För en stund sedan såg jag på fyrans nyheter livrädda flyktingar som SYTT ihop sina munnar i en hungersprotest. Hur skräckslagen och desperat är man inte då?
Tårarna bränner bakom ögonen när jag ser det, att världen kan vara så rutten. Efter att ha börjat arbeta med ensamkommande flyktingbarn så ser jag nu verkliga ansikten på den inre näthinnan. Riktiga människor med rädsla och oro, förhoppningar och drömmar.
Med ens känner jag mig så overkligt lyckligt lottad. Och jag skäms så över mitt eget gnäll. Älskade människor som blir allvarligt sjuka, människor som flyr sina länder... nej fram för mer ödmjukhet, låt mig inte bli någon gnällapa som gnäller över småsaker dagarna i ända.
7 kommentarer:
Visst är det så. Som när någon utbrister att det är en katastrof att bankomaten inte lämnar ut saldo. Katastrof? Nä.
Och sen Bildts o Billströms uttalande på det sen! Och de ska var utrikes- och migrationsminister. Skrämmande!
ja vi är verkligen lyckligt lottade kramar
Jag har missat deras uttalanden!
Men ja, fy fan för denna värld ibland... Förstår att det känns nära dig just nu med tanke på ditt jobb. Det måste även kännas än mer viktigt med det du gör!
Man blir riktigt förbannad!
Blir alltid lika glad när jag hittar personer som liksom jag har empati, medmänsklighet och tolerans som grundläggande värderingar! Vi har det så sjukt bra, helt vansinnigt galet bra helt enkelt. Tack för det Jonna! /Malin
Mm, usch, det där behöver man se/höra/läsa ibland för att bli påmind om det man redan vet men förtränger ibland...
Skicka en kommentar