Sommartid och söndagsspring

I natt, eller imorse, blev det sommartid igen. Och så förlorade vi alla en timme och vann ljusare kvällar. Nu borde den sista snön ha fallit, och vägarna är bara och det skramlar av grus under bilen och finns det något som gör en gladare än det? Det är liksom ljudet av vår!

Och jag och Honey snörade på oss löparskorna och begav oss ut för veckans långpass. Styrde kosan ut mot Lima, Lycka, Tibble, Strandpromenaden... det var moln under fötterna och frisk luft i lungorna, det var löparglädje och vårkänsla och ett bra E-tempo och leriga sugande vägar. Duktiga Honey med det vackra löpsteget vek av vid Japanska Parken och jag fortsatte vidare mot Orsandbaden. Frånsett någon kilometer med håll i sidan så var det bara så jäkla underbart... det blev närmre 16 km, den lilla törn som jag och springningen hade i vår kärleksaffär känns just nu glömd och förlåten, so far. Men jag ska ta det lugnt och som någon klok sa vara noga med återhämtningen emellan löppassen, så att jag och löpningen kan fortsätta älska varandra hela våren lång och all tid efter det.