HockeyLeksand

Man märker att någon annan använder datorn ibland, när länkar som http://www.swehockey.se/, http://www.eliteprospects.com/, http://www.leksandsif.se/, http://www.hattrick.org/ och http://www.blondinbella.se/ finns i rullgardinen. Jaja ok, checken på Blondinbellas blogg får väl jag ta på mig, i vetenskapligt syfte naturligtvis. Annars surfar jag mest på diverse bloggar, Bilddagboken och Facebook. Nu ska jag hotta upp mitt svettiga, snoriga jag lite efter 10 sega kilometer i skidspåret. Men det var bara jag och pensionärer i spåret, så jag fick i alla fall åka om några stycken!

Apropå hockey så har jag noll koll. När jag bodde i Norrköping så förutsatte folk att jag hade full koll för att man är från Leksand. Men jag tycker det vore grymt kul om LIF gick upp till Elitserien igen, det tycker jag faktiskt.

and I found this boy

Nu är jag nykittad med supersnygg Craft-mössa och handskar som jag fått av den finaste som finns. Det är idag tre veckor kvar till Tjejvasan, jag måste verkligen fylla på milkontot nu och tänkte försöka åka både idag och i morgon.

Nu ligger allt jag någonsin känt fastklistrat ovanpå huden, jag är så in i bomben glad och tacksam och samtidigt har jag silkesväggar, pappersväggar, är genomskinlig. Men jag vet att det kommer bli bra.

För att använda ett Gunde Svan-citat... Ingenting är omöjligt.

In i dimman

Det var nästan som att springa i ett tecknat landskap idag när jag sprang efter Siljan, mjölkvitt åt alla håll och ut över sjön såg man bara någon meter. Det blev kanske 6 km i cirka 5.40-fart, så egentligen lite längre än vad rehabprogrammet säger men det kändes i alla fall bra. Och med min Jonna-mössa ser alla vem det är som kommer. Nu laddar jag med fruktsallad inför fredagsgym med HoneyHanna.

En dag med hångel, dubbla träningspass och sedan avsluta med öl, varma mackor och marängswiss, det är en bra dag. Den 30 januri 2009. Jag vet att jag kommer tänka på de här dagarna länge nu, hålla dem innanför huden som en skatt och som en mina. Och känna tusen känslor innanför pappersväggarna mina.

Bhumibols Bedårande Bundsförvanter

Om några dagar åker han som jag håller av, och två vänner, G och T, ut på äventyr! Eller kanske heter de snarare Bhumibols Bedårande Berusade Bundsförvanter... Jag har en enda önskan, att de ska ha sitt livs resa och ta tillvara på varje sekund där ute i vida världen, leva allt och lite till – och komma hem helskinnade igen! Och dricka ganska många Singha för mig.

Normal

I vissa avseenden vill jag inget annat än att vara normal. Ok, i ganska många avseenden. Jag gillar normal. Normal, glad och snäll, trist som en mellanmjölk och en knäckebrödmacka med andra ord. Men det var inte det jag skulle komma till... idag blev jag i alla fall gråtglad när jag fick meddelande om "Normala förhållanden".

Cykelliv del II

Igår satte jag på mig mina rosa gummistövlar för att ens komma åt cykeln, då den stod i en halvmeter snö. (Sen är gummistövlar ganska olämpligt fotdon när det är halvmeter snö, för det blir ganska kallt) Nu ser min pärla ut som följande, is- och snödraperad, pakethållaren hänger löst och slår i bakhjulet, någon slags kabel har gått av och hänger och dinglar, handbromsen har gått sönder. Ett alternativ skulle kunna vara att sluta vintercykla (men tar för lång tid att gå), ett annat att köpa ny cykel. Imorse cyklade jag om en person på spark. Hon gav mig ett skeptiskt ögonkast och tänkte antagligen med all rätt att hon valt ett för dagern mer lämpligt fortskaffningsmedel. Men jag var snabbare!

Imorse var jag, på grund av den fina träningsvärk jag har i armarna, så fumlig på tagentbordet att jag höll på att betala ut över 100 000 kr. Men nej, det skulle inte gått men i alla fall. Älska träningsvärk!

