måndag 17 januari 2011

Från isgata till löpband

Efter middagen begav vi oss till Insjön. Jag var väldigt laddad, det var nollgradigt ute efter två dagars tö och jag såg fram emot en urblåsning i hårda spår. Och hårt var det... spåren var av ren is, som dessutom "sjunkit ihop" så pjäxorna tog i spårkanterna. Stavfäste fanns inte då snön inte hunnit frysa. Visst gick det fort, ögonen tårades när vi for fram över isen. Efter att ha åkt cirka 1.5 km fattade JW beslutet att vi skulle bryta. Det var klokt, men jag skulle nog inte varit så klok. Det var ju lite spännande också, särskilt i svängda nerförsbackar... Lev farligt, eller något. Tur man har en smart bättre hälft.

När vi åkte hem var så himla arg över att vädret aldrig är med oss. Energin måste bara ut! Inget skrotlyftande, jag ville känna svetten rinna och hjärtat pumpa hårt. Ute var det också isgata och med risk för benbrott fick det bli löpbandet. Vad ska jag välja, snabbintervall eller långa distanser? Långa distanser kändes mest plågsamt så det fick det bli. Fem stycken tusingar.
2 km uppjogg
1x1000 meter, 4.32-tempo
1x1000 meter, 4.28-tempo
1x1000 meter, 4.26-tempo
1x1000 meter, 4.22-tempo
1x1100 meter, 4.18-tempo
3 min joggande "vila" i cirka 5.50-tempo
2 km nerjogg
Totalt 11.1 km löpning, 59 min.

Jo, trött blev jag ju. Nästan så trött att jag inte orkar vara sur över skidturen längre.

4 kommentarer:

Elina sa...

Var fanken får du all energi ifrån?

Emelie sa...

Duktig du!

julia sa...

imponerande att du orkar ta dig till gymmet efter ett misslyckade skidspår! själv hade jag tappat all motivation och åkt hem och surat...

anledningen till att maten var klar när jag kom hem var helt enkelt att jag hade lagat innan jag åkte till gymmet:) så det var bara att värma på. så himla värt, för jag orkar inte laga mer än ägg efter träning, men till middag behövde jag nåt rejälare.

Malin sa...

såg att bilen var hemma o funderarde just varför ni inte var i skidspåret. nu fick jag förklaringen:) puss