Inga moln under fötterna

Jag kände igen mig i Emelies tillfälliga brist på motivation. Tröttheten, segheten. En förkylning som aldrig bryter ut, eller bara frånvaro på lätta steg, flow, ös? Nu sitter jag och kan inte bestämma mig för vad jag ska göra! Jag hade planerat ett 25-km långpass, kläderna framplockade, rutten uttänkt, vätskepaus planerad. Men. Igår sprang jag och Honey ett kortare 7.5 km distanspass. Det går så tungt för mig, pulsen är hög, steget segt, inget går av sig själv. Om 9 dagar ska jag tävla. 12 km Olsnäsmästerskap. Jag behöver komma upp i hastighet. Hitta känslan av att vara lätt, stark, snabb. Mitt mantra. Vad är smartast i dagsläget? Ett 25 km-pass som kan bli ren löparglädje i stil med Jag klarade det!, ökat självförtroende eller ett intervallpass runt milen, på löpbandet, där jag får piska upp farten i bena, kanske öka chanserna att kunna göra en något bättre tid nästa vecka. Ett långpass är grejor det, men hjälper mig knappast att springa snabbt på 12 km nästa vecka... Sluta vela, fatta ett beslut!