Måndag i gymmet

Idag skulle jag få med mig två trevliga unga herrar på powerbaren, vilket skulle bli så himla kul. När vi kom dit var det inställt! Istället blev det ett långpass i gymmet (jag var där nästan två h men man kör ju dessvärre inte effektivt hela tiden). Frågan är, kommer mina biceps- och bröstmuskler att någonsin bli desamma? Det var tyngre än jag är van vid, och något färre rep. Men shit, vad kul! Och det är så bra att bli peppad, när jag gymmar själv ger jag lätt upp, väljer mindre vikter och så vidare. Tråkigt att man känner sig som världens klenaste när man gymmar med killar, men tack och lov vann jag i alla fall vår interna Plankan-tävling som en viss upprättelse.

Nu har jag ätit gröt med russin, knäckebröd med keso, kokt ägg. Kokta ägg är något jag äter rätt mycket, försöker alltid ha ett gäng kokta i kylskåpet. Det är perfekt mellanmål, bra proteiner och så gott! Frågan är vad jag ska äta resten av dagen...

hjärta

Idag hade jag ett besök på jobbet. Med var en sjuårig flicka som jag satte i min kontorsstol med lite färgpapper och pennor. När besöket var klart så stack hon åt mig en hopvikt teckning hon ritat åt mig, föreställande en tjej med brunt hår och ett hjärta, och mitt namn. Jag blev så glad, tänk att man kan bli glad av så lite... nu sitter den på mitt kylskåp.

Som skogen

Och snön faller, mer och mer. Då blir det bra längdspår och jag längtar efter att få fylla på milkontot. Den här helgen har jag vilat från träning och fyllt dygnen med mycket av det bästa. I morgon är det roliga måndagspasset och jag ska dessutom få med mig två unga herrar!

*

Hur kan jag glömma tid och rum så... Du har samma effekt på mig som skogen. I skogen finns ingen klocka, inga sekunder, inga minuter, det är bara där och då och den totala närvaron. Med dig blir det samma sak. Och vinden ylar utanför mitt vindsfönster, och mitt hjärta slår lugnt mot ditt.

O+Fh

Jag hade helt missat att Fridah hade skrivit ett blogginlägg http://indiepopochskit.blogg.se/2009/january/skulle-springa-efter-men-trampade-snett.html där hon refererade till min blogg. Hon är fin den där Fridah. Jag är dessutom sjukt imponerad av hennes blogg, skärpa och hennes kamratskap med en av mina förebilder sedan typ år 2000, Linda Skugge. Även om jag och Skugge utvecklats åt litet olika håll så gillar jag fortfarande henne och tycker hon är lätt en av de bästa idag. Jag skrev i ett sms till Familjen runt jul, när jag bjöd hit på julfika, att O skulle ta med Fh. Björn trodde det betydde fika eller farthållare. Det betydde att Oskis skulle ta med sin Fridah. Och det gjorde han. Jag är glad att de är kära i varandra, jag är alltid glad när folk blir kära. Och att de håller ut trots alla månaderna med många mil emellan.

Idag har det varit en mycket bra fredag med fredagskjol, fredagsfika (blåbärskaka med vaniljglass), morgonsimning, puss, fredagsgymmande och några kilometer på löpbandet. Damn it, jag trodde aldrig det skulle hända men nu gillar jag att gymma! Och jag liksom vet i hela mig att resten av dagen och helgen kommer bli bara bäst!

Joggpost till mig

Don´t know vad det är för fel på grabbsen på jogg.se. Kanske inget fel alls. Jag är medlem där för att föra in träningsdata, mäta kilometertider, föra viss träningsstatistik t.ex. över antal träningstimmar per månad. Men för en del verkar det vara något slags dejtingforum, eller ett sätt att försöka hooka upp med nya bekantskaper. Story no 1, den beryktade, behöver vi ju inte dra en vända till. Igår fick jag ”joggpost” (haha) från H, 34 år, annan dalakommun som såg att ”du tränar ofta och varierat” och ”jag är en kille som älskar att träna” och som då tyckte att vi kunde hooka upp och träna ihop... Tack men vänligt nej tack. Alternativ 1, jag ser villig ut på min presenationsbild. Alternativ 2, jag har missförstått hela sajten, det är ett dejtforum för sportnördar.

försöker se sportig ut men kanske ser ut som något annat.

