Kiruna-Lena kommer till kontoret på morgonen, upptäcker att datasystemet as usual ej fungerar. Det kan hända de måste lägga om hela programmet säger hon bedrövat. Fy fan vad härligt då kanske vi slipper jobba idag svarade jag. Bad Jonna, bad bad bad.
Update 15:02. Min fina mamma är på utb. i K-huset och jag fick därför kramas och eftermiddagsfika med henne idag. När vi sagt hejdå och jag anslöt till mina kollegor sa Kiruna-Lena Ja så det där var din lilla mamma? Jonna: Lilla mamma? Lena: Ja inte var hon ju stor inte... Jonna: Nähä, ok, säg det till henne istället så blir hon kanske glad Lena: Vaddå har hon anorexi?
Fler kollegiala kommentarer idag, Anna-Lena sa För att vara på dåligt humör så är du ändå på bra humör! Det måste ju tas som smickrande, ändå.
6 kommentarer:
hi hi vet hon att hon kallas Kiruna-Lena? Såg dig imorse men du såg inte mig...
haha! det där känner jag igen från skolåren då man blev jätteglad när det var strömavbrott och tänkte direkt "kanske får vi åka hem"!
Ja, vad skulle man göra utan sina arbetskompisar? Ha riktiga kompisar?
Anorexi? Nu har jag väl hört nog läll! Lång är jag i alla fall så liten är ingen egenskap som brukar förknippas med mig? Mysigt i allafall att vi kan träffas på jobbet ibland och förgylla vardagen lite...kram mor
vet inte vad jag ska skriva riktigt men jag kommenterar iaf så du vet att jag läst.kramar
Jag vill förtydliga att det Anna-Lena sa var menat som ngt positivt, typ att även när jag uttalde mig om mitt dåliga humör så verkade jag vara på rätt bra humör trots allt :)
Skicka en kommentar