntligen sprang in på friidrottsbanan hade vi ca 300 m kvar. Jag såg att det fanns en minimal chans att klara tiden, om jag orkade öka ordentligt. Men det orkade jag inte. Upploppet, 150 m kvar. Den stora digitala klockan bredvid mål närmade sig 49.00 min. JW sprang om. Jag stånkade mig in över mållinjen, på ca 49.06. Åtminstone 7 sek för långsamt för att jag skulle kunna vara nöjd, och 3 sek från pers. JW sprang i mål ganska oberörd några sek före mig. Han hade ju dragit runt mig och gjort allt för att få mig att spränga gränser!

Jag kände mig rätt besviken, samtidigt som jag verkligen tog ut mig och inte kunde springa fortare idag. Men träningspassen har känts bra, jag spang ju 9.12 km i 4.50-tempo för några veckor sedan och det kändes relativt lätt. Då trodde jag att jag skulle kunna hålla samma tempo en halv km till på tävling!

Trots att jag under loppet periodvis hatade plågan, så tänker jag redan på nya lopp och hur jag ska bli bättre. Jag måste springa mer snabbdistans. Intervallerna har jag varit duktig med hela sommaren och jag kan hålla hög fart på intervaller. Däremot klarar jag tydligen inte att ligga i en så obekväm puls och tempo längre än 8 km. Mer snabbdistanser alltså, där jag lär mig att stå ut med detta under längee tid. Och kanske mindre semestermat också...

Stort grattis till Karin, som vi såg fara förbi som tredje tjej i 21.1 km-klassen! Hon gick i mål på 1.35 på halvmaran och kom tvåa i klassen! Helt fantastiskt bra!

11 kommentarer:

Sofie RW sa...

49.06 är ju ändå en jättebra tid trots att du vet att du har kapacitet för mer. Nästa gång - då fixar du sub 49!

andreas sa...

bra jobbat man kan inte vara på topp jämt kramar

Elina sa...

Grymt jobb sis! Jag vet att några sekunder hit och dit kan svida rejält, men du ska vara nöjd och glad! Ingen idé att gräva ner sig, utan ladda om och kom igen så går det säkert ännu bättre nästa gång :)

Malin sa...

Men Jonna det är ju helt fantastiskt bra! Grattis. Hoppas du har en skön semester.

mbh sa...

gumman, det går troll i dina tävlingar. du blir aldrig nöjd:) kanske har du för höga krav på dig själv? vi ses idag!

Ulrika sa...

Lovar att du kommer att ta det med råge nästa gång! Nu har du fått tillräcklig motivation för att slita järnet på snabbdistansträningen. Och den dag ( om nånsin) som jag springer under 50 min ska jag jubla högt - superbra tid ju.

Andrej sa...

Du är roligt, vet du det?
Att prestera den tiden med den inställningen och det motflytet... fan, det är ju enormt!

Annika sa...

Äsch nu är du hård mot dig själv. Fatta vad snabb du är! Jag är ju impad!

Jag tycker dock av personlig skäl att det är lite lustigt att även du (som är så bra) kan ha lika negativa tankar som jag har :) Knepig hjärnan är som jobbar emot en när det är tungt.

mikael sa...

Både du och jag har haft en tung tävlingshelg!

Du var ändå inte så långt från ditt personbästa. Är övertygad om att du tar det nästa gång. Du är på rätt väg skulle jag tro.

julia sa...

Asbra gjort, du imponerar på mig i alla fall, om det är någon tröst!

elly sa...

sju sekunder! det är ju ingenting. förstår dock att man vill klara de mål man sätter upp för sig. en bra dag hade du fixat det!