I blåbärsskogen

Nu har jag läst om tjäderjakt med trädskällare och toppfågeljakt på orre hela kvällen. Jag tror kanske inte att jag kommer jaga fågel, men det är häftigt med brytpunkter och nyanser, och skönt att verkligen byta fokus helt från det jag gör på dagarna. Att sitta och läsa om skogen och djuren blir ju något helt annat...

Men ibland känner jag mig rätt kluven inför jägarskolan och tanken att jag kanske ska jaga själv. Hade någon sagt det till mig för x antal år sedan, när jag var vegetarian och stödmedlem i Djurens rätt hade jag inte trott på det på en fläck. Nu har jag en annan syn, och skulle tycka att det skulle kännas rätt fint att kunna vara med hela vägen från jakt till kött och mat. Och det ska bli grymt att lära sig skjuta. Det är kul att lära sig så mycket om skogen och naturen, hade någon pratat med mig om viltvård förr hade jag inte fattat något, och tänkt att om alla lägger ner gevären så sköter sig naturen sig själv. Hoppla.

Och jag vet att det futtiga dygn jag var med på älgjakten i oktober, var nästan magiskt. Alltifrån kokkaffet i stugan, att gå upp 5.00 på morgonen och se soluppgången över Siljan, besöket i Jordberg (som är värt ett blogginlägg ensamt bara det) tills timmarna på passet och knakandet i buskarna, och älgarna som travade fram...

Mat, mat, mera mat

Skriver ett litet inlägg när jag sitter i telefonkö till Försäkringskassan för lite sedvanligt dektektivarbete (köplats nummer 120, trots att jag ringer myndighetsnumret). Igår efter träningen på Masesgården - step+box blev det eftersom spinningcyklarna var slut när vi kom - var jag helt galet sugen på att äta feta söta saker. Min middag, knäckebröd med kokt ägg och skinka stillade inte riktigt min begär. Därför var min glädje stor när fina storasyster sprang upp med en påse med chokladbollar åt oss. Jag åt tre stycken, och kompletterade med gammal kvarglömd mörk choklad och massor med popcorn!

De sista veckorna har jag, peppar peppar, känt mig så himla pigg, stark och frisk. Det är verkligen underbart efter att ha haft förkylningar till och från i flera veckor. Träningen känns så bra just nu, oavsett om det är skidor, simning, styrketräning, spinning eller annat. Jag älskar den känslan, man blir helt hög och vill bara ha mera!

Som en kolapaj

Vart sitter det någonstans? Det man känner inuti. I huvudet, hjärtat, fötterna? För mig finns det i magen. Min skatt finns där, och när det är oro så finns den där som en flöjel i vinden. Och ibland, som en morgon i mitten av december när jag kom till kontoret, så kunde jag inte likna känslan i min mage vid något annat än en varm och kletig kolapaj.

I ett flow

Jag känner att min blogg är i ett positivt flow för tillfället! Min syster http://malinbh.blogspot.com/ bloggar om mig stup i kvarten. Terese Alvén http://www.veckorevyn.com/bloggar/spark-i-baken/ kommenterade mitt senaste löparinlägg (där jag skrev om henne). Fridah skrev om mig och resten av Familjen. http://indiepopochskit.blogg.se/ Och J kommenterade för första gången ett blogginlägg! I ett flow, helt klart.

Nu laddar jag inför kvällens skidåkning i underbar nysnö. Jag behöver verkligen frisk luft och syre och ladda ur, efter att ha suttit i möten mellan 08.00-16.00.

Älska måndagar!

Idag har jag haft en helt, helt underbar måndag från den sekunden jag vaknade. Jag vaknade och log, vilket är en av de mest underbara känslorna som finns i hela världen. På jobbet hade vi handledning hela dagen, vilket innebär mycket reflektion och påfyllnad, och påminnelser om varför jag gör det jag gör, att jag faktiskt på något stört sätt gillar att jobba med det jag jobbar med.

