En ström av ord

Vi glömde kameran, så någon bildkavalkad från helgen blir det inte.
*
Vi kom upp till fäboden och vi var helt ensamma där. Utanför vår stuga med lysande fönster och sprakande vedspis, var det bara svart, svart skog i många kilometer åt alla väderstreck. Myrar, sjöar, skog. Den inramningen passade bra, särskilt när jag läste Åsa Larssons fjärde kriminalroman där morden avlöste varandra. Jag var nästan mörkrädd om kvällen. Att jag för något år sedan bodde i stugan helt själv, flera dygn i sträck, mitt i smällkalla, becksvarta januari kändes ofattbart.
*
På dagarna lyste solen och vi packade ryggsäcken både lördag och söndag och for ut i skog och mark med skidor. Kokkaffe från termos, lutad mot en skrovlig vägg smakar bättre än någon annanstans. Löptur hoppande mellan isfläckarna hann vi också med.


Som alltid vill jag att aldrig tiden ska ta slut. Att det ska bli söndag. Kan vi inte bara få flytta dit och bo där, en vecka, någon månad...
*
Idag tog vi vägen runt fjällen och stannade till vid Lindvallen och deras nybyggda jättekomplex. När vi stegade in där, fortfarande med sotfläckar på händerna efter eldande i vedspisen och sol- och vindbiten på kinderna kände jag mig väldigt malplacerad. Fäbodfriden kändes långt borta. Nu är det bara att ta full fart framåt mot en vecka proppad av bland annat två födelsedagskalas! Och snart är det påsk...