Tankar om cykel, löpning och skidor

En sen lördagskväll, efter en mysig grillmiddag i fina Åkerö, fastnar jag här ändå i både bilder och funderingar. Idag har vi hejat på svärfar som cyklade Siljan Runt (12 mil) på 4.19. Det är verkligen starkt tycker jag! Jag var en (fanatisk) supporter som alltid, JW ville ha skämskudde när jag vrålade HEJA HEJA! BRAAAAAA KÖRT! NI HAR GJORT VÄRSTA BITEN NU! SNART I MÅL! DET SER BRAAAA UT! till alla som körde förbi oss. Och då menar jag alla. För om jag hejat på 50 pers som cyklat förbi, så kan jag ju inte låta bli att heja på nummer 51? Det vore ju elakt.

Jag har sprungit rätt mycket sista veckan - för att vara veckan efter marathon alltså. Första två dagarna var benen stumma men från onsdag har jag känt mig återställd. Det tyder kanske också på att jag var bättre tränad i år än förra året? Fast bättre löptränad var jag kanske inte ändå. Vid kontrollräkning framkom att jag bara fick ihop fyra pass på över 20 km under perioden mars-maj. Elina flyter iväg mot Siljansvallen och väntande 400 m - intervaller. STARTKLARA! Fast nja, vi stod inte i sådana positioner sen...
Idag, en vecka efter marathon, sprang jag och lillasyster 400 m-intervaller i stekande solsken. Vi blev rejält trötta men det kändes ändå bra. Resan mot att bli snabbare har börjat, hoppas jag.

Fast trots att det är så vackert utomhus och kul att springa, så längtar jag allra mest efter att få börja åka skidor igen...