Och sen en kväll av underbar träning. Började med att cykla 35 min i gymmet tills svetten rann. I like. Sedan powerbar i 70 minuter. Jag älskar verkligen den träningen. I 1,5 år har jag på måndagskvällarna gått på det passet, och jag tycker det är nästan lika kul varje gång. Jag kan programmet utantill, det är enkel uppvärmning, det är benböj (räknade till 60 st idag med olika intervaller), bröst (armhävningar, bänkpress, hantelpress), rygg (rygglyft, rodd mm), biceps, triceps, mage, utfall med stång på bräda, axlar, mage igen. Efteråt är jag darrig och glad. Det är även så kul att man kan se att man utvecklas, på styrketräningen blir det ju mest tydligt genom att man kan ta tyngre vikter och får mer muskelstyrka. Efteråt gick jag fram till Sara och sa till henne hur jäkla kul jag tycker det är... hon blev glad. Jag tror att 2009 is glad och snäll the shit!

Måndagsmiddag

Det var länge sen jag hade något matrecept på bloggen. Idag åt jag en grymt god rätt som satt som ett smäck efter närmre 2 h träning. Jag lade kycklinginnerfiléer i en ugnsfast form, saltade och pepprade. Strödde över fryst bladspenat (som enligt Coltings kokbok Jag vill ju bara se bra ut naken är Guds gåva till mänskligheten, typ) och rörde ihop matlagningsgrädde, pesto och soltorkade tomater som jag klippte i bitar. Hällde över, och in i ugnen cirka 40 min 200 gr. Tills kycklingen är genomvit. Åt med fullkornsbulgur, broccoli, morot. Helt grymt. Dessutom blev det fyra matlådor + dagens middag!

En kamel och två getter

På Ytterbodavägen

Där har jag tillbringat större delen av dagen med kära föräldrar, syskon och syskonbarn. Jag och Gustaf hade viktiga samtal, bus och pussar. Bland annat sa Gustaf, 2,5 år hänfört: Jonna skrattar så MYCKET! Det var ju tur han inte sa något annat, typ, hon skrattar så fult, eller så. Gustaf: Ska du jaga? Jonna: Njaa... inte nu i alla fall. Gustaf: Om några minuter? Och sen. Jonna: Ja men Gustaf då kommer jag och hälsar på hos dig i morgon. Gustaf: Ja du kan få komma en liten stund. Han är rolig som är så duktig på att prata, underbare lille killen.

Senare satt jag, mamma och pappa och såg på P3 Guld. Pappa: Ja didda hade ju inte utseendet för sig precis. Men hon kan ju vara duktig ändå... Mamma: Hon hade ju kunnat haft lite foundation i alla fall. Så behövde hon inte se så rödmosig ut.

I love. Det är liksom raka rör.

Mitt löparjag

Jag läste ett bra blogginlägg en gång av min favoritträningsbloggerska Terese Alvén (som för övrigt utsåg "min" roddbild till en av vinnarna i en fototävling http://www.veckorevyn.com/bloggar/spark-i-baken/2008/09/29/vinnarbilderna/, och som jag mailat med och "träffat" på Tjejmilen) om att "klä på sig" en känsla. Jag tycker det stämmer så bra. När jag klär på mig löparkläderna så blir jag en löpartjej som vill ut och springa. Eller som när man drar på sig ridkläderna och blir ryttare. Att ha bra träningskläder är rätt viktigt för mig, det känns roligare att träna och och man blir, som sagt, sitt träningsjag. Hursomhelst sprang jag och syster, som dessutom sprang för första gången på över ett år pga grav, en 5 km sväng i behaglig 5.54/km-fart. Men damn, jag blir så sugen på att dra ett varv till, när benen är pigga och man bara vill springa springa springa mer mer mer. Men inte får får får.

yeah right

Elina säger:
mm verkligen!!
Jonna säger:
skönt för dig baby
Elina säger:
japp
Elina säger:
nej nu måste jag göra nånting vettigt
Elina säger:
typ värma en pizzabit
Jonna säger:
yes
Jonna säger:
hahhahaahhaahahhahaha
Elina säger:
åt ingen fil imorse... åt en macka vid bordet och en i sängen för jag kunde inte sitta upp... skum känsla
Elina säger:
matvrak är vi allihopa, allihopa, allihopa (i vår familj)
Jonna säger:
ojoj
Elina säger:
ja skitjobbigt
Elina säger:
ska aldrig dricka igen
Jonna säger:
hahahah! right.
Elina säger:
inte på några dagar i alla fall
Jonna säger:
jag har inte festat sedan nyår.

