söndag 19 juni 2011

Vätternrundan 2011 som supporter

Fredag kväll klockan 20:55 anlände vi till Motala och 10 minuter senare satt vi på varsin cykel och for ner till startplatsen som kokade av liv och tusentals cyklister! Alla som bara ville få starta sitt 30 mil långa äventyr och göra det som de förberett sig på! Jag älskar startplatser... finns det något som är mer fyllt av energi?
21:46 startade vår man - JWs pappa, min svärfar - sin långa resa genom försommarnatten!
Vi stod såklart och hejade på alla som cyklade iväg! Träffade flera leksingar som fick våra hejarop med sig när de cyklade iväg.
Men det var en kall och blåsig kväll... så visst kändes det rätt ok att åka hem och lägga sig och sova några timmar. Men klockan 6.00 på lördag morgon ringde klockan. Vi fyllde en kaffetermos och åkte mot Hammarsundet och depån där, 260 km från start, 40 km från mål. Enligt våra sms-rapporter körde GW fantastiskt bra och med stor chans att klara en superbra måltid! Från bilrutan hann vi även med att möta vår kompis M som körde som en raket och gick i mål på 10.30 h!
Vi ställde oss cirka 0.5 km innan depån. Jag gillar att vara i god tid, och vi var där kanske 40 min innan GW cyklade förbi. Under de minutrarna hann man heja på många cyklister! För har man hejat på flera hundra, kan man ju inte låta bli en enda... Jag ropade och ropade de bästa peppande orden jag kunde komma på, och fick glada leenden, tack och hej av nästan varenda en tillbaka! Helt otroligt, och vilken kick det är att stå och heja! Jag blir alldeles glad och fylld av kraft av det. GW och hans kompis kom susande förbi och såg oförskämt glada och starka ut efter 260 km cykling!
Och sedan susade vi tillbaka ner till Motala, slängde oss på cyklarna och for till målområdet. Vi behövde inte vänta särskilt länge för strax före 10.00 trampade de in över mållinjen. De gick i mål på 12.09, helt fantastiskt bra! Jag är så enormt imponerad och stolt. 30 mil, 300 km... det är så sjukt, sjukt långt. Man cyklar en hel natt. Och med den kraften och snabbheten. Efteråt gick vi och kollade sporttälten och söp in stämningen. Kvällen spenderade vi sedan ute i en stuga vid Vätterns strand... två meter från denna vy satt vi och grillade. Jag blir allt mer övertygad - Vätternrundan 2012 - jag måste vara med!


Idag sålde jag mina rullskidor, det får bli första insatsen i investeringen att köpa en racer!

4 kommentarer:

Elina sa...

Grymt bra kämpat! Och vilken tur han hade som hade en sån bra och ivrig hejarklack. Men han är ju lika duktig på att heja han förstås :)

andreas sa...

nooo dont doit cykling är inte din grej ;) kramar

Malin sa...

Vilken härlig helg!

Göran Wigert sa...

Stort tack bra support! Nästa år kör vi tillsammans. Då ska vi under 12 timmar.