Tränings- och tävlingsglädje framför allt. Mamma på morgonjogg, Puerto de Pollensa maj-08.Idag tackade jag nej till att vara med i Siljansnäs Skid- och löparklubbs tävlingslag i Vasastafetten löpning. Jag orkar inte med att ha varenda helg uppbokad, jag måste få tid att vara tant också... äta långa lördagsfrukostar, lyssna på Ring Så Spelar Vi och ta dagen som den blir. Dessutom tränar jag hellre för Sthlm halvmara i lugn och ro än att känna att jag sabbar för ett helt lag med dålig form. På torsdag väntar 12 km Olsnäsmästerskap terränglöpning. Det där med terräng har jag förträngt. Undrar just vad det innebär, jag springer ju bara på grus- och asfaltsvägar annars, om inte Limsjön regnat igen så man får plöja genom sjöar.
*
*
Fast istället för att säga som det var, så sa att jag fått förhinder... Varför är det så svårt att bara säga att man faktiskt inte vill och orkar?
5 kommentarer:
Ah... terräng brukar väl innebära grymma och fasansfulla backar tror jag.
Nej, man är så löjlig ibland. Att göra något man varken vill eller orkar känns ju helfel. Varför skulle då den ursäkten inte räcka till? Det borde ju vara den bästa ursäkta som finns, och dessutom den mest sanna. Men det är väl det där med att hålla upp en fasad. Man ska orka allt, vilja allt, vara med överallt helst samtidigt, alltid skratta, kunna allt... Alltså vara typ omänsklig. Bra att du sa nej i alla fall!
Helgfrukost framför nyhetsmorgon utan några krav och tider att passa måste man ju få ha ibland!
åker till Gotland på torsdag, så kan tyvärr inte komma. Men vi får styra upp nån fest när jag kommer hem.
det är bra jonna. men du måste lära dig säga nej från början också. puss
Skicka en kommentar