En meningsfull stund av diskussion på MSN. Saker I like, lappar, MSN-konversationer.

Gymbrudar

Jag och HoneyHanna var kungar på gymmet igår, bland hockeybrudar och svettiga spännisar. Vi körde ungefär enligt vårt program i 75 min och avslutade dagen med bastu, tjeckisk öl och god mat. En fin kväll. Nu har vi åkt 10 km skidor i isiga, barriga spår. I eftermiddag ska jag utelöpa för första gången på lång tid, ser mycket fram emot det! Underbart med helg och mycket tid att vara Fartfylld. :P

Fredag 16 januari

Fredag och fredagsinlägget på bloggen? Trots fredagskjol, -17 gr, blå himmel and so on, så känns det inte som världens bästa fredag idag. Men jag antar att alla fredagar inte kan vara bra fredagar. Och alla dagar kan inte vara bra dagar trots att jag en lycklig Jonna som älskar varje tum av mitt liv. Och mitt hem som jag får gå till, min familj som gör att jag överlever alla dagar, även gråa tunna dagar. Mamma, pappa, Andreas, Fia, Gustaf, Vincent, Malin, Mats, Odin, Elina, Per, jag älskar er så det gör ont och jag längtar efter er. Det pissiga är ju när man inte ens har en anledning att vara på dåligt humör, då blir jag sur på mig själv.

Efter träning, fredagsöl och kanske en fredagsnus så kommer nog det bli en bra helg i alla fall! Yes.

En del bilder jag lägger ut här när jag skrivet ett mycket snabbt tjuvinlägg från jobbet, snor jag helt rått. Så blir jag dömd för brott mot upphovsrättslagen så hoppas jag ni hälsar på mig i fängelset.

Cykelhelvetet

OK, jag fattar att det kanske inte är supersmart att cykla när vägarna är isglaserade. Särskilt inte med en röd damcykel från typ -73 med däck smalare än min mammas ben. Men måste cykeln slänga sig omkull i en kurva för det? Cykeln for åt fanders i kurvan utanför hockeyspelarens hus, och jag flög av och ner i asfalten, slog i knä, fot och fingrar. Såklart slog jag hål på huden, insida vä knä, där jag haft min överbelastning. Blod på jeansen. Snygg krasch, pausunderhållning för bilisterna.

Oftast känner jag mig kunglig på min cykel, igår gjorde jag en mycket snygg burnout inför mina måttligt imponerade kollegor. Idag funderar jag på att skaffa ett annat mer lämpligt fortskaffningsmedel. Rollator, kanske?

blodtappning

Låg på mitt tagentbord när jag kom ner efter eftermiddagskaffet. Ibland har mina kollegor sina ljusa stunder. Ganska ofta faktiskt... jag skrattar rätt ofta och mycket på jobbet och det känns liksom rätt bra och fint.

Löpning baby, löpning

Om man nu kan kalla 20 min lufsande i en hastighet över 6 min/km för löpning, det är väl i det närmaste helgerån. Men shit, jag har sprungit! Känt flowet under fötterna för första gången på fem fucking veckor.
1. Det gjorde inte ont
2. Jag verkar ha åtminstone litet flås och lungkapacitet kvar för jag blev ej andfådd
Jag sprang och log. Men jag törs inte ta ut något i förskott, men går allt bra så har jag fått min drog tillbaka. Bilden är från Vintervarvet, my happy day. (Och jag borde verkligen verkligen sluta leka Silvstedt nu)

Vilken Fartfylld förmiddag! På jobbet före 7 för att kunna lunchträna, gruppmöte mellan 8-11.55, på gymmet 12.00, i duschen 12.45, på AF för trepartsmöte 13.05, hade tagit fel på tid, äter nu matlåda framför datorn, tillbaks till AF 14.00, annat möte 15.00.

The wind rose

Jag har klippt ner tånaglarna för kort så det gör ont när jag går, och jag har ingen hud i skydd mot blåsten i januari.

