Jag får en tår i ögat när jag tittar på de här bilderna, äntligen överförda till en dator efter en och en halv månad bara... Från Hinnsjön. Såhär skrev jag när jag kom hem, susig i huvud och hjärta av hur fint vi hade det.
Jag slängde mobiltelefonen i ett hörn dit örat inte når, förlåt kära familj för att jag gick upp i rök och inte hörde av mig särskilt ofta. Jag var för uppslukad av att bada vedeldad bastu, slänga mig i Hinnsjön, dricka en öl, ta fikapauser, äta mat, fiska (!!!), springa, promenera, bläddra i en tidning, dricka kaffe, pussas miljoner och miljoner gånger, ha långa, fina samtal med en fin familj och en fantastisk morfar och en pojkvän som inte är av denna världen...
Och inte ens ett ihållande regn som piskade sönder både väg och mark kunde förstöra hur glad jag är för detta. Att sova i en lillstuga med plåttak och höra regnet slå och smattra mot det, är dessutom så trevligt att hjärtat värker. Då gör en tillfällig ryggvärk ingenting.
Nu sitter jag och är så in i hjärtat glad både för detta och för andra saker och för många saker och för hela livet i sig kan man säga. Och när jag har ordnat över korten till datorn så ska jag visa er en del av hur bra det är där uppe, i en stuga, vid en sjö, i Norrland.
2 kommentarer:
är så avis på er som ska till vallen!!!
Ja, sådana platser bär man kvar i sitt hjärta och i sitt minne resten av livet.
Skicka en kommentar