Semesterlunken

Elina ringer. Vi pratar 13 minuter. Jag sätter mig på balkongen och läser. Elina ringer igen. Oklart vad hon vill. Vi pratar i alla fall i 25 minuter till. Oklart om vad.

Trots att jag tvättat, tränat, promenerat två gånger, cyklat fram och tillbaka till Rutebo för att tömma en redan tom postlåda, fikat med fina Honey, lagat mat, diskat, handlat några saker så har den här dagen känts som en evighet lång. Nu ska jag hitta semesterlunken. Den som gör att en dag känns fullbokad om man har en sak inbokad. Nu behöver jag ungefär 35 saker om dagen för att inte börja klättra på väggarna. Men jag blir bättre och bättre.