The wind rose betyder att det blåste upp, lärde jag mig för en minut sedan. Och det var precis vad det gjorde härom kvällen, blåste upp. Och med alla varma vindarna försvann också snön och magiska kvällar i längdskidspåret. Om jag får be en enda sak till väderguden så är det mer snö och minusgrader.

Istället för pjäxor och skidor blev det workout-skor och svett som droppar i Spegelsalen. Jag tycker om utfallen, då får mjölksyran benen att darra och ju mer vikt, desto mer känner jag när jag går uppför trappen till mitt kontor dagen efter. Och nu kan jag göra hela armhävningsserien på tårna.

Ganska så ofta säger jag ganska fula saker till saker som inte kan höra. Jag undrar om kortläsaren till jobbet kommer fungera bättre för att jag kallar den för jävla pucko.

Stark och svag

De här dagarna har gett mig så många glädjepiller att jag kan cykla leende hela vägen till det askfatsgråa kommunhuset i morgon, svimfärdig av måndagströttheten. Fast någon har mördat kommunbocken av granris, för den låg omkullvält utanför porten när jag gick förbi idag.

Jag har druckit fredagsöl, hängt i gäng, ätit tacos och sett två halva filmer. Jag har spelat pausinnebandy med Gustaf, druckit kaffe och köpt årets första tulpaner. Jag har åkt en helt fantastisk mil skidor i månsken och med starka ben. Jag har fått träningsvärk i axlar och triceps efter styrketräning, fått en DVD av en vän som led av ett I-landsproblem som blev till bevågenhet för mig. Jag har ätit tårta på café, promenerat, pratat. Jag har kramat min gudson. Jag har pussats!

Det enda som jag inte gjort som jag skulle vilja gjort är att springa. Idag är det fem veckor sedan jag vinglade av löpbandet med gråten i halsen och knän som knappt bar mig uppför trappen till mig lägenhet. Fem veckor utan ett löpsteg. Och jag värker av vilja att allt ska vara med mig när jag nu börjar med mitt rehabprogram, drar på mig löpartightsen och vacklar ut på vägarna som en löparvirgin, en kalv på darriga ben.

Havrebaggar från Abisko

Ett av de brödrecept jag gör mest är ett jag fått av min vän Michie. Från början kommer det från receptboken Kärlek Oliver och Timjan. Jag gjorde det senast nu till nyårsmiddagen och det funkar alltid bra tycker jag.

Smula ner 1/2 paket jäst i en bunke, strö över 2 tsk salt och klicka i 1 msk honung. Mät upp 6 dl fingervarmt vatten, och häll lite av vattnet i bunken och rör ut jästen. Häll på resten av vattnet. Tillsätt 2,5 dl fiberhavregryn och 10 - 10,5 dl vetemjöl. Arbeta ihop allt till en smidig deg. Strö över 1-2 msk vetemjöl och låt jäsa 1-2 timmar. Värm ugnen till 260 grader. Lägg ett bakpapper på en plåt. Häll ut degen på ett mjölat bakbord. Knåda inte! Skär bara degen i fyra delar och forma eller fös ihop degbitarna till långa smala baguetter, lika långa som plåten. Mjöla bröden lite och lyft över dem till plåten samtidigt som du vrider dem så de blir lite skruvade/snurrade/spiralformade. Grädda direkt i 15 minuter. Sänk sedan värmen till 150 grader och grädda ytterligare i 12-15 minuter.

Idag gör jag chili con carne på gamla tacosrester, det hade ju varit fint med bröd till men eftersom jästiden är ganska lång så får jag ta det till kvällsfikat istället.

And it grows

Det finns en person som tycker att jag skulle skriva några hurtfriska råd här på min Fartfylld-blogg. En person som får mig att tappa både tid och rum och andan. Som får det att kännas som att jag skulle orka springa tusen mil, sluta sova och sluta äta och ändå kunna gå utanför dörren på min gata och känna att ansiktet inte räcker för leendet.

Men hurtfriska råd var det ju! Mitt bästa helgtips 10 januari 2009 är att... nej... jag kommer inte på ett enda tips. Jag gillar inte ens "tips". Det värsta som finns nästan, i olika hälsotidningar, är sida upp och sida ner med tips som många läser men ingen följer. Så bara lev och var lycklig. Själv ägnar jag helgen åt att göra allt det som gör mig jävligt glad.