Snart slutar en av mina bästa kollegor Åsa. Fy vad tråkigt, igen. Åsa är en rolig tjej och har en sällsynt självdistans. Vi pratade för en stund sedan om hur det är att äta mer än sin kille. Jag väger säkert 10 kg mer än E, säger Åsa. Jag kan plocka upp honom under ena armen och bära iväg på honom och han kommer ingenstans. Trots dråpliga historier så lyser det alltid igenom, kärlek. Och love stories är mina favoriter. Åsa är också varm och duktig på att ge komplimanger, det var bland annat hon som sa att jag var rak som en fura, det kommer jag aldrig att glömma, eller när hon en gång i våras undrade hur man kunde vara så full av livsglädje, trots att jag var susig av saknad. Om kan man ge så mycket av sig själv, då borde man också få mycket tillbaka?
Fuck, fuck, fuck, jag hatar avsked. Jag blir helt darrig bara jag tänker på det. Snart åker baby sister till Uppis Muppis igen också och Leksand blir fattigare.
3 kommentarer:
Vi får inte göra en för stor sak av det här nu, vilket vi ofta gör. Jag är bara några timmar bort! Älsk!
alla slutar ju på ditt jobb. När är det din tur?
hello! Blir alltid lite mallig när jag blir omnämd.:) Hoppas du mår bättre. Inte den bästa dagen att bli dålig på dock, för du missade UTSÖK blåbärspaj. Å vad jag kommer att sakna fredagsfika... ja så arbetskamrater som dig.Haj.Ha en bra helg/Åsa
Skicka